en väns syster är lite udda...
vännen, som studerade, väntade sitt första barn med sin sambo som också studerade. ganska låga inkomster alltså. systern är högutbildad o hade ett välbetalt jobb o hennes man var VD o tjänade mycket pengar. systern o hennes man hade ett barn som var kanske 4-5 år. detta barn var första barnet på båda sidor i släkten så när det barnet föddes fick de säckvis med avlagda barnkläder och saker från anhöriga.
vännen träffade sin syster o frågade ifall hon hade några gamla babykläder eller saker som hon kunde få låna eller köpa. systern såg oerhört tveksam ut så vännen sa snabbt "ja, ingenting fint eller särskilt som du har känslor för, utan mer bara basgrejor". Systern svarade att det är ju så mycket känslor med babykläder o det fanns nog ingenting som inte var speciellt o dessutom kunde det ju vara bra att ha ifall det skulle få fler barn någon gång. vännen blev lite irriterad över detta men kände ju sin syster o släppte det.
några månader senare fick mamman reda på detta o skällde på systern. systern ringde då upp min vän o frågade ifall hon fortfarande ville ha babykläder. min vän blev jätteglad, hyrde bil o åkte o hämtade.
jag var med o hjälpte till o sen skulle vi packa upp.... det var som ett skämt! alla kläder var urgamla, ungefär jämnåriga med oss från början av 80-talet, urtvättade blekta turkosa och lila nyanser. det var frottéplagg som var tvättade så många gånger att de var helt stenhårda. det fanns hål (!) i vissa plagg. det var inga märkeskläder utan det mesta var från adelsten (när lade de ner?!) o liknande. dessutom var nästan allting i så dåligt skick att det var lump! fanns inte en second hand i världen som hade tagit emot o sålt de kläderna... de där kläderna med så mycket känslor i
som systern hade sparat på i flera år till nästa bebis (som man får hoppas föds med mycket hård hud
)