Vi som väntar junibebisar del 2!

chanell
minns faktiskt inte när vi började på den sist. men det kan säkert variera i olika kommuner. är det en liten kommun man bor i så finns risken att man är den som är längst gången och kanske hinner föda barn innan utbildningen är slut, men jag lovar - man kan föda barn utan den också. däremot tyckte jag det var trevligt med all info och träffa fler mammor i trakten som skulle ta samtidigt. och som sagt, vi hade lite profylax där i. men det är säkert olika vad innehållen blir med i olika kommuner.

kicki08
Har du provat sinova forte? blev rekommenderad det av min bm, då jag blev beroende av nezeril. Jag har, liksom du, en konstant förkylning. Tyckte det hjälpte ganska bra, men dock måste jag ibland ta nezeril vid läggdags iaf. men sprayar mindre nu! Sinova är ngt hälsokostpreparat som finns på apoteket.

babek
Jag skrev i mitt förlossningbrev att jag ville föda u upprätt ställning (ex lutandes mot sänggaveln). Men när vi var på förlossningen så orkade jag inte stå så. BM ändrade runt i olika ställningar (vilket är bra för att bebisen ska sjunka ner) och till slut hamnade jag i gynställning när det var dags att krysta. Visst har jag inget att jämföra med, men jag tror nog inte det gör ondare än ngt annat. En sak som jag däremot upplevde som väldigt positivt med den ställningen var att så fort bebisen kom ut så var de jättesnabba med att lägga upp den på min mage/bröst. Hade man fött i upprätt ställning ska man nog först böka runt för att komma ner i liggandes innan bebisen kan hamna på bröstet..
Men visst, trycket blir stort bakåt, men det blir det nog oavsett. Ett helt huvud ska ju komma ut! Jag fick iaf hemorrojder pga av det trycket och det var väl mindre spännande...
Men jag är nog ändå mest sugen på gyn denna gången med.

babek
Det verkar som om dina funderingar kring förlossningen var precis som mina inför mitt första barn.. Ställningar och smärtlindring. Precis som du skriver var så mitt resonemang gick. Epidural, petidin och sterila kvaddlar var ngt jag absolut inte ville ha. MEN, så skrev jag även i mitt förlossningsbrev att om jag skulle tycka det blev för överjävligt ville jag veta när sista chansen för epidural var. De berättade aldrig och jag hade faktiskt aldrig ngt behov av mer smärtlindring än vad jag fick. Orsaken till att jag inte ville ha epidural är som många beskrivit att de knappt kände värkarna och inte visste riktigt hur och när de skulle krysta. Jag ville känna kroppen arbeta, men inte till vilket pris som helst. Jag tog lustgas och masken var min bästa vän - även när det bara var syrgas i den. Den blev ngt slags trygghet. Utöver det fick jag vetekudde i svanken, baddades med svalt i pannan och de höll emot med ngt varm där nere. Allt detta var underbart skönt och det hade jag INTE velat vara utan. Det enda jag lurar på nu är om jag ska våga mig på att försöka utan lustgasen med och köra profylaxandning fullt ut. Jag tyckte det var så fantastisk känsla av hur kroppen arbetade - även om det gjorde ont - så jag är lite nyfiken på att få känna det fullt ut. Men som sagt... Vi får se när vi väl är där. I förlossningsbrevet kommer jag ta upp mina funderingar och sen får BM hjälpa mig, jag litar fullt ut på personalen.

Ja, jag tror också det är perfekt att få bebis i maj/juni. Slipper vara höggravid under sommaren och slipper detta regniga ruskiga som är nu. Ser fram emot sommaren!

chanell
absolut ska man vara öppen för vart det bär hän, svårt att veta i förväg... det var därför jag skrev i mitt brev att jag ville veta innan det blev för sent för epidural om jag verkade behöva mer smärtlindring. min största oro är kejsarsnitt ,vet inte varför jag är så otroligt rädd för det. men jag har en oerhörd rädsla för att bli skuren i, får rysningar i kroppen av bara ordet.

smulan87
jag tror nog din bm kommer att prata om att det kan vara bra att skriva ett brev och vad det kan stå där i. det gjorde min iaf förra gången... eller om vi tog det på föräldrautbildningen, minns inte. Men att skriva ett är inget tvång utan bara ngt man gör för sin egen del för att personalen ska veta vad du har för förväntningar, oro och vilken typ av smärtlindring och ställning du kan tänka dig. Det kan ju vara lite svårt att föra sin talan mitt i värkarna. Minns inte när jag skrev mitt brev, kanske 1-1½ månad innan bf. Men skriv när du känner för det, man kan alltid ändra och lägga till.
Tycker helt klart du ska besöka förlossningen. VI hade ett besök med föräldragruppen där bm (som även jobbade på förlossningen) visade allt mellan himmel och jord. Det gav mig jättemkt!

Jag hoppas innerligt att ni inte tror att jag tycker ngn är en sämre föderska för att denne tar alla sorters bedövning och ändå tycker att det är det jobbigaste som finns att föda barn. För den inställnignen har jag inte! Tycker alla är minst lika duktiga oavsett hur mkt bedövning man får eller hur barnet kommer ut!!

Jag skrev bara utifrån mina egna tankar att jag verkligen vill få känna hur kroppen arbetar fram mitt barn, det är min högsta önskan!

Ang. att inte få bedövning med krystvärkarna så såg jag inte det som ngt problem. Att krysta var en befrielse att få lov att följa med kroppen i värken och inte hålla emot. För det var precis innan jag fick börja krysta jag tyckte det var jobbigast, ville bara krysta men fick inte.

babek
Ngt ätbarn fick aldrig jag, men dricka var de noga med att hälla i mig, stark saft för att få energi.

En annan sak som har med förberedelser att göra är att jag vill tipsa om att fylla frysen med rester innan det är dags. Man har inte så mkt ork till att laga mat första tiden (eller iaf så hade inte vi det) och då är det super att ha ngt man kan ta fram och värma. Och även att låta folk bjuda hem er istället för att bjuda hem sig till er, då slipper ni vara de som ska städa och fixa fika/mat till gästerna.

bäbis m skrev 2009-03-10 08:31:13 följande:

Se bara till att gå i tid... Vi bodde högst 5 min promendväg till förlossningen förra gången. Så eftersom man hört att folk blir hemskickade eller ombedda att ut och gå en runda när de kommit till förlossningen tyckte jag det var perfekt med promenad dit. Vi stannade hemma tills värkarna blev jobbiga och sen gick vi. Det gick INTE fort. Stannade varje eller varannan meter för att hantera värken och sen gick ett par steg för att sen stanna igen. När vi kommit runt hörnet på huset (tog säket 15 min) så sa in man att detta går inte. Vi ringer taxi, sagt och gjort. Vi åkte taxi - mitt livs kortaste taxiresa! Väl inne visade det sig att jag var öppen 9 cm, så det var kanske inte så konstigt att det var svårt att gå... Och jag som var övertygad om att de skulle skicka hem mig igen. Vilken lättnad det var att veta att mkt värre än så här blir det inte.
Men som sagt, gå i tid. För det är säkert en skön promenad om man inte har för kraftiga värkar!

babek
Jag har funderat på att fotografera magen hos fotograf, men har inte kommit längre än till just funderingar.

Har idag tagit en ny spegelbild dock...
Vecka 28+0 www.familjeliv.se/hem/tekannan80/gallery/phpn2ilwo.jpg

Just nu håller jag på att baka bröd och bullar, det luktar så gott i hela huset!