vuxna med adhd add as

Anonym (ADHD?!!) skrev 2009-05-04 11:12:38 följande:

nä ritalin, ska ta 10 mg 3 ggr om dagen men jag e som en zombie hela tiden,trött o omotiverad.
orkar inte ta mig ut längre...har verkligen noll energi.

Anonym (ADHD?!!) skrev 2009-05-04 11:43:46 följande:

jag började med concerta men det funkade inte övht....det var som o åka bergodalbana varje dag.
hade 2 ggr 18 mg men effekten gick ur redan efter 3-4 timmar..min kropp absorberar allt så snabbt verkar det som...fick jobbiga avtändningar av concertan..kändes som tjack at 2 gånger om dagen.....inte kul alls

Anonym (ADHD?!!) skrev 2009-05-04 12:27:19 följande:

avtändning,fick frossa och ångest...rastlös.
jag hade konstant oro när jag åt concerta och var på helspänn men jag är mer avslappnad av ritalin,sitter och väntar på att läkaren ringer så vi kan diskutera doshöjning.
jag har inte märkt nån skillnad med aptiten men jag har fått sockersug så nu är jag coca-cola beroende hahahaha skumt va?

lergigan har jag nu och dom dämpar min ångest faktiskt,trodde inte att dom skulle göra det men det visade sig att dom är bra och inte beroendeframkallande.

idag fyller min dotter 10 år hurra hurra hurra...tiden går så fort,det känns som om det var igår som hon var nyfödd.

jag har haft konstant ångest ett par dagar nu och vet inte vad jag ska göra för att bli av med den,det har hänt nåt riktigt jobbigt så därför mår jag crap..
när jag e i det här tillståndet så kan jag inte vara bland folk för jag är rädd för att få en panikattack då så nu sitter man hemma o känner sig totalt värdo..

kan det inte bara gå över?

ja jag tror att det är vanligt bland adhd:are,har också en svacka just nu en långdragen jäkel,har ingen energi alls o gå till affären känns som att åka på en jordenruntresa.

största problemet nu för mig är vad jag ska laga för middag...huh överkurs

den här tråden är helt underbar,,,här är det ända stället som jag känner att jag blir förstådd på, mina närmaste vet att jag har adhd och vi kan prata om det men ändå så glömmer dom bort att jag har ett funktionshinder o inte är en neurotyp(normal)

så dom ställer fortfarande samma krav på mig fast jag har sagt tusen ggr att jag inte orkar eller klarar av vissa saker som dom gör men ändå så håller dom på o irriterar mig tills jag får utbrott.

det värsta jag vet är när nån säger till mig hur jag ska tänka känna eller göra,då blir jag helt galen o kan be folk fara åt helskotta, jag fixar mitt o min familjsliv men lite annorlunda bara,ska det vara så svårt att förstå att alla inte lever helylle svensson rutiner.????

förlåt för mitt babbel men behövde skriva av mig lite...kram

jag fick en remiss från VC till ätstörningsenheten på sjukhuset,så ta upp det med din kurator för hon kan säkert hjälpa dig med det.kram

igår tog det hus i helvete när det var läggdags för dottern,hon ville ha pengar för att köpa ett par nya hiphop-byxor o sa att dom kostade bara 200 kr okej det gick jag med på att hon skulle få men plötsligt så vart det 300kr dom kostade o då sa jag ifrån,hon fick 200 som jag lovade osen sa jag att hon får vänta till månadspengen eller tjäna ihop resten av pengarna.

men hon blev helt galen och skrek att hon hatar mig o ska döda mig och kastade en stor nalle på mig.

hon höll låda i 2 timmar och jag sa lugnt o stilla till henne att nu är det godnatt som gäller och inget bråk,men det funkade inte alls för hon skrek för fulla muggar o tillslut så vart jag förbannad och sa att slutar hon inte så blir det ingen musikal o tjejmiddag i helgen som det var bestämt för hon hade fyllt år..

men hon fortsatte o skrika o svära,då gick jag in o sa att hon kan glömma roligheterna på lördag.

jag tänker stå fast vid det..men det känns ändå rätt hårt....men jag måste ju vara konsekvent för annars så sitter hon på mitt huvud...

faaaaaan jag blir inte bättre av ritalinet, så nu ska jag ta 3ggr 20mg om dagen men jag vågar inte.

innan jag började med medicinet så mådde jag ju bättre och fick saker gjorda nu har jag blivit en soffpotatis utan ork eller motivation...

man är ju så van vid att ha 50 000 tankar samtidigt i skallen men nu är det så tyst o tomt så jag har fått för mig att jag är deprimerad..men jag har blivit så introvert och tyst av medicinen så jag känner inte igen mig själv..
jag vill inte ens träffa mina kompisar längre eller gå nånstans övht...

ska det vara såhär hela tiden eller går det över?????