• Gremlin666

    bonusbarn i vår säng?

    mandis skrev 2009-02-20 08:59:58 följande:


    Gremlin666 : men det är just det där som du säger som äcklar mig"Man är inte självisk för att man inte vill ha någon annans barn i sängen" Du säger hela tiden någon annans barn men det är ju inte någon annans barn för din sambo. Det är din sambos barn. Precis som du verkar tycka att det är ok om erat gemensamma barn vill i eran säng om hon/han behöver det så tycker jag att din sambos barn också förtjänar den tryggheten när hon behöver det.
    ...och vill hans barn ligga i samma säng som honom hindrar jag honom inte mer än att det inte sker i vår säng.

    En del rättigheter försvinner då föräldrar väljer att separera, men kan inte både ha kakan kvar och äta den förstår du.
    Hade det varit så viktigt att barnet skulle ha rätt att ligga i de vuxnas säng så hade de kunnat skippa separationen.

    Eller menar du att ansvaret vilar tyngre på MINA axlar än på bioföräldrarna, eller vart vill du komma???

    Nejnej, rättigheten för sambons barn att ligga i de vuxnas säng har bioföräldern själv valt bort.

    För mig är det någon annans barn, det är inte mitt, kan inte förstå de som tror annorlunda?

    Själv vet jag mycket väl vad som är mitt, ditt och andras.
    Men gränserna verkar vara flexibla, gäller det även brottslingar?
  • Gremlin666

    mia mamma skrev 2009-02-20 09:43:33 följande:


    Rättigheterna hos barnet då? Den valde väl inte att föräldrarna skulle separera!
    Inte jag heller, ser fortfarande inte problemet?
    Vill de ligga i barnets säng så får de göra det, jag hindrar dem inte.
  • Gremlin666

    mandis skrev 2009-02-20 09:44:08 följande:


    vems rättigheter försvinner menar du, barnets eller förälderns?
    Bägges.
    Det blir ingen "lycklig liten familj" med deras barn efter en separation, inte med mig iallafall, bioföräldrarna har valt att splittra deras familj, jag hade ingenting med det att göra och kommer sålunda inte betala något pris för deras eget val.

    Ni är ute och cyklar anser jag.
  • Gremlin666

    näradig skrev 2009-02-20 09:59:41 följande:


    Gremlin666 skrev 2009-02-20 08:38:40 följande:
    nej inte om man inte VILL det men om man inte accepterar, tillåter och förstår det, om man låter sin vilja gå före barnets behov.
    Barnets behov är att vara med sin förälder och jag hindrar inte det, värst vad du hänger upp dig på din fantasi?
  • Gremlin666

    miaelund skrev 2009-02-20 10:15:55 följande:


    Att ett litet försvarslöst barn ska tvingas sova själv trots mardrömmar o oro, det är ok, men 2 vuxna människor som VET att mörker inte är farligt o som kan sova ensamma, de ska minnsan få sova tillsammans, UTAN att låta den som är rädd och känner sig otrygg få dela deras trygghet... Förstår inte logiken i det hela liksom......MEN, är det nu så att det är ett problem, (min pappas fru lät oss aldrig komma in i deras sovrum, men när de fick egna barn var det helt annat ljud, de var så välkommna så) skaffa en större säng t flickan som pappan oxå får plats i, se till att han kan ligga bekvämt i den när han nattar o läser sagor, pratar om hur dagen varit, verkligen ger sin tid t dottern så hon kanske kan börja känna trygghet igen vilket hon inte verkar göra. Blir så jävla ledsen när jag får höra bonusföräldrar som gnäller på bonusbarnen då jag kommer ihåg hur min styvmorsa var. Vi bodde inte hos dom men när vi hälsade på på helger o lov var det ALLTID på hennes villkor, vi hade inga rum, inga sängar, utan madras på golvet nånstans, ingen mat som var anpassad till oss för hon tyckte att vi skulle följa deras regler. Men hon förstod inte att hon flyttade in i vårt hus där mamma o pappa bott, där vi växt upp o bara ändrade, möblerade om, tog ifrån oss vår trygghet o gjorde allt t sitt. Ursäkta att det blev lite personligt men tänk efter lite innan ni styr o kör över de stackars oskyldiga barnen. SJÄLVKLART bör ett barn lära sig att sova själv, men gör det långsamt o utan att visa er frustration o få det till ett måste. Känner inte nån som sov i sina fölärdrars säng som tonåring så jag lovar att det går över. Tänk på att det är en kort tidsperiod om man ser till hur länge vi lever. Sätt det i lite perspektiv så känns det lättare. TÄNK POSITIVT!
    Tråkigt att din pappa inte fanns för dig, men att rikta din ilska på pappas kvinna känns långsökt.

    Är det någon du ska klandra är det ditt eget kött och blod, du var hans ansvar, inte hennes.

    Svårt att se kanske när man drabbats, man vill inte ta det till sig att en förälder var den, som du känner, svek.

    Det är lättare att kasta sin skit på någon annan.
  • Gremlin666

    mia mamma skrev 2009-02-20 10:42:16 följande:


    Fast det är ju inte det som är grejen. Hon vill ligga i pappas säng och det kan jag förså. Mina barn vill ligga hos oss och det får dom. Tror för inte att det kommer att vara för evigt utan en period i livet då de behöver det. Kan gått och väl förstå att det blir annorlunda när det inte är ens egna barn men det är liksom något man får på köpet om den man träffar redan har barn.
    Så kan man se det ifall man vill.
    I våran familj ser vi det som så att min sambo får min inställning till andras barn på köpet då jag inte hade egna då vi träffades och han respekterar det.
    Han har insett att det faktiskt är han som varit med om att bygga upp och rasera en familj och jag ska inte drabbas av hans misstag utan tar hand om de problem som dyker upp gällande hans barn sedan innan.
    En mogen och ansvarsfull förälder, det är en utav anledningarna till att jag tycker att han är en bra människa.

    Att förvänta sig att någon annan ska leka familjeliv då inte ens bioföräldrarna klarade av det vet han är skev inställning.

    Kanske något att ta efter?
  • Gremlin666

    mandis skrev 2009-02-20 10:46:08 följande:


    Ja det är faktiskt papporna som vi ska vara arga på för att de väljer att dela sina liv och därmed sina barns liv med dessa egoistiska kvinnor.
    Egoistiska?

    Inte värre än bioföräldrarna, det är egoistiskt att skapa ett liv och sedan kasta det fram och tillbaka.
    DET är egoistiskt utan dess like, men vi har inte samma behov att döma er då vi alla bara är människor och alla kan begå misstag.
    Men kastas det sten i glashus så är det klart att vi reagerar.

    Bioföräldrar kan inte sätta ett krav på andra som de inte själva klarade av, så enkelt är det.

    Familjen splittrade de själva och får själva kämpa för att få det att fungera trots deras val.

    Väljer de senare att skaffa nya familjer har de valt att det första barnet per automatik ska få mindre tid och uppmärksamhet, så hade det varit ifall de hade skaffat riktiga syskon till sitt barn också.

    Men det är en annan diskussion.

    TS, du har ingen skyldighet att ah din sambos barn i din säng.
    Vill de dela säng får pappan knata iväg till sitt barns säng och lägga sig där.

    Du är inte det minsta egoistisk
  • Gremlin666

    mia mamma skrev 2009-02-20 10:52:45 följande:


    Så för att inte du skall draddas, drabbas hans barn?
    Drabbas av vad?
    Att barnet inte får sova i min säng?
    Ja, isåfall drabbas han.

    Återigen, rikta det mot föräldrarna, inte mot bioförälderns partner.

    De har satt sitt barn i sitsen den är i, de borde kanske inte skaffat barn tillsammans men i detta fall gjorde de uppenbarligen det och får således bära det bagaget.

    Inga konstigheter.
  • Gremlin666

    mia mamma skrev 2009-02-20 11:23:04 följande:


    Oj, vad olika funtade vi är. Jag kan nog ha vems barn som helst sovande och dreglande i min säng. Har förvisso inga bonusbarn men har tidigare i livet jobbat som barnflicka i USA och då kom de grabbarna ofta in till mig och ville sov, Helt ok! Har vid flera tillfällen också haft kompisars barn i olika åldra sovande i våran säng och sedan när de skall hem så är det säkert lite saliv, svett ja vet inte allt i vår säng men "so what"
    Jag skrattar ihjääääääääl mig!!!

    Du har alltså inte ens några bonusbarn utan jämför det med några barnflickebarn???

    Shit...

    Vi två har nog diskuterat färdigt
  • Gremlin666

    annasahlup skrev 2009-02-20 13:43:01 följande:


    Gremlin666, du har missförstått vad det handlar om när man går in i ett förhållande med en man som har barn. Du borde bara träffa män utan barn.Att din mans tidigare förhållande inte fungerade och att de valde att separera har inget att göra med din friskrivning av ansvar. En vuxen människa, som du talar om, tar sitt ansvar genom att bli familj med ens nya partners barn. Det är inte HANS barn utan nu DITT bonusbarn. Du behöver inte ha barnet sovandes i sängen men TS och några andra tidigare har tydligt visat att de kan tänka sig att ha SITT barn i sängen, det är där det inte är okej. Att barnet tidigare har gått igenom en separation innebär att du gör ALLA en tjänst, dig själv med i längden, genom att försöka skapa extra trygghet den närmsta tiden.Om man inte står ut med "andras" barn ska man inte bli tillsammans med människor som har barn.SÅ enkelt är det!
    Ser inte barnet som något "bonus"barn utan det är och kommer förbli min sambos barn sedan innan och inget annat.
    Jag har inte missförstått någonting, jag är helt på det klara med hur jag vill ha det.
    Jag har inte tvingat någon under mordhot att bli tillsammans med mig och skaffa barn med mig utan det skedde helt frivilligt.
    Han tar sitt ansvar som pappa vilket han ska göra och han tar hand om sina barn, precis som jag tar hand om mitt.
    Synd att de flesta inte förstår hur det är att vara i sitsen att komma i kontakt med ett barn som utvecklas till någonting som är så långt ifrån det man tycker om, man har offrat sig o ch ställt upp men det har bara blivit pannkaka pga barnets beteende och uppfostran.
    Ingen kan lära sig att tycka om, än mindre älska, en människa där personlighet och uppfostran skapat en individ som har alla de egenskaper man långt ifrån uppskattar.
    Att då ha den i samma säng klingar illa för sin egen trivsel och jag må vara egoist men jag vill försöka trivas i mitt hem och jag vill ha åtminståne en fristad i hemmet och det är min säng.
    Barnet finns på de allmänna ytorna, det har jag fått svälja men min säng? Nä du.

    Att mitt barn, det gemensamma som är en utav de tre som ingår i min familj får sova där anser jag är en självklarhet.
    Han är inte ens ett år och har pga bonusen inte ett eget rum att sova i då det uppenbarligen är viktigare att det barnet som inte ens bor här utan bara dyker upp varannan vecka ska ha ett eget rum.
    Jag är såpass både snäll och förstående att jag tillåter det, trots att det är mitt hus som sambon flyttat in i och vi har trångt med plats.
    Mitt barn får ha sina leksaker i köket och vardagsrummet, så vi får gå och snubbla på dem dagar i ända, även detta då en dominoeffekt på att sambons barn sedan innan blir bortskämt med eget rum.
    Jag är otroligt godhjärtad som tillåter det, hade lika gärna kunnat säga att det rummet numera tillhör bebisen.
    Det barnet som bor här på riktigt med sin familj.
Svar på tråden bonusbarn i vår säng?