En jurist och en snickare,
en läkare och en elektriker,
kortfattat:
Förhållande mellan två männsikor med helt olika sociala bakgrunder och utbildningsnivå,
en akademiker och en arbetare.
Funkar det?
Hannah76 skrev 2009-01-03 18:28:57 följande:
) och jag är polis.
Fast ni har ju båda eftergymnasial utbildning, även om din man har två :D
Råkar ni oxå ut för att folk kommenterar era "olikheter" på ett negativt sätt?
Vickan I skrev 2009-01-03 18:36:56 följande:
Mkt bra sagt!
Jo iofs, men ändå. Delar av sambon släkt (dock inte hans föäldrar) visade tydligt att jag inte var "fin" nog från början. Jobbade i butik då så då var det riktigt illa . Sedan när jag utbildade mig till polis så blev det liiite bättre, men är fortfarande inte fin nog.
Från vänner har jag dock inte hört så mkt. Ngn som sagt ngn kommentar som jag reagerat på ibland, men vet inte. Nästan alla sambons vänner är ju från KTH eller/och Universitetet så jag får en känsla av att några av dem ibland pratar över huvudet på mig, som att jag inte ska förstå.
Oj, jag har inte ens tänkt på att sambon och jag skulle tillhöra "olika klasser".
Sambon är automationsingenjör och jobbar som datachef på samma företag där jag jobbar "på golvet". Jag är alldeles outbildad.
Det har aldrig varit några problem på snart 10 år.
Bara för att jag inte har någon utbildning så är jag ju inte dum i huvudet och bara för att han råkar ha en högre utbildning så betyder ju inte det att han är snorkig och pratar märklig svenska. 
Min familj tyckte inte att min kille var fiiiin nog till en början, och min mor har påpekat att han inte verkar vara van att diskutera på det sättet "som vi är" i familjen.
Fördomarna från mina vänner har ju blivit färre nu när de har lärt känna honom och sett att han minsann också är smart och allmänbildad, men det känns hemskt att man ens behövde överbevisa dem.
Vickan I skrev 2009-01-03 18:48:34 följande:
Om man har tagit sig ur sin klass (eller ens partner), hur räknar man då? Bakgrunden finns ju där iaf.
Ja den är klurig den där.
Sen måste man också se att det finns olika klassresor beroende på var man kommer ifrån. I min killes familj är det få som ens gått gymnasiet, flera är arbetslösa och några har suttit inne. Han bestämde sig tidigt att han itne ville bli som dem. Att gå ett yrkesgymnasium och bli snickare var för honom sättet att garantera att han själv itne skulle bli som sina föräldrar. Alltså att han skulle vara garanterad jobb när han gick ur gymnasiet och ksulle kunna försörja sig själv på en bra lön.
Att som tonåring komma fram till detta själv, o bli en så bra och förståndig persons om min kille är, utan stöd hemifrån, är i sig en stor klassresa.
Klart det funkar - den som sätter karriärval i vägen för kärleken har inte träffat rätt person
Ja det är så löjligt, om min kille inte känner till massa saker från den akademiska världen så anses det bildat. Att han istället har massa andra kunskaper i sitt yrke som inte vanligt folk har värderas däremot inte.
Det är märkligt hur man värderar kunskap från kunskap.
Många gånger så kan det där med att diskutera politik eller böcker eller va det nu må vara, vara ett förklätt sätt att egentligen sätta sig över någon annan.
Vickan I skrev 2009-01-03 19:09:25 följande:
Jag satsar på en akademisk utbildning, min man är elektriker. Bara för att man är outbildad behöver det ju inte betyda att man är obildad. Jag har även andra liknande par i min närhet och det funkar ypperligt. Huvudsaken att man känenr att man trivs ihop.
Yes
Utbildning är inte samma sak som bildning.
Tror inte det är några som helst problem. Vad man har för utbildning säger väl inte mycket om vem man är som person bakom.
Sen tror jag vissa småsaker (observera: SMÅ) kan bli lite mer självklara om man har samma bakgrund, oavsett vilken.
Om jag utgår från mig själv finns det lite smått och gott som underlättats under åren genom att vi har samma akademiska bakgrund, en förståelse för våra respektive studietider och det "arv" vi fått med oss därifrån.
Sen inte sagt att man inte kan få det ändå genom att ha syskon, vänner, föräldrar etc. som läst något motsvarande som sin partner.
Visst kan det fungera. Om det håller beror på vilka saker man _har_ gemensamt och vad som känns viktigt för var och en. Precis som när man råkar ha exakt samma bakgrund. Sedan är det ju inte alltid så renodlat med bakgrunden. Många högutbildade har landsbygds- och även arbetarbakgrund, en och annan "arbetare" har medelklassbakgrund. Och det finns individer vars intressen överensstämmer mer med en annan miljö än den närmaste omgivningens. (Använder definition "arbetare" som person utan högre utbildning och företrädesvis kroppsarbete, "medelklass" som person med högre utbildning. Inkomst mer oväsentlig; i Sverige tjänar många arbetare bättre än medelklass. Begreppet "överklass", som enbart bygger på familjerelationer, lämnar jag utanför.)
Däremot tycker jag vissa verkar vara lite blåögda gällande vad det innebär att ha olika bakgrund. Att det faktiskt kan innebära att man har olika sätt att se på saker och bete sig. Och att detta, självklart med reservation för individskillnader, faktiskt skiljer sig mellan olika "grupper".
Som i vad Vickan I skriver "...Sådant som vanligt folk allmänt inte har en susning om, om man inte är särskilt intresserad av dessa ämnen."
Då missar man att det där "vanligt folk" är just den sorts personer man vuxit upp bland och är van att ha runt sig. Och att "vanligt folk" för någon ur en annan miljö kan vara ganska annorlunda.
I stället för att ta för givet att alla är likadana, att olika grupper är helt olika, eller att ens egen grupp är "normal" och andra "avvikande" vore det förmodligen bra om man inför familjebildning kunde försöka prata igenom hur man ser på säg hur man ser på rollerna i hemmet, boende, umgänge med familj, fritid och vad det kan vara som är viktigt för var och en.
Det verkar som fler tänker och pratar igenom saken bättre när de bildar familj med folk från andra länder. Varför inte göra det vid annan familjebildning också? Särskilt då man inte är från samma miljö? Skillnaden i livsmål och livsstil är inte sällan större mellan olika svenska subkulturer än till en utländsk.
En annan historia är att det kanske känns omotiverat att göra detta vid en flirt som sedan övergår i ett stabilare förhållande där skillnaderna inte uppmärksammas förrän det går över i en vardaglig lunk och mest när ev barn kommer.
Jag kommer från akademikerfamilj och är ihop med white trash. Funkar bra.
jag tror att det är lättare om mannen är akademiker och kvinnan outbildad. Inte för att jag tycker det är bra utan mer för att det finns en äldre tradition i den konstellationen.
Själv så är jag akademiker och min man "self-made"