Ifall man inte har pratat så mycket med någon samt om man känner en oerhört attraktion till någon när man träffar denna människa tror ni då i de flesta fall att det är ömsesidigt?
Jag tror det....hur skulle man annars kunna känna så stark dragningskraft till någon man inte känner?!
Anonym (hmmmm) skrev 2009-01-04 16:24:58 följande:
Hannah76 skrev 2009-01-04 16:27:22 följande:
nej.
det är dina känslor & tankar och behöver inte ha ett dugg med _hans _känslor & tankar att göra.
däremot så tror jag man kan bli snyggare av en flirt, eftersom man känner sig lite pirrig & glad!
det är väl bara att ta reda på hur han känner? 
nej men hur ska jag göra det?? jag tror tyvärr att han är upptagen också.. men han tittar på mig och vi träffas i olika sammanhang.... jag kan inte säga hur för då kanske någon förstår vem jag är men vi träffas en gång i veckan inom vården kan man säga...
ibland önskar man at man kunde läsa tankar..
Även om han skulle vara attraherad av mig skulle det säkert inte hända något men det skulle vara sjukt pinsamt om jag frågar honom rakt ut och så känner han ingenting... pinsamt, dessutom är han 9 år äldre också...
är han upptagen är det ju dumt att trassla in sig.
vet du ingen du kan fråga för att ta reda på det?
är han ledig är det väl bara att köra på; kanske föreslå en kopp kaffe nästa gång han tittar tillbaka?
Anonym (hmmmm) skrev 2009-01-04 16:39:53 följande:
Jag vet av erfarenhet att man kan känna en laddning som är så stark så att det känns som elektricitet emellan....men den andra personen känner ingenting!
nej det är väl önsketänkande haha
Jag råkade ut för samma sak men från andra sidan en gång. En person berättade hur kär han var i mig och hur han dragit sig undan för att det inte skulle bli något mellan oss eftersom han var gift och hade barn. Han hade känt den enorma elektricitet som fanns mellan oss sa han.
Jag blev väldigt förvånad då jag varken märkt av denna elektricitet, att han gillade mig eller att han dragit sig undan.
Så ....tro inte för mycket.
TS
Jag har undrat samma sak som du!
Det började med kommentarer, oskyldig flirt, skämt, skratt. Sen utvecklade sig till att vi fastnade när vi pratade med varandra och tappade tid och rum, vi drogs till varandra, vi slutade till slut prata när andra var i närheten. Trots detta undrade jag om attraktionen var ömsesidig eftersom den inte var uttalad.
Till slut uttalde vi båda att det fanns något och att det var ömsesidigt, men då började jag spekulera i om den var starkare från min sida. Det uppstod bara en massa frågetecken hela tiden.
Det behöver inte alls vara besvarat...var kär i en kille i två år trots att jag visste nästat direkt att det inte var besvarat.
Å varför finns det så många som är olyckligt kär om det var besvarat när man känner sig så kär.
ja just i det här fallet menade jag inte olyckligt kär utan att man liksom är attraherad av en människa. Men visst i de flesta fall så kanske det inte stämmer.
Men ett flertal gånger har det stämt för mig faktiskt.
Men det betyder ju inte att det alltid gör det.
Nä klart du inte menar olyckligt kär...men jag menar att man blir attraherad av andra och det kan verka vara besvarat men är det inte och då blir denna förälskelse, dröm och förhoppning en olycklig kärlek Att älska någon man inte kan få..