Vi ringde till Huddinge häromdagen för att höra oss för om när och hur vi kan starta igång med att försöka skaffa ett syskon till sonen (insemination). Det i sig, var inga problem men sköterskan berättade att det ska kosta pengar att skaffa ett syskon. Hon meddelade att förhandlingar pågick och att hon inte visste mer.
Frågan är om någon vet hur detta har gått och även hur mycket dom kan tänkas ha kommit fram till att det ska kosta?
Fru Stjärnfall skrev 2009-02-24 08:36:08 följande:
Så har står det på HS hemsida(www.karolinska.se/sv/Verksamheternas/Kliniker--enheter/Kvinnokliniken/Fertilitetsenheten/):
"Till er som fått barn efter behandling och har nedfrysta embryon.
Från och med februari 2009 kan vi tyvärr inte ge offentligt finansierad syskonbehandling, utan paren måste själva stå för den kostnaden. Det gäller oavsett vid vilken tidpunkt embryona blev nedfrysta. I dagsläget är priset 8 500:- vid eventuell embryoåterföring, detta pris kan komma att justeras."
Vidare står - speciellt riktad mot lesbiska par(www.karolinska.se/sv/Verksamheternas/Kliniker--enheter/Kvinnokliniken/Fertilitetsenheten/Ovr-behandlingsalternativ/Spermadonation/Lesbiska-par/):
"Ingen offentligt finansierad syskonbehandling ges. Om nedfrysta embryon finns från tidigare behandlingar kan dessa endast ges genom egenfinansiering.
Syskonbehandling genom donatorinsemination eller ny IVF kan endast ges genom egenfinansiering."
Det framgår dock tyvårr inte vad kostnaden är för detta - ska ringa Huddinge imorgon och se om det går att få svar per telefon.
Detta verkar ju helt sjukt ,varför skulle vi bara få göra ett barn bara för att vi inte är hetro-par? Låter ju helt galet!
Vi fick info ,när vi gjorde ins i våras , att man hade sina försök och om alla gick åt till första barnet så blev det bara ett , men att man fick max ett syskon. Men det verkar ju inte stämma i så fall.
Ser fram emot att läsa vad de har svarat på HS.
Bolibompa: Vi har oxå bra erfarenhet av Eva Andersson.
Jag har nu fått svar på mitt mail till Fertilitetenheten/HS
___________________________________________
FRÅGA med anledning av info på hemsida "Syskonbehandling genom donatorinsemination eller ny IVF kan endast ges genom egenfinansiering:
1. Krävs det att det finns kvar tillgänglig sperma från samma donator som användes till barn nr 1 (dvs måste samma donator användas till båda barnen)?
2. Vad är kostnaden för (i) egenfinansierad donatorinsemination och (ii) för ny IVF-behandling
SVAR
"Dessa svar gäller syskonbehandling, d.v.s. de par som fått barn efter behandling här på Fertilitetsenheten. (Har man inte gjort behandling här och vill ha syskon, är det så att man måste också bidra med donator för att kunna få göra behandling, det råder ju brist på donatorer)
1. Det är ingen krav, men helst om möjligt att använda samma donator.
2. Kostnaden för egenfinansierad donatorinsemination är för närvarande 8 500 kr/insemination.
Kostnaden för egenfinanseirad IVF med donerade spermier är för närvarande 30 500:-
Priser kan komma att justeras."
_________________________________________
Jag skulle gissa att dessa regler gälla alla par som behöver hjälp inte bara lesbiska.
AnnaCecilia: du citerar Fertilitetsenhetens hemsida:
"Syskonbehandling genom donatorinsemination eller ny IVF kan endast ges genom egenfinansiering"
Häri ligger den stora orättvisan. Dessa egenfinansierade syskonförsök sker i privat regi. Homosexuella par har inte tillgång till fertilitetsbehandling/insemination/IVF i privat regi utan bara genom den offentliga vården (i landstingens regi). I vissa (alla?) landsting är det inte möjligt att betala för syskonförsök eftersom offentligt finansierad verksamhet inte skall konkurrera med privata initiativ. Alltså är det så att heteropar som vill ha syskon/gjort slut på sina försök har möjlighet att betala privat för nya försök/syskonförsök. Det har inte homopar. Våra försök "tar slut" när de landstingsfinansierade gör det.
MalinBN: Det måste väl även gälla heteropar där mannens spermier inte fungerar?
Vi förstod det som att säd endast får doneras till den offentliga vården.
Jag antar att det också gäller heteropar i den speciella situation du beskriver, Mrs Stjärnfall.
I detta fall handlar dock parets nackdel inte om deras (hetero)sexuella läggning utan om att lagstiftaren bestämt sig för att reglera detta med spermiedonation. Jag antar att det är för att det inte skall uppstå "handel" med spermier, hygien/smittskyddsaspekter etc. Men detta att ett lesbiskt par inte kan vända sig till en privat klinik och betala för fler försök/syskonförsök (som de heterosexuella paren kan) grundar sig, som jag ser det, bara på sexuell läggning och är därför diskriminering. Vilket man inte på samma sätt kan säga om heteropar där mannens spermier inte funkar. Det har nämligen inte med deras sexuella läggning att göra. Sedan är det givetvis lika tragiskt att inte komma vidare i sin process oavsett om man är homo eller hetero.
Hur som helst innebär nuvarande lagstiftning att vi har en nackdel av att vara samkönade par. Och jag kan inte se det på annat sätt än att vi är diskriminerade i detta fall. Me nu är vi egentligen OT...
Men vad dum jag är - det behöver ju inte alls förstås som diskriminering egentligen. Men lagstiftaren har uppenbarligen förbisett konsekvensen som är att samkönade par på grund av detta får sämre förutsättningar. Ett annat problem är att alla tjejpar inte är medvetna om denna begränsning när de sätter igång processen.
MalinBN: Håller med om att det är orättvist, möjligheten borde verkligen finnas för alla. Under vår resa har informationen brustit många gånger i olika sammanhang. Vi trodde dessutom att båda kunde stå i kön, det vi diskuterade mellan oss var vem som skulle ställa sig först.
Håller helt med dig om bristen på information i alla led. Personalen där vi "gjorde" vår son var jättegullig, men stor osäkerhet om vad som gällde rådde och vi fick olika besked av olika personer. Detta är en djungel som är minst sagt svår att navigera i. Är inte 100% säker på vad som gäller vid syskonförsök heller, men vi kör ändå.