• Plusset81

    Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

    Minnie7 skrev 2015-04-15 21:19:17 följande:

    Ok, vad konstigt att inte Strandkliniken gör främre plastiker. Har jag för mig att de gjort tidigare. Men men...

    Nej, sjukhusen ger säkert inte ut några namn.

    Måste du få det sjukhuset i Göteborg? Man kan inte välja något annat där tex Eva Dahlgren jobbar?


    Det sjukhuset var det enda som landstinget hade vårdgarantiavtal med gällande gyn så jag antar det..

    Sitter och försöker intala mig att alla faktiskt är bra och att det kommer bli bra. Tänkte chansa på att få en tid hos Capio men får jag en usel känsla för läkaren måste man ju få hoppa av och be att komma till 'hemma sjukhuset' igen(??).

    Det verkar som att mina försvagningar (speciellt den främre) inte är så illa. Hon sa att känslan efter det bakre ingreppet blir som efter min första förlossning där jag fick en grad3 bristning.

    Hatar sjukhus, hatar nålar, rädd för allt jag inte kan påverka så denna sits är inte kul alls MEN jag får bara bita ihop för jag vill inte ha det så här heller.... Pest och kolera men med hopp om att det ska bli bättre:-P
  • Plusset81
    Minnie7 skrev 2015-04-15 22:32:42 följande:

    Låter som en bra plan. Ja, det är inte skönt efter en bakre plastik men förhoppningsvis blir det bra efteråt. Lycka till!


    Tack för svar! Ja, det kanske inte blir exakt som innan men att alltid känna av sitt underliv är inte heller kul...
  • Plusset81

    Nu går det undan. Operation inom 1 vecka.... Skitnervös att något ska gå galet Tar gärna emot bra förberedelsetips!
    Ska få träffa operatörerna på måndag. Några bra frågor som man "borde" ställa?

  • Plusset81
    che71 skrev 2015-05-13 15:35:02 följande:
    oj va snabbt...så bra!
    Hur gammal är din yngsta nu igen?
    Min flicka fyllde 1 år nu o jag har fortfarande besvär (främre slidväggsframfall o nedsjunken livmoder o livmodertapp), men vissa dagar (oftast veckan innan mens) är rätt bra.
    Jag har ju en prolapsring (den 3:e sen i Februari) men tycker inte att det hjälper så mycket...kommer inte riktigt ihåg hur det var innan nu. Känner "tampongkänslan" när jag böjer mig o sätter mig o så...rädd för att lyfta...kniper enligt schema o väntar på tid hos KK bäckenbottencentrum läkare (uroterapeuten skickade remiss till ställningstagande till operation, skulle ta 3-4 månader att få tid) har ju bara träffat en MVC läkare tidigare som lite förringar mina problem...har sådant obehag så att vi inte har något sexliv..känner mig inte sexig..känns jobbigt att alltid känna o tänka på sitt underliv...har provat 2 gånger sen förlossningen, 1 gång precis innan ringen o 1 gång efter..det gjorde inte ont o gick bra men sex har liksom blivit en stor grej...svårt att komma igång igen.
    Trötthet också förstås...o sover i samma rum som bebis..
    Hur har ni andra det med den biten?

    Hur tränar ni andra förresten, jag menar typ styrketräning eller Friskis? Jag vet att hopp är uteslutet men vågar man sig på tex lättgympa eller styrketräning?
    Jag bara promenerar men gör det desto mer, typ minst 1 timme om dagen.
    Jag har dåligt knip trots knipövningar i 1 år...typ 3/4 av 10 sa uroterapeuten för 1 månad sen...så kämpar med det...tycker det är svårt att knipa rätt utan att spänna andra delar, typ lår o mage.

    Vad ska de göra för operation? Vilka restriktioner gäller sen efter?
    hur länge stannar man på sjukhus?
    Hur gör man med  tex lyft av sitt lilla barn i såna oundvikliga situationer som upp i barnvagn o barnstol eller är Pappan hemma på heltid så länge som behövs?
    Ja det var snabbt jobbat. Min yngsta är snart 10 månader. Mina bekymmer är eg konstanta. Jag har inte ont utan det är mest obehag som stör och jag känner att jag blir begränsad. Tränar typ ingenting förutom promenader. Blir stressad över att bli hård i magen, eller just nu något annat än lös för då blir det jobbigt... Försöker komma ihåg knipövningar men just nu är de lika effektiva som att äta soppa med gaffel...

    Jag vet inte riktigt vad de ska göra för operation, ska fråga på inskrivningen samt höra vad jag får för restriktioner. Jag vet att jag kommer vara sjukskriven och inte vara ensam med barnen under hela tiden jag har lyftförbud. Kommer inte lyfta upp i barnvagn och in i bilen- vägrar riskera återfall! Pappan får vabba samt att vi ringer in hjälp från föräldrar, svärföräldrar och vänner. Lyckligt lottad då jag har många som kommer ställa upp.
    Jag kommer verkligen ha svårt att inte lyfta. Går alltid runt med minstingen på höften.....
    Ni som opererat er: får man hålla barnen när man sitter ner? Typ gosa i soffan och så eller blir det att ligga bredvid varandra under "förbudstiden"?
  • Plusset81

    Hej! Op i torsdags och fy f-n vilken pärs. Allt gick bra och jag sov hela tiden. Bakre, främre samt återuppbyggnad av mellangård... Var kvar 2 nätter på sjukhuset och känt mig helt sänkt tom idag och känner mig fortf riktigt tung och slö i benen men ändå förhållandevis fräsch. Svårt att förklara....

    Fortf problem med att gå på toa om jag inte är lös för det är ömt och svullet. Ska man vara helt ärlig känns det som rumpan inte vill öppna sig när det är dags... :( något som nån känner igen?! Jag hoppas att det är något som ordnar till sig när svullnaden lagt sig och när jag börjar med knipövningar och återfår styrkan i muskulaturen!

    Blivit sjukskriven i 6v tid och ska försöka mig ut på lite längre promenad (mer än runt kvarteret) imorgon men känner mig som sagt både tung i ben och mage. Nog mest rädd. Äter alvedon och Ipren på klockan men ska nog börja trappa bort för det är mest mellangården som spänner och stramar. Inte skönt att sitta!

    Sköterskan som tog katetern berömde utseendet- syns inte att du fått barn vilket kändes upplyftande. Har inte vågat se efter själv.

    Hur mådde ni andra efter op och när började ni känna av resultat?

  • Plusset81
    Minnie7 skrev 2015-05-26 06:31:36 följande:

    Jag hade duktigt ont hela första veckan och sedan ett tag till. Tog lång tid med läkningen och innan jag kände ett resultat. Men misströsta inte- efter ca ett år vände det.

    Det där med rumpan känner jag igen efter förlossningen. Trodde de sytt för tajt men det var säkert bara svullnaden.


    Vad skönt att du kände igen 'rumpproblematiken' (även fast det är synd oxå). Jag fick ju en liten sfinkterruptur efter första förlossningen och varit inne på att de sytt mig lite för väl efter den. Fast hellre det än tvärtom för att få problem med läckage hade ju inte varit att föredra. Min ruptur var 'bara' någon tråd så ej så allvarlig. Tur i oturen. Jag känner mig starkare idag. Inga smärtstillande inatt men på morgonen fick jag ta min dos. Ovant att vara så trött och så lätt för att få blodtrycksfall. Kroppen känns som efter influensa- helt urlakad. Hoppet lever!
  • Plusset81

    Mycket skönt att ha operationen bakom sig. 2veckor sen idag och jag känner att rörligheten är bättre och det ömmar inte lila mycket. Kliar som fan i mellangården!???? Kisseriet är lite bättre, fick en rejäl UVI som värktabletterna dolde till en början men efter medicin blev jag snabbt bättre. Hosta och nysa är inte roligt. Fortf struligt med att göra nummer 2:( fast jag har ändå tilltro att allt kommer bli bättre.

    Jag vågade mig på att titta men tycker fortf att det är 'bulligt' i slidväggarna, ser eg inte så stor skillnad än före op. Ska det vara så? Känslan av att ha något i vägen inuti är oxå kvar MEN det är trots allt bara 2 veckor sen så det är väl alldeles för tidigt att bedöma! Nojjar men den öppna känslan är iaf borta och mellangården känns stark. Skönt! Har liksom haft en lite främmande känsla för min egen snippanoch den är inte lika stark, svårt att beskriva.

    Jag lyfter inget tung men när jag sitter ner lyfter jag upp barnen i knät eftersom det inte frestar bäckenet. Har hela tiden hjälp att lyfta i/ur bil, barnstol, vagn och skötbord etc. Många blöjbyten sker på golvet. Bra att mini börjat gå tidigt oxå för då kan hon gå och hålla i händerna. Eftersom jag fick bakslag har promenader begränsats till storhandling men idag ska jag våga mig ut lite på stan.

  • Plusset81

    Vaginal förlossning vs KS är en väldigt svår fråga. Jag tror (trots mina skador) att vaginal förlossning är bättre än KS men absolut INTE för alla. Det är väldigt synd att man i princip tvingas till vaginalt för är man verkligen livrädd anser jag att mer skador kan uppstå eftersom man spänner sig så men å andra sidan finns det ju även mycket risker med KS (som med alla kirurgiska ingrepp)..

  • Plusset81
    Norrland30 skrev 2015-06-04 16:09:38 följande:

    Tack che71! Önskar att ingen skulle känna igen sig i detta, men tyvärr är det nog ganska många som gör det. Man känner sig verkligen maktlös....Enligt läkaren så såg han inga problem med en vaginal förlossning - han menade att det inte behövde betyda att mina skador skulle bli värre och att det därmed inte är berättigat ett kejsarsnitt som också medför en del risker. När det gäller framfallet så menade han att jag och min partner helt enkelt får jobba tillsammans och försöka hitta bra sätt att ha samlag på! Idiotiskt sagt! Hur lätt är det liksom?

    En kompis har dock nyss ringt och berättat att det finns en ny lagparagraf som säger att Landstinget inte får neka kejsarsnitt om man verkligen vill det....kan verkligen stämma?

    Hur som helst så tänker jag kontakta en privat gynekolog och få en "second opinion"......


    Jag kan för min värld inte förstå hur osympatiska vissa läkare kan vara! Hemskt! Hoppas du hinner få hjälp. Har man så traumatiska upplevelser från förlossning nr1 och skador så borde man väl risker till trots få KS?! Man har ju valfrihet att föda var som i landet. Kanske kan ta kontakt med grannlandsting och kolla?
  • Plusset81
    Sinni skrev 2015-06-04 13:20:12 följande:

    Hej!

    Läste om att du är nöjd med din op. Tack för det inlägget - jag blev glad och lite hoppfull om att även jag kan få tillbaka mitt gamla underliv.

    Jag har inte läst hela tråden, den är tämligen lång. Men du skriver nu att du gjort op privat. Får jag fråga var?

    Jag försöker få hjälp via sjukvården i skåne och det är baske mig inte lätt. Enorma väntetider bland annat. De tycker inte jag har så stort problem....Skickar runt mig till höger och vänster. Jag är så trött på dem, och ledsen.

    Ser mig därför om efter ett privat alternativ. Därav frågan till dig.

    Tack!


    Strandkliniken i Sthlm rättar till bakre men inte längre främre, typ mer försnävar.

    Ev carlanderska i Göteborg.

    Det var mina alternativ men fick hjälp utan krusidull från landstinget. Nu vet jag inte än hela resultatet dock- för tidigt att säga
  • Plusset81

    När försvinner känslan av framfallet efter en operation? Det är snart 3 v jag gjorde min och bakre väggen känns bra (eller 'bra', har lite lättare att göra nr 2 men könns fortf läskigt) men det främre känns faktiskt precis som innan, den känslan av en tampong???? blir det bättre sen nör man kan börja knipa ordentligt?! Jag står inte och lyfter mina barn men kan lyfta upp de i knät när jag sitter för då påfrestas ju inte bäckenet på samma sätt...

  • Plusset81

    ...lyfta sittandes har läkarna sagt ok till annars hade jag inte vågat:) och det känns ok att lyfta, gör inte ont men blir lite ledsen att bullkänslan är kvar. Känns just nu som att op var i onödan men de säger ju att det gått jättebra och att de hittade massa bra bindväv.... Förvirrad!

  • Plusset81

    ...det kan ju vara den ärtiga vävnaden som trycker mot varandra och skapar 'ivägen-känsla'. De har ju trots allt gjort en hel del därinne... Får kanske ha tålamod:)

  • Plusset81

    Nu 4v efter op och känslan skav och ta in luft är fortf kvar. Känslan är mer eller mindre konstant. Ser oxå väldigt köttigt ut när man tittar i spegel... Försökte mig på att föra in ett finger och möttes bara av hårdhet och trådar. Fick lirka runt, obehagligt! Nu enl läkaren skulle man ju få börja ha sex men om inte ett finger knappt kommer in hur ska man då lyckas?!?

    Känns lite (läs:mycket) trist att hela op verkar vara förgäves :(

  • Plusset81
    che71 skrev 2015-06-30 20:31:17 följande:

    Ni som gjort operation av främre väggen o "lyft upp" livmodern (för jag tror att det är det jag skulle behöva) här är några frågor:

    Hur långt efter op fick ni lyftförbud?

    Hur löste ni det med små barn hemma o föräldraledig?

    (upp i matstolen, upp i vagnen, ut på lekplatsen m.m)

    Jag har ju främre slidväggsframfall o nedsjunken livmoder, som jag fick några veckor efter förlossningen (första o tyvärr enda barnet ...många missfall o nu rätt hög ålder)

    Det är nu 14 månader sen min förlossning och prolapsringen hjälper inte. Det har blivit värre...urinmynningen har sjunkit ner o det känns konstigt att kissa o som innan obehag när jag böjer mig ner o ska lyfta eller plocka från golvet.

    Efterdropp precis efter att ha kissat, trots att jag tar god tid på mig...trängningar.

    Rädd att krysta på toa, orolig för att lyfta mitt barn på lite över 10 kg...inget sexliv

    (3 gånger sen förslossningen, senaste gången i Maj gjorde det ont baktill mot mellangården, kanske efter stygnen efter perineumbristningen, kanske en svampinfektion...kliar extra mycket efter varje mens, har redan tagit 2 diflucan i år pga det)

    Jag har äntligen fått tid till läkare på bäckenbottencentrum om 1 månad.

    Så lång tid innan man får hjälp!!!

    Men hur löser man det praktiska sen efter operation? (om jag nu kan få operation)

    Jag är fortfarande föräldraledig 1 år till, för min man blir arbetslös nu o ska börja plugga en utbildning som är 1 år för att öka chansen till arbete sen.

    Så därför kan han inte vara föräldraledig. Vi har väntat så länge på vårt barn så vi vill njuta av denna tiden o dra ut på föräldraledigheten ordentligt.

    ...men en dag med en 1-1½ åring...det är massor av lyft o bara de till skötbordet kan undvikas (madrass på golvet istället). Men matstol, spjälsäng...osv o vagn för man kan väl inte sitta hemma 5-6 veckor i en liten lägenhet? 1 åringen behöver ju komma ut o leka! Vi är aktiva o går på öppna förskolan någon dag i veckan, träffar andra med barn o går på lekplatser varje dag, ut på promenader.

    Någon som vill dela med sig av hur ni löste det praktiska?!


    Jag har ju opererat främre, bakre och byggt upp mellangård. Nu 6v sen op och allt är inte bra men oerhört betydligt bättre än innan så jag är mestadels nöjd men visst finns sorg över att jag över huvudtaget drabbats.

    Jag blev sjukskriven 6v pga lyftförbudet var 4-6v. Jag har inte lyft en enda gång! Igår lyfte jag upp stora tjejen till toaletten första gången. Jag har dock lyft dom om jag sitter typ i soffan/säng/stol eftersom bäckenet inte påfrestas då.

    Jag har klarat mig från lyft för att lilltjejen tacksamt började gå för 4v sen (nu 11 mån) och att sambon, mamma, svärföräldrar och vänner ställt upp. Nu har sambon semester så jag kommer fortsätta undvika lyft men ändå lyfta ibland pö om pö. Mest är jag rädd att bli sämre för det är först nu när stygnen lossnar som det börjar kännas 'bra'. Känns nästan konstigt att börja känna sig hel när man varit dålig så länge...

    Jag tycker det är synd att vissa får kämpa så för att få hjälp. Jag fick hjälp nästan per omgående efter att hag slutade amma och de såg att detta inte skulle gå tillbaka av sig själv.

    Så mitt tips är att försöka gå hjälp de dagar sambon inte kan agera lyftare. Ditt barn kanske kan gå ifrån spjälsäng (alt lyfta av sidan) så den kan klättra upp själv, till vagnen kan man sitta på en stol och lyfts upp och häkta över. Man är väldigt uppfinningsrik i denna situation men allt tar lååååång tid men det är nog värt i slutändan ändå, hoppas jag...

    Håller tummarna att du går den hjälp du förtjänar, man ska inte må som du gör!
  • Plusset81

    Ni som använt östrogenkräm mot skav, har det hjälpt? Jag börjar bli galen på den känslan. Önskade ju att op skulle göra att den försvann. Funderar även på att sluta m cerazette. Griper alla halmstrån...

  • Plusset81

    Även från min sida har det varit tyst i det senaste. Ibland är det skönt att bara lägga problemen åt sidan ett tag. Jag är ju som ni vet opererad fram, bak och mittemellen och nu är det snart 4 månader sedan. Jag tar inte alls in lika mycket luft och kan för detmesta göra nummer två utan problem men jag vet inte om jag tycker att det främre blev så mykcet bättre :( Det känns slappt, tjockt och kan börja skava utan direkt större ansträngning. Det är kanske detta man får leva med om man väl åkt på framfall 1 gång??.... Att kissa tar även en evighet. Liksom inget direkt tryck i strålen alla gånger. Jag måste dock erkänna att knipövningarna har jag inte varit flitig på. Bannar mig själv dagligen....  Kanske blir det bättre av att börja knipa järnet?! är det någon här som opererat det främre flera gånger? Just nu känns ny operation långt bort för jag orkar inte med tanken att jag inte får bära mina barn men jag vet också att jag inte vill ha det som jag har det nu i all evighet. Kan tänka mig ny operation om tidigast 1,5 år när minsta tjejer är mer självgående (nyligen blivit 1 år)...

Svar på tråden Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder