MELATONIN - någon med erfarenhet av denna medicin på barn med sömnsvårigheter, del 2

hej på er!

Hittade denna tråden och tänkte låna den för att tja, kanske få lite råd från er med mer erfarenhet?

jag har en liten herre på snart 2,5 år som kör fullständigt slut på oss..
Kring sin 2-årsdag så började han äntligen sova ganska så bra på nätterna, men nattningarna..

Jag kopierar in en del av en text jag skrev i en annan tråd för en stund sen för att beskriva lite för er;

"
Jag känner mig helt slut, bröt ihop innan ikväll..
Sam är fullständigt jävla omöjlig att lägga på kvällarna!
Ända sen han har var bebis så har vi fått natta honom "aktivt" med vyssning, sång, rumpbumpande och en massa annat..
Vi har aldrig bara kunnat lägga ner honom och han har aldrig somnat av sig själv utan aktiv nattning förutom i bilen..
Sin vagn har han somnat i 2 ggr, men då var han under året och inte en endaste gång har han somnat mitt i en lek eller ngt annat..

Han är igång, från morron till kväll och har sån extrem energi..
Idag vaknade han t ex klockan 09 och somnade 23.15 då jag fick TVINGA honom att ligga ner genom att ligga sked med honom och hålla honom nere, han hade myror i kroppen..
Det blir bara värre och värre, nu går han inte ens att lägga ner utan han studsar upp igen, eller så blir han hysterisk och sparkar och slåss..
Vi har ingen egentid, eller rättare sagt, vi har ingen tid över att städa undan på kvällar, ta undan disk, köra en maskin tvätt osv..
Nu härefter så ska jag plöja i köket, hänga tvätt och fylla på pellets i brännaren, kul, med tanke på vad klockan är..

Jag orkar snart inte det mer!"

Han är verkligen inte trött, hur många timmar han än är uppe och vad vi än gör för att försöka få honom trött, och om han mot all förmodan skulle vara trött, så somnar han ändå inte..
Att det tar två timmar att natta honom är inget konstigt, men vad ska man göra när han vägrar att blunda?

Jag börjar så smått fundera på om Sam har ngn "sömnstörning" för det känns som att detta är bortom det som kan kallas för normalt..

Utöver detta så pratar han väldigt mycket i sömne och snurrar runtrunt..
Jag själv var också hopplös att söva som liten, pratade också i sömne och började sen även gå i sömne.

Jag har försökt googla runt, men det är hopplöst..
är det ngn här som kanske delvis känner igen sig i det jag skriver, eller kanske har tips på ngn bra sida där jag kan läsa?

jag tar tacksamt emot alla tips, för jag börjar bli desperat!

Det känns som om att vi jämt och ständigt är i kontakt med vården, men pga en massa annat..
Sam har haft en hel del strul ända sen han föddes (4 veckor för tidigt, men liten för veckan så han vägde bara 1940gram)
Han kunde inte bajsa själv förrens han var 8 månader, han hade ständiga magsmärtor tills han var ca 1½år, när han var 22 månader så fick han svåra nässelutslag över hela kroppen och då konstaterades det att han var svår mjölkproteinallergiker och allt magstrul antagligen orsakats av det..
antagligen pga det så har Sam aldrig varit vidare intresserad av vanlig mat, han smakar ngt minimalt, men inte mer, utan han lever istället av en specialarvälling som består av sojadryck och sondnäring..
Att den görs på sondnäring är för att han ska gå upp i vikt, han väger rent för lite..
Till sin 2-årsdag i November vägde han 9,5 kilo, men tack vare sondnäringen väger han nu ca 11 kilo..
Så vi har haft mycket kontakt med läkare och dietist pga detta, det är mååånga undersökningar stackarn fått utstå..

Utöver det så är han öronbarn och fick rör i November (vi räknade ut att han gick på antibiotika över 100 dagar förra året)..
Efter det slutade han vara sjuk jämt och ständigt (nåja, nästan, han har sin andra öroninflammation nu sen rörinsättningen och har haft några förkylningar) och framförallt så gick han från att bara säga ngt enstaka ord till att prata nonstop, underbart!
Nu är det snarare på andra hållet, han är aldrig tyst, men det är så härligt att höra hans ständiga pladdrande

Vi har nog ursäktat allt sömnstrul med att det varit så mycket för honom och trott att det skulle bli bättre när allt annat blev bättre..
Vi är ju medvetna om att han var hyperaktiv redan i min mage och sen har han fortsatt i samma anda sen han föddes..
Hans "mag och mat läkare" har kommenterat att han är väldigt aktiv och gjort anteckningar om det..
Även andra läkare har kommenterat att han är aktiv samt dom flesta släkt och vänner i vår omgivning..
Den ända gången han håller sig lugn är i nya miljöer, då blir han väldigt dämpad och tillbakadragen tills han fått en överblick av situationen..
Sen håller han sig lugn när han har över 40 graders feber har vi konstaterat, alla temperaturer därunder stoppar inte hans framfart

När han skulle göra en gastroundersökning så skrattade sköterskorna och tyckte att det var så sött det läkaren skrivit från dagen innan när han blev undersökt så dom läste upp det för mig, jag minns fortfarande orden "mycket aktiv pojke som bara vill springa, lyckas dock vara still under undersökningen"

Nu mår ju Sam så mycket bättre, men vi märker ju att det snarare blivit tvärtom, att han fått ännu mer energi..
Nu när det varit så fint väder så har vi varit ute hela dagarna och han har iaf somnat fortare, men fram tills dess har det varit fullt ös och det har tom märkts tydligare än normalt att ju tröttare han blir, desto mer speedad blir han..
Ikväll så finns det helt ärligt bara en liknelse jag kan göra, han var lika speedad som en påtänd amfetaminmissbrukare, for runt, kunde inte sitta still, kunde inte koncentrera sig osv, i ännu större utsträckning än vanligt..

Man tycker ju att han borde somna om kvällarna, så mycket energi som han gör av med på dagarna..
Det känns som att vi nog borde kontakta en läkare även om detta, vi önskar såklart att Sam slapp behöva ha läkarkontakt för ytterligare en sak, men för både hans, min och min mans skull så har vi nog inte så mycket val för i det långa loppet mår ingen av oss bra av Sams extrakryddade livsglädje som jag så fint brukar kalla det

ursäkta att det blev aningen långt