bonusbarn i vår säng?

Vaddå problem? För mig är det verkligen inget problem att mina barn söker trygghet och närhet hos mig i stället för hos en trämöbel (säng). Mina barn är absolut inte rädda för sina egna sängar men precis som jag gillar de att vara nära de personer de älskar. Mer komplicerat än så är det inte. Det jag inte fattar är varför alla som tycker att det är så jobbigt med bonus i sängen inte själva kan lägga sig i en extrasäng någnstans så att bonusen för sova med sin pappa. För det är ju knappast ok att själv njuta av närheten till en annan person på natten medan man förvägrar små barn samma sak. Eller?DU gillar att vara nära de du ÄLSKAR.

Skulle du vilja dela säng med en människa du bara finner negativa egenskaper hos, en som ställer till oreda i ditt liv, får din sambo sur och som är så långt ifrån din egen bild av hur en människa ska bete sig för att kunna bli omtyckt av dig?

Jag förstår inte varför en bonusförälder ska flytta på sig?

Jag personligen skulle aldrig gå m ed på att bli tvingad ifrån min egen säng för att det inte passar för någon annan att sova i sin?

Bioföräldrarna har aktivt gjort ett val att barnet inte har två föräldrar i samma säng som älskar dem villkorslöst.
Vill bonusföräldern ha dem i sängen, kul för dem.
Vill de inte ha det, tråkigt för dem.

Föräldern, som tagit valet att flytta/bli frånflyttad från den andre bioföräldern får då vackert anpassa sig efter sitt eget val=en kvinna som kanske inte ens ser barnet som en fördel och kanske inte alls är intresserad av att dela något så personligt som en säng med dem.

Ville de ha en kvinna som älskar deras barn och vill ha de i sängen borde de bott kvar hos den de skapat livet med.

Men visst, vill bonusmamman är det hur gulligt som helst.

Så kan de leka lyckliga familjen där alla barn är allas och även ifall de skulle separera skulle de ha god kontakt i resten av livet på ett såntdär okonstlat älskvärt sätt.

Inget svar av dig jagvillkräkas?

linhen skrev 2009-02-24 19:49:11 följande:

Stor nog att inte vara charmig då han gapar, välter grejer och lägger sig i.

Han är en enerverande varelse som inte vet vad "lyssna" innebär, han vet inte vad "komma ihåg enkla regler är" inte heller "vuxna vill inte ha ett barn iglandes i knät utan behöver andrum någon minut under dagen" "din åsikt styr inte världen" eller "du bestämmer inte över alla, smått som stort"

Jag tror att barnet i sig är den som får pappan sur först och främst men självklart så blir han surare när han vet delar av hur jag känner inför hans barns beteenden, även ifall han troligen blir mest sur på sig själv som inte lyckats bättre vare sig rent dna-mässigt men även uppfostringsmässigt.

Jag kan inte se några positiva egenskaper hos barnet då han stör min familj varannan vecka, får min sambo ur balans som direkt drabbar vår annars positiva anda i hemmet samt drabbar vårat barn negativt genom stress och surerier.
Hur skulle jag kunna se något positivt i det när t.o.m min sambo har svårt för det många gånger?
Hans egen MAMMA får ångest av att ha honom, hon går hos psykolog för att klara av det.

Allvarligt, du vet inte ens en mikroskopisk del, du har inte sett mer än en flinga på ett isberg och kommer här och tror att du skulle kunna göra någon form av förändring genom att förklara för MIG att "det är ett rätt litet barn"

Allvarligt...

Hur värderar du människor i din omgivning egentligen, tror du på allvar att du vet något som inte andra kan räkna ut med lilltån?

fam kaos skrev 2009-02-24 21:09:52 följande:

Jag känner mer stackars stackars mamma, hon är den som lider mest tror jag.

Fast kanske inte är så konstigt, jag hade också mått dåligt av att vara i hennes situation.
Jag kommer rätt billigt undan jämför med henne, jag har ju inte varit med och skapat honom.

Och det är ironiskt att så många tror att man är genuint elak och någon form av jävul i vardagen bara för att man inte tycker om/avskyr/hatar sitt "bonus"barn.

Tror ni på fullaste allvar att en förälder hade stannat ifall ens partner var så elak och vidrig som ni i era huvuden har skapat?

Ni behöver lite distans och tänka lite längre än så.
Det är inte lätt att ta er på allvar som tror att barnet är något Bobbyoffer bara för att det skrivs och kräks på ett intenetforum.

Om jag skriver moln så tänker ni störtregn.
Skriver jag flis tänker ni redwoodträd, skriver jag att jag känner så tänker ni överdrift i handling.

Märkligt att det finns så många utav er, har innan trott att majoritet är det som visar vad som är bäst men jag har helt ändrat inställning till det.

Det finns inget stackars barn i mitt hem, han får mer än han förtjänar och mer därtill.

Men ni vill se störtregn, ni vill se redwood men framförallt:

Att mina känslor ohämmat skapar handling av den grövre sorten.

Suck...

fam kaos skrev 2009-02-24 21:38:02 följande:

Fast om du inte har en aning, inte barnet heller, hur ska du då skydda barnet mot det som bara finns i ditt huvud genom att inte låta barnet få träffa sin pappa?
Märklig filosofi.

fam kaos skrev 2009-02-24 21:50:29 följande:

Du som är internetpsykolog, kan du svara på varför mamman ser barnet som huvudproblemet och hur det kommer sig att en med samma utbildning (ni kanske har olika utbildning, denna psykolog jobbar ju i "verkligheten" inte alls på riktigt som du) kan vara så hemsk att stötta mamman istället bara för att anmäla henne för vanvård?
För något åt det hållet måste det ju vara, medhjälp till misshandel, mobbning, psykisk misshandel, övergrepp (spara inte på krutet, kom igen nu, det är ju trots allt en "bonusmammas" tankar och känslor vi har att göra med som är inblandade. Kan som person och handlingutförande f.ö jämföras med Hitler, pedofiler o liknande)

Hur kan hon vara så känslokall och elak att hon skyller på sitt barn istället för någon som inte har med det att göra?
Hur kan hon, den kvinna som fött och uppfostrat barnet, göra en sådan total felbedömning när du, men din gedigna utbildning kan avgöra med ett par enkla ord hur det egentligen är?

Jag blir varm i hjärtat när du delar med dig av din kunskap och önskar att alla får den hjälp jag fått.
Ja, barnets mamma med.
Och det stackars barnet och min viljelösa sambo (som jag f.ö tvingade under mordhot att flytta in hos mig och göra mig gravid, stackars försvarslösa offer)

Jag vill bara tacka dig för din kloka insyn och ditt goda hjärta med en kraaaaaaaaaaam

Det är tysta regler M A, eru ny här lr?

Låter som en bra idé det där med att hänga på, kanske jag också borde prova?
Övertyga folk att de ska bli som jag, utmåla mig som "den självklara vinnaren" i en tävling som egentligen inte finns

Hade blivit jättepopulärt

Tänkte börja slänga in lite "stackars" och "inte själv valt" så jag inte sticker ut för mycket från mängden bara

linhen skrev 2009-02-25 10:02:49 följande:

Det är mest hans personlighet men det förstärks av beteende.

Han är likadan i skolan och där är inte jag.

Likadan hos sin mamma, där är jag inteheller.

Likadan innan jag och min sambo träffades, fast då skylldes det på åldern. Då hade jag inte ens träffat barnet.

Han är jättego mot det gemensamma barnet.
Ett och annat tjuvnyp precis i början men det är nog vanligare än ovanligt
Sedan går han tillbaka i åldern emellanåt (pratar bebisspråk med pappa, provar att sitta i barnstolen osv men det är heller inget ovanligt när det gäller utökning i familjen i form av små barn, leker engagerat med lillens leksaker och kryper runt och säger ga ga)

Ja han går, tillsammans med föräldrarna oftast men även egentid emellanåt, hos psykolog.

De är fortfarande övertygade om (de=psykologen, skolpsykologen och bup) att det är en grov omognad inom en del områden men att det inte är något ovanligt även om det är mycket märkbart hos barnet.

En snabb rättelse ang niah´s inlägg (antar och hoppas du läser här niah) Han är inte aggressiv, inte i varken ord eller hanling, de bråk som är mellan han och hans far är inte aggrssiva utan "vanligt" gap och skrik. Inga hårda kraftord eller direkta utbrott tack gode gud men ständigt denna förlust av energi, denna ständigt skapandes negativa atmosfär i hemmet...

Han lyssnar inte, han glömmer mer än vad som borde vara normalt, han svarar upp (om pappan ber honom borsta tänderna för attt han ska gå och lägga sig kan pappan få till svar: om du också gör det *tappar hakan*

Barnet kan, på allvar, mer eller mindre "idiotförklara" läraren för att hon har, lyssna nu:
"för höga krav som tvingar honom" att göra de skoluppgifter han inte gjorde under lektionstid för att han hellre vill leka för det är roligare.

Ord som "tvinga" och "för höga krav" från en 9-årings mun till en lärares handling, det känns som att han inte förstått begreppen vuxen-barn.

Lärarna har det tufft men de gör så gott de kan.

Jag har i många trådar skrivit att jag vet inte vem som jag egentligen ska bli argast på, pappan, barnet eller mamman.

Pappan har fått en och annan känga här på FL´s forum och även irl men det bortses helt här på FL och det har en kortsiktig verkan irl.

Måste ta hand om en pissed unge nu, han tycker jag e dryg som bara knapprar på datorn.
Hörs senare

Vad bra. Jag trodde det när du skrev att han välte saker och gapade och skrek. Allt som inte är som värst är ju alltid något:)Han är så tankspridd att ifall han ställer sin mattallrik framför sig och ska börja äta kan han i nästa hundradel försöka klättra upp på stolen för att "hålla ett tal" genom att sätta handen på bordet och vips - tallrik på golvet.
Detsamma gäller glas han dricker ur, blomvaser, bärbara datorer, telefoner osv...
Sist höll han på att välta 50tumsTV:n genom att "ta en genväg" och "inte tänkte på" att något var ivägen.

Gapar och skriker tillhör stressen han har i sig och den ständiga okoncentrationen, dessutom kan han och hans pappa trigga igång varandra rätt rejält.

Han är ett otroligt stressat barn som inte kan ta det lugnt ens då han har hög feber, då är han lite mer som ett "vanligt" barn bara.

Herregud. Är han utredd?De säger att det inte går att göra en utredning förrän han går i fyran, den eventuella omognaden kan ge felsvar.

Znuffe82 skrev 2009-02-25 17:17:15 följande:

Låter jättehemskt juh...

Stackars er, hoppas verkligen ni finner något som fungerar.

linhen skrev 2009-02-25 19:17:32 följande:

Han är utsatt i skolan.
Kanske hans osäkerhet därifrån följer med hem?

Hur skulle det lösas tycker du ifall det är så, studera på distans?

Och om han är osäker, både hos mamma och pappa, hur skulle det lösas, fosterfamilj så han inte får träffa sina föräldrar eftersom de inte kan ge honom den tryggheten han behöver?

Fast det är kanske så djupt rotat anser du at han kände av att han inte är säker i sitt hem redan i 3-4-årsåldern då han bodde tillsammans med sina föräldrar och aldrig varken gått i skolan eller träffat mig?

Kanske bara ska släppa det där med osäkerhet och se att det kan finnas fler anledningar som kan orsaka problem hos ett barn?

linhen skrev 2009-02-25 19:22:02 följande:

Konstigt, för jag har inte förändrat mig det minsta, jag håller mig till "kortfattad" sanning som jag brukar.

Om du hade "de glasögonen" som du hade på dig då du läste det inlägget när du läser andra inlägg jag skrivit kommer du se att det finns en hel del som folk helt bortsett ifrån, folk har fastnat för "bagage" och "dna-spillror" precis som niah beskrivit.

Men kul att du ser annat än mina beskrivningar av pojken i olika situationer

Varje vecka han är här är en kamp för alla inblandade, både inom oss och gemensamt.
Det är verkligen ett projekt som skapats, så såg det INTE riktigt ut till en början utan han var som vilken hyperaktiv unge som helst i den åldern
Trodde det skulle gå åt rätt håll hela tiden men det går framåt bakåt framåt framåt bakåt bakåt bakåt...

Men hursomhelst, jag ÄR inte omänsklig, jag HAR känslor, jag HAR varit engagerad men jag har sedan ett tag tillbaka bara gett upp (var nog nånstans i sen graviditet när det var som absolut värst som hela jag bestämde mig för att sätta upp en slags mur som skydd för fler motgångar) och la över allt ansvar på föräldrarna.

Jag hoppas de gör en utredning, visar det sig att något är utöver det "vanliga" så kanske det finns erfarenhet från andra berörda hur man ska gå tillväga på bästa sätt.

Själv håller jag näsan över vattenytan och försöker ta långa, lugna simtag men ibland bara det brister.
Och då har jag FL

linhen skrev 2009-02-25 22:45:38 följande:

Jag förstår.

Men ingen annan har velat gå in och gräva djupare i det innan utan har attackerat och dömt utan att tänka två gånger.
Niah är en mästare anser jag (bli inte stursk nu niah ) när det gäller att "bryta ner" situationer och Miss Helena visade en helomvändning och ställde "rätt" frågor.

Niah´s inlägg fick hela diskussionen att vända och det är i stort sett en omöjlig uppgift när det gäller en "stämplad" elak styvmamma.

Jag är långt ifrån felfri och jag har hemska känslor men de är inte mindre verkliga för mig mitt i situationen för det men om jag inte får utlopp för det kommer det troligen ta hus i helvete här hemma irl och jag kommer fota folk i arslet utan att ha den minsta tanke på morgondagen.
Då är FL en rätt oskyldig plats att få ur sig det värsta men vid vissa tillfällen har det bara blivit värre.
Mycket värre, då har jag flytt iväg "hemmets lugna vrå" för att inte explodera.
Viss respons i styvtrådarna är som att folk slänger in bensindunkar på en eld och sedan undrar varför det exploderar.
Och självklart bär elden som sådan skulden för att det small

linhen skrev 2009-02-26 18:54:17 följande: