ok ja jag vet ju inte riktigt allt om er och ert forhallande, har far och dotter inte sa nara relation nu sa kanske det inte blir sa jobbigt. Jag vill jatte garna flytta till sverige men min sambo har en liten dotter med sitt ex och skulle ALDRIG flytta ifran henne, men de har ett valdigt starkt band och hon ar hans liv. Och sa tror jag det kommer bli med den nya bebisen med. Fast vi har ju iof ett valdigt bra forhallande, men skulle det ga at skogen tror jag inte jag skulle kunna ta barnet och flytta det skulle han aldrig ga med pa. Men sager pappan till ditt barn ok och du skulle ma battre av att flytta klart ni ska gora det.
Kassie skrev 2009-02-23 21:57:02 följande:
Granada: Jag är lika gammal som du. Jo, visst skulle jag kunna fortsätta mina studier men jag känner att mitt liv rinner iväg och jag frågar mig själv om jag någonsin ska få en bra/stabil inkomst och börja spara för att ordna inför framtiden (bostad till oss, hjälp till dottern när hon blir äldre och ska stå på egna ben eller studera, pension etc). Man skulle helt enkelt ha gift sig rik! Ha,ha! Lilla mej: Självklart är inte min sambo glad över om jag beslutar att flytta till Sverige med vår dotter, men han inser också att han "aldrig" skulle klara av henne ensam. Vår dotter är mycket fäst vid mig och har varit extremt fäst vid mig sedan hon föddes. Dels beror det nog på hennes personlighet men även att min sambo aldrig varit speciellt närvarande. Tex så längtar hon aldrig efter honom men kan göra det tex med sin mormor. Men visst är det inte en topplösning men det vore inte heller bra för henne att växa upp med två föräldrar som inte trivs tillsammans och jag kan inte heller bo kvar i landet bara för att de ska ha närmare till varandra, för då skulle jag inte vara lycklig. Jag vill visa min dotter att man är själv ansvarig för sin lycka och att jag är en stark kvinna som försöker göra mitt bästa för allas bästa. Liei: Precis så är det, den j..la biologiska klockan tickar alldeles för fort!! Varför blev man inte vuxen tidigare och förstod vad underbart det är att ha barn?! Kanske för att man inte hade träffat drömprinsen ännu....men ändå! Och se hur det gick med drömprinsen som man sedan skaffade barn med, inte precis vad man hade gått och drömt om....Ang. hur min sambo ställer sig till en seperation så är vi båda överens om att det bästa är att vår dotter får vara med mig och för att jag ska kunna ha ett mer normalt liv så är det bäst att jag i så fall flyttar hem till Sverige. Usch, ja varken han eller jag vill att det är "slutet" på vår historia men vi är båda överens om att man inte bör bo tillsammans enbart för barnens skull för då mår ingen bra inte minst barnen. Men samtidigt är vi inte några människor som tar lätt på en seperation utan kämpar in i det sista för att få det att fungera (vi har nu kämpat i 2,5år). Har du fortfarande känslor (kär) i din sons pappa? Hoppas Sverige visar sig från den bästa sidan i så fall så han känner att jo,hit vill jag flytta! :o)
