Varför blir man i hop och flyttar i hop med någon med barn man inte gillar?

Att inte ha barn är inte alltid = att inte veta/förstå hur det är att han barn!

Det kan finnas andra orsaker till det än att det är någon brud på 21 år som bara vill gå på spabehandlingar och ha sin kille i fred.

Det kan också var 35+ are som inte fått egna av någon ofrivillig anledning, det kan vara så att denna arbetar med ungdomar eller de kan ha barn runt sig på fritiden ändå.

Att svara på frågan varför man väljer att bli ihop med någon där man inte gillar barnen är nog av samma anledning som "varför går man inte när mannen slår en" eller "varför sticker man inte när ens mans ex polisanmäler hans nya för saker som inte hänt" skulle jag tro.
Man tror att man kan förändra något eller att man klarar av att inte bry sig för de har en mamma och pappa redan.

Tror inte allt är så enkelt!

Att man gillar eller ogillar...jag tror ingen ogillar barnen från början och jag tror heller inte att det egentligen aldrig är så att det är barnen man ogillar utan föräldrarnas sätt att uppfostra dem på, och det är svårt att se i början.

Precis på samma sätt som man tagit avstånd från någon god vän för man orkar inte se hur hon uppfostrar sina barn, eller inte gör det kanske är mer rätta ordet.

Det kan vara plågsamt att se!

Anonym (BM) skrev 2009-01-02 21:43:20 följande:

Inte så komplicerat eftersom han har barn!

och du inte drar jämt med och är vuxen leta efter en annan karl utan barn som har samma kriterier som han dem finns säker!

Du har ett VAL inte barnen dom kan inte välja dig!

CharitableLady skrev 2009-01-02 21:54:26 följande:

Men hallå! Pappan är ju inte bara pappa till sina tidigare barn, han är även pappa till den nya bebisen. Ska inte den nya bebisen få växa upp med sin pappa på heltid enbart för att de stora barnen är svartsjuka på bebisen? Din lösning köper jag inte alls. Om alla syskonen hade varit helsyskon så hade man traskat iväg till BUP eller familjerådgivningen för att få hjälp, man hade inte splittrat familjen i två delar!

CharitableLady skrev 2009-01-02 21:54:26 följande:

Korkat av mig att svara i en sådan här tråd över huvud taget eftersom själva frågeställningen visar att du enbart är ute efter att spy galla över bonusföräldrar och har en otroligt inskränkt och dessutom helt ologisk inställning. Om du är rädd om barnen - varför betyder vårt gemensamma barn ingenting? Har det inte rätt till sin pappa eller sin familj? I hur stor utsträckning kan vårt gemensamma barn "välja"?

Du undrade varför man blir tillsammans och flyttar ihop med en person som har barn man inte gillar. Jag gillade barnen alldeles utmärkt när vi blev ihop och alla beslut vi har fattat har vi fattat på de grunderna. Nu befinner vi oss i ett annat läge och det finns fler än bara de stackars heliga bonusarna att ta hänsyn till. Men en sådan "komplicerad" situation kan du uppenbarligen inte begripa, du behöver väl förenklade svar på det mesta i livet kan jag tro. Enligt ditt synsätt existerar bara en part - de heliga bonusarna - och alla andra kan fara och flyga.
Men du bevisar ju själv hur snedvridet ditt perspektiv är eftersom vårt gemensamma barn inte räknas, enligt dig. Så det är inte barnen du oroar dig för.

Och i den här situationen är det de "små stackars bonusarna", stora tonåringar, som har problem med sin lillasysters existens, som är 6 månader. Det är DE som utsätter HENNE för mobbing därför att de är så känslomässigt omogna och självcentrerade att de inte klarar av ett syskon trots att de är omhuldade av både mamman, pappan, mig och mammans nya partner.

Och jo, de har faktiskt ett val. De kan uppföra sig som folk. Eller också kan de flytta till mamman.

Å, jag glömde svara på din otroligt intelligenta kommentar "skaffa en annan karl utan barn som har samma kriterier som han det finns säkert".

Ja, det finns det säkert, om man inte älskar en specifik människa utan går efter till exempel storlek på plånbok eller snopplängd. Men det gör inte jag.

Anonym (BM) skrev 2009-01-02 23:59:14 följande:

Jag läste aningen snabbt. Förlåt! Läste inte att ni hade gemsam liten inte så liten.

Upfattade som att ni hade skaffat gemensamma barn trots ogillandet från början..

Så klart om man har gemensamma också och som du beskriver inte haft problem med det innan så då är det jobbigt läge!

Men du skriver samtidigt

"satt sig på tvären med allt, och ställt till ett helvete för mig både före och efter förlossningen, vilket slutade med en svår förlossningsdepression med så hemsk ångest att jag blev helt sängliggande, var beredd att hoppa ut genom fönstret och inte kunde ta hand om mitt barn
"

Kan det vara tonåringarna som orsak din förlossningsdepression?

Möjligt att situationen kan ha gjort att den är svårare att tampas med men att det skulle vara orsaken till det det köper jag inte alls.

Tonåringar är egocentrentiska och självcentrerade.

Jag har så svårt att tro att det är tonåringarna som är det huvudsakliga problemet. Kan det vara att de är vana att inte behöva vara annat än självcentrerade och ego?

Och nu så fungerar inte det längre utan situationen är sådan så att det är dags att lära sig det?

Det är snarare en uppfostringsak/ moral vett och etikett (inte ditt ansvar) som bio föräldrarna skall ansvara för.

Sen är det väl så också ( inte personligt till dig) att även i familjer med bio barn så kan konflikt uppstå när en ny liten bebbe kommer in i familjen!

Du har säkert rätt i det du skriver det handlar om olika syn på uppfostran mm.

Nu är ju ditt fall faktiskt så att det här kom inte förren efter ni fick en gemensam och du har tidigare inte haft problem med dem skriver du.

Du skriver att dom har ett val och ja möjligt men du lägger ansvaret på tonåringarna annars kan dom flytta och det tycker inte jag är rärr det är bio mamman och pappan som skall se till att er situation blir bra.

att "låta" dom flytta till mamma det gör knappast så att dom fattar att det inte är ett okej beteende (inte ditt fel och ansvar)

man visar bara dem att bete dig som du vill du behöver inte ta ansvar för det och skärpa till dig utan det är bara att sticka till morsan i stället. Och inte ta ansvar för sin del av konflikten.

alltså jag menar at sen då nästa stor konflikt skall dom då ochkså kuna betee sig hur som helst och sen kunna bara dra i stället för att ta sitt ansvar för sin del i det hela?

Jag är inte helt okänslig och det måste vara verkligen jobbigt för dig med förlossninsdepression .

Att först känna sig otillräcklig som ju gör av det plus att sedan få höra sånt som du skriver tonåringarna säger det underlättar ju inte .

Men du glöm inte att du är ingen dålig mamma och din bebis är knappast nåt ufo eller skit unge! med säkerhet tvärtom.

Ber om ursäkt att jag inte läste ordentligt innan jag svarade om erat gemensamma!

Anonym skrev 2009-01-02 21:51:33 följande:

Anonym skrev 2009-01-02 21:51:33 följande:

du skriver

"svara på frågan varför man väljer att bli ihop med någon där man inte gillar barnen är nog av samma anledning som "varför går man inte när mannen slår en" eller "varför sticker man inte när ens mans ex polisanmäler hans nya för saker som inte hänt" skulle jag tro.Man tror att man kan förändra något eller att man klarar av att inte bry sig för de har en mamma och pappa redan."

Det är inte att likställa inte alls faktiskt misshandel och att välja om man vill bo med någon somn har barn sedan innan.

Och det du skriver om att mannens ex anmäler för saker som inte har hänt.

Det är en helt annan sak. Dels handlar misshandel om bla normaliseringsprocess mm..

Och sverige är full med gamla ex som separerat från män som gjort saker som man bör anmälas för och såna män vet man också att dem med största sannolikhet inte låter meddelade den nya att det är sant för den nya är nämligen inne i normaliseringsprocessen på dag 1 redan när hon blev i hop med han..

( då menar jag om x blivit anmäld för tex misshandel mm)

Så nej det går inte att likställa.

Denna tråd handlar INTE om misshandel och därför väljer jag att inte diskutera det mer.

däremot ligger en annan poäng i det du skriver?

kan det vara så att när man blir i hop lever med en man som har barn varannan helg varannan vecka? innan man flyttar i hop kan det vara så att mannen tex visar upp något som inte är?

Anonym (*) skrev 2009-01-02 22:53:14 följande:

Du har rätt ingen bra lösning men i detta fall omdet är som hon skriver då anser jag att bio mamman och pappan skall ta sitt ansvar och bra idé med bup!

I de fall då bonusBARNEN beter sig hemskt är det PAPPANS fel (eller mammans, i detta fall var det pappan). Pappan SKA tala med sina barn om vad som gäller och att man inte beter sig hur som helst mot någon.

I en familj tar man hänsyn till varandra oavsett om det är en kärnfamilj eller en "nyfamilj".

Om jag blir kär i en man som har barn som beter sig illa och mannen inte säger ifrån. Givetvis ska barnen få testa, men det får vara på rimlig nivå och ska inte fortgå i all evighet, men de ska inte få bestämma hur det ska vara i den nya familjen.

Att sätta sig ner INNAN man flyttar ihop och funderar igenom hur man vill ha det i den nya familjen, det tror jag är mycket viktigt. Lika viktigt som att båda vuxna kör på samma regler.
Om det bestäms regler så kan inte bara bonusföräldern ta jobbet med att se till att de efterföljs utan bioföräldern måste göra det i än högre grad samt tala om att barnen även ska lyssna på bonusföräldern för detta är regler vi har kommit överens om gemensamt.