Gallstensoperation, vad krävs?

akuten avvisar en alltid om man ringer, och när du vet att det är gallan behöver du ju ingen 'diagnos' på vad som är fel så då vill de ju helst att man stannar hemma. det är ju gudbevars _jobbigt_ med patienter! jag har också fått kämpa för att få igenom en operation, så jag vet hur det känns.... tyvärr är det enda som hjälper att tjata men att du inte ens fått nån medicin är ju fanemej hutlöst!!

tänk på att det är saker som är hårdsmälta som ger dig anfall, inte bara fett/kolesterol. dvs eftersom många grönsaker är svårsmälta kan du få jätteont fast du äter nyttigt. många med gallproblem kan t ex inte äta äpplen eller paprika. själv genomlevde jag de sista två-tre månaderna på enbart barnmat, för det var det enda som inte gav mig anfall. barnmat, massor av suppar och dagliga doser av kramplösande medicin fick mej att överleva och läkaren gav ju med sig när han öppnat och sett hur mkt ärrbildning det blivit (han funderade på att öppna helt men det slapp jag). min blåsa var trots allt ovan fortfarande inflammerad och gav mig jätteproblem med infekterat opsår osv... har en skitsnygg navel nu... not.

tala om för kirurgen som gör utvärderingen precis hur du känner, tala ur hjärtat om din oro och hur det påverkar ditt dagliga liv, så tror jag nog du får din operation. inte för att det är nån dans på rosor efteråt heller, men man slipper iallafall anfallen som gör att man tror man ska dö! men innan dess - kräv för guds skull att åtminstone få hem smärtstillande!! jag fick papaverin som "daglig" medicin och voltaren-suppar som jag kunde ta när jag kände stora anfall på g. det hjälpte så det blev uthärdligt och det är det minsta de är skyldiga dig!

(vadå jag är arg på svensk sjukvård? )

ladyhawk,

japp du tänker på njursten. gallstenar kommer liksom inte ut nåntstans och grus är värre än stora stenar

ps. nackdelar med att inte ha nån galla:

-du kan bli överkänslig mot skaldjur (som är väldigt svårsmälta), rå lök, ägg och annat magen har svårt för. för mycket fett är aja baja, då får du kramp.

-du blir inte av med gallproblemen och kan leva som vanliga dödliga sen, för missköter du dig kan du få stenar i gallgångarna istället och det gör AJ AJ ont det! (det du får som anfall nu är ju när det kommer stenar och blockerar gallgångarna). no more ägg&bacon till frukost!

-du riskerar väldigt fula ärr, speciellt om gallblåsan är inflammerad när den plockas ut och du får basselusker i såret. mitt navelhål fick minsann läka ihop bäst det ville utan stygn eftersom det blev infekterat - skitsnyggt.

fördel:
man lär sig den hårda vägen att strips är onyttigt och fel

millimina: Tack så jättemycket för all info! Känns bra att ha lite underlag att gå på så man vet vad det hela handlar om... bra att veta vad det innebär att operera bort gallan också... jag hoppas iaf att livet kan bli lite lättare utan en galla som bråkar, men man får ju ta och sköta kosten ändå.

Håller med milimina. Tänkte bara komma med ett tipd. Om du ha svårt att stå på dig och berätta hur det känns så skriv ner hur du känner dig under ett av dina anfall och ge till kirurgen. Då missar du nämligen inte något och de kan göra en bättre bedömning.

Min galla är bortopererad och jag kan äta både rå lök och skaldjur. Däremot så tål jag icke paprika eller vissa grönsaker. Jag tycker att det är konstigt att du inte får någon hjälp. Jag blev opererad rätt så fort, inom två månader, efter min "värsta" attack. Det hade fastnat en sten i gallan. Men den släppte, de kollade med skiktröntgen. Men opererad blev jag. Detta var i Sthlm, på st Göran. Du kan ju kontakta ett annat sjukhus, behöver ju inte vara i din kommun. Hjälp måste du ju kunna få. Stå på dig och lycka till.... Ps... Jag är rätt så kass på att sköta kosten och har aldrig haft problem efter operationen och den var för drygt 5 år sedan...

Jag jobbar som sjuksköterska på kirurgen och i mina öron låter du som en klar kandidat för op! Det du måste göra när du träffar läkaren för bedömning är att verkligen klargöra vilka besvär du har av din galla, så tror jag det kommer lösa sig.

Många gånger gör man op laparoskopiskt (titthål) och det brukar gå bra utan komplikationer.

Amy

Jag tog bort min gallblåsa för ett par årsedan efter att ha haft problem i ungefär 1½ år. Smärtorna var olidliga och när man tillslut kom på vad det var så fick jag två olika stolpiller, voltaren och en till som var starkare. Med den senare så försvann smärtan ganska så fort men jag fick ett bakrus som var fruktansvärt med kräkningar och illamående. Ett par gånger fick jag åka in för att få smärtstillande sprutor.
Till slut fick jag min operation och har inte haft några problem sedan dess. Gjorde en titthålsoperation och har fem ganska små ärr som minne...

TS: Jag hoppas verkligen att du får din operation snart för jag vet hur vansinnigt ont det gör när man får anfallen. Lycka till!

Jag fick kronisk magkatarr efter min operation. Det läcker ut galla i magen hela tiden, så den blir irriterad. Om jag bara sköter mig och inte äter en massa onyttigheter, så mår jag riktigt bra (med hjälp av medicin förstås).

Hej, har inte läst tråden. Jag jobbar som läkarsekreterare på sjukhus i Sthlm och har i några år jobbat på avdelning som jobbar med bl a just gallor! Jag förstår inte riktigt vilken läkare du skall till, på vårdcentral eller till specialist. Du bör få en remiss ifrån din vårdcentral (efter att de gjort diverse tester) och sedan kallas till sjukhuset för en bedömning. Vad det låter som borde du bli uppsatt på väntelista för operation utan några större krumbukter, om du har flera anfall i månaden. Min man hade oxå gallsten, han hade inte anfall så ofta men blev uppsatt för operation utan att han behövde försöka övertala någon. Det ordnar sig säkert bra!

Min mamma ligger just nu på sjukhuset med gallsten och hon hade gått för länge med det så det har blivit inflammation i bukspottskörteln å det är inte bra.Stå på dig och säg till din läkare att du vill ha en operation för det är inte kul om det orsakar en massa andra problem i kroppen.