Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Hej!

Lider med er alla, lusläst tråden och inser att mina bekymmer (hittills) är relativt små men de styr hela mitt liv just nu. Jag har en 2 åring (snabb förlossning med grad 3 bristning samt söndertrasade slemhinnor) och en 3,5 mån (snabb, rätt problemfri förlossning men sprack i hinnorna även denna gång, sfinktern klarade sig). Har haft tampongkänslan sen 4v efter förlossningen och 2 bm och en gynekolog har sagt att allt ser normalt ut men gynekologen såg att bakre väggen buktade vid lätt krystning. Hon sa åt mig 'lev som vanligt men bli inte hård i magen'. Sjukt svårt för jag har daglig panik inför toabesöket- tänk om jag är hård idag. Äter laktulos, endast havregrynsgröt m katrinplommon till frukost och dricker kopiösa mängder vatten.

Hur gör ni för att hålla magen igång? Jag älskade mat och unnade mig ofta gott nu är det ett rent helvete att äta... Enda positiva är att jag typ tappat alla gravidkilon.

Tror även jag har ett lätt främre framfall som dock inte syns i gynstol. Får en stor boll som tar upp hela härligheten vid minsta ansträngning. Ingen inkontinens och trängningar vet jag inte om jag har för kissar sjukt ofta eftersom jag dricker så mycket...

Mina barn är underbara och sambon är bäst men jag känner att jag inte fungerar. Tänker ju typ bara på detta....

Hej igen,

Jag har problem med tarmen, är jag inte väldigt lös/mjuk får jag inget skjuts på det hela och går ifrån med obehagskänsla. Jag tycker ärligt talar att det inte hjälper att hålla emot utan det är supertrögt. Jag har även den berömda tampongkänslan. Uppkommer speciellt när jag rör på mig, ofta om jag böjer mig ner. Varit hos ytterligare en gyn (nu 4,5 mån efter förlossning). Han sa att det buktar lite både fram och bak men inget han trodde varken landsting eller en privatklinik skulle gå med på att operera. Fortf väldigt svullna/sköra slemhinnor och att det skulle gå tillbaka.... Mitt knip berömde han oxå.

Om det nu är så litet och knipet är så bra varför har jag såna problem?! Får ju tom ta i för att kunna fisa och i vissa ställningar går det inte ens...

Någon som nyligen opererat sig privat? Det är värt varenda krona att kunna fisa/skita någorlunda normalt. Måste ju kunna äta nästan vad som helst utan att få ett helvete på toaletten....

Born2012, bor i Halland. Du?

Hemligkvinna, har nog inte riktigt fått in 'snitsen' var jag bör hålla emot. Ibland i mellangården men oftast sätter jag in ett finger ich hjälper till när jag trycker på. Känns sisådär när man inte får gå ifred för 2 åringen. Vill inte att hon ska härma vad jag gör...

Born2011 ska det stå såklart!

...men lite måste man väl ändå trycka på när man ska sköta magen?! Eller ska man sitta helt snällt och vänta?

Ni som opererat bakre framfall. Hur gör ni om nu blir hårda i magen/förstoppade? De säger ju att man ska undvika men det händer ju trots allt ändå vid stress, resor etc

2barnsmorsan: får man fråga vilken privatgyn du träffade som sedan ska operera dig?

Jag misstänker att vi har lite samma problematik och enl min gyn är 'defekten' för liten att göra ngt åt men jag håller inte med och vill gärna åtgärda... Sen ser jag inte fram emot tiden efter en operation men däremot tiden efter läkning????

(Ska ju såklart inte vara massa frågetecken på slutet av mitt inlägg utan en glad gubbe????)

Meeeeen!

Mina tankar har oxå gått till att söka mig till strandkliniken. Var det lång väntetid?(både för besök och op). Får man vara fräck och fråga vad kalaset kommer kosta?

Jag har försökt mig på knipkulor men upplever att jag inte får plats med kulorna. Går liksom inte att få upp dom men min livmoder har inte ramlat ner så taket borde vara högre. Sen kan jag känna (få för mig?) att tjockhetskänslan därnere blir värre efteråt.... När jag använt bara 1 kula går det bra men får liksom lirka ut det för det könns som jag lagt kulan på en hylla.... Känner någon igen sig? Nu kniper jag utan kulor (10s/vila10x10 så många ggr/dag jag kommer ihåg) och sen när jag är ute och går.

Born2011: Väldigt tråkigt att höra att det är så mörkt just nu! Hoppas du hittar lite ljus snart!

Jag har på ngt sätt accepterat faktum, obehaget kommer och går- vissa delar bara är vad det är just nu. Kan inte göra mer själv än vad jag gör och är inställd på få någon sorts hjälp rätt snart:)