Junitjutarnas knasigheter

Are, 2,5 år, "jag ska bli månen när jag blir stor. Sitta där uppe och äta mig rund och go."

*asg* Heja Elliot, Elgiganten är gjejer det! Jag antar att det blev glada miner kring bordet, Tobidoo?

Hmm, Are snodde cykeln från en annan unge på förskolan. "Mamma, jag gjorde så och sen tog jag k*ken."  Jag skrattar varje gång han ska gå ut och cykla. (Får jag skriva så här?Det är bara en felsägning från Are.)

Varenda middag här hemma handlar om att få Are att sitta kvar. Efter fem tuggor puttar han ut bordet och sen kommer det "jag kommer strax tillbaka".

Are sprang runt med bläckpenna och papper idag. Både jag och maken bad honom att hålla sig vid köksbordet för att inte "råka" kludda på något ömtåligt. En liten blå krumelur blev det på vårt lakan, det gick liksom inte att låta bli.

Nu kommer vi till det roliga. Jag hade inte fått på mig byxorna än och gick alltså i bara trosor. Are tittade på mina ben och sa "mamma, varför har du ritat där?" Jag fick snällt förklara att "det där är inte som jag har ritat Are - det är åderbråck." Ifrån badrummet hördes en sekund senare ett skrockande. Maken hade såklart hört vår lilla konversation och flinade stort när jag kom in till honom.

Härliga, ärliga barn!