Inlägg från: HellviHumle |Visa alla inlägg
  • HellviHumle

    vuxna med adhd add as

    Det är ju inga vattentäta skott mellan diagnoserna heller. Flera av dem bygger på att man uppfyller ett visst antal kriterier (ur en större grupp) som först ska tolkas av läkare/psykolog. Så det är knappast konstigt att det blir diverse blanddiagnoser eller att man får en ny diagnos senare.
    Det är i alla fall min teori.

  • HellviHumle
    Kaxelina skrev 2009-03-14 17:33:47 följande:
    Nu när jag lyckades få ångesten i schack så kommer detta mugglaren.wordpress.com/2009/03/14/hatar-lord.../ Läs och se hur jag har det varannan lördag. Just nu är jag så förbannad så att jag håller på att spricka. Vill bara skrika men vågar inte även fast jag är helt ensam hemma. Tankarna far runt som en jävla jojo och jag orkar fan inte vara på jobbet när det är så här och det är så VARJE lördag men tur att jag bara jobbar varannan lördag.
    Det är inte lätt att ha serviceyrken.
    Nu måste jag dock försvara en sak nämligen att fråga om kort. Jag är jäkligt tacksam om kassörskan gör det då jag kroniskt glömmer bort att dra det. Precis lika kroniskt som jag glömmer att markera mitt nick när jag postar här.
  • HellviHumle
    Kaxelina skrev 2009-03-14 18:33:11 följande:
    Ha ringen som helst avlastning. Mannen jobbar på sjön varannan vecka och jag får hela lasset. Det går ut över mina barn och dom har nog fått en och annan smäll. Men mest är det skrik från min sida. ringer flera gånger per dag till mannen då han är på jobb för att inte bryta ihop totalt men det är inte alltid som jag lyckas med det. Så jag hoppas att det inte dröjer allt för länge med min utredning. Om jag har diagnos så kanske jag lättare får hjälp med mina barn då han är på jobb. För jag är skiträdd för att det skall gå så långt att jag går överstyr och det händer något. Det kommer jag att ta upp sen när jag skall på min andra första-träff.
    Du borde ju kunna få hjälp av en avlastningsfamilj eller liknande. Kanske att du kan få det utan diagnos också men det går säkert lättare med.
  • HellviHumle
    Kaxelina skrev 2009-03-14 19:33:10 följande:
    I min butik drar man inga kort själv utan man måste ge dom till oss. Så varför lägger man då inte medlemskortet och bankkortet i samma fack så kommer dom med automatiskt?
    Det kan jag inte svara på då jag alltid betalar med pengar.
  • HellviHumle

    Anonym (aspergers?) skrev 2009-03-14 22:02:30 följande:


    förlåt, slant på tangentbordet. är det nån här som i vuxen ålder gått igenom en utredning för aspergers/autism? kan ni berätta mer? hur lång tid tar det, vad ingår?
    Jag kan väl påstå att jag var vuxen då. Hade iaf fyllt 57. När jag väl fick göra utredningen så gick det relativt fort. Några tester vid dator, några tester med kort och en jäkla bunt med papper. Nu uteslöt psykologen ADHD/ADD ganska omgående vilket kanske gjorde att det inte blev så mycket testande.
  • HellviHumle

    Anonym (Hej) skrev 2009-03-18 14:03:58 följande:


    nej jag vet inte hur ja ska fixa det, då jag är uppkopplade istort sett från de jag vaknar till det ja lägger mig... och åka till bibloteket är ca 1.5-2 mil en väg.. De kommer bli så dyrt med telia. och sa upp internet med från annat bolag. då man måste ha telia/fast tele.
    Jag knäpper aldrig av datorn. Elbolaget gör det ibland (strömavbrott). Däremot stänger jag av skärmen på nätterna eller om jag är borta.
  • HellviHumle
    Ysta skrev 2009-03-19 07:36:22 följande:
    Men han är inte ute ur mitt liv... Vi är fortfarande tillsammans och jag älskar honom ju. Men att lära sig leva ensam och att leva med vad han har gjort är fan inte lätt. Han har haft kontakt med flera tjejer på mail och sagt att han är kär i en av dem, att han aldrig känt så för någon annan (han har fortf kontakt med henne) och en att han vill ha sex med henne (henne har han träffat men säger att de bara har sett film). Tyvärr så tar jag på mig skulden för allt det och ber om ursäkt för att jag gjort si och så och för att jag inte är nog bra åt honom. trots allt han gjort mot mig så vill jag fortfarande ha honom och kan inte tänka mig ett liv utan honom... Dessutom så har vi en hund tillsammans och nu helt plötsligt så är jag ensam med allt ansvar och omskötning, jag som knappt klarar av mig själv Sorry att jag skriver av mig i den här tråden men jag klarar snart inte av alla tankar som snurrar i mitt huvud, det är aldrig tyst och stilla därinne och jag är så förbanat rastlös hela tiden och kan verkligen inte varva ner. Det känns som att jag är speedad hela tiden.
    Jag måste nog lägga mig i lite.
    Du får inte ta på dig skulden för saker som han gör! Det är hans beslut. Han verkar ju ha ett trevligt liv. Andra tjejer och en "fast" han alltid kan återvända till. Det är ju givet att du mår dåligt av det. Du behöver inte ens ha ADHD för det. ADHD underlättar ju knappast så det är naturligt att du blir stressad av hela situationen.
    Jag tycker att du försöker prata med honom, kanske med hjälp av familjerådgivning, så han får klart för sig att det inte är acceptabelt. Att han bara får EN chans till, sedan är det ut som gäller.
    Frågan är om du mår sämre av att kasta ut honom, trots att du älskar honom, eller om du mår sämre av situationen som den är nu. Jag tror att du har mycket att tjäna på att avsluta ert förhållande. Men det är bara min bedömning efter det som du skriver i tråden. Det finns givetvis en massa annat att ta hänsyn till. Men hur som helst så ska han inte behandla dig på det viset.
    Glöm inte bort att det är han som gör valen och beter sig som en skitstövel, INTE DU!
    Kram
  • HellviHumle
    Ysta skrev 2009-03-19 08:09:26 följande:
    Jag vet ju innerst inne att jag är värd bättre men jag kan inte släppa honom för jag älskar honom.. Vi har varit tillsammans i snart åtta år och bott ihop så gott som hela tiden. Att vara ensam är det jag är mest rädd för då kommer alla konstiga tankar.. Han verkar tycka det är svammel med diagnosutredning och liknande, jag har ingen diagnos jag är bara dum i huvudet typ. Dessutom har jag extremt kontrollbehov och behov av att planera saker och klarar inte av förändringar vilket han har noll förståelse för. Jag tror jag har kommit till nån slags tillstånd där jag är halvt apatisk och bara accepterar allt han gör och ljuger om, bara jag inte förlorar honom helt så accepterar jag allt. Och jag vet ju att det är fel av mig men jag orkar inte göra annat...
    Kan du få med honom till läkaren? Då kan ju denne förklara för honom.
    Jag har så svårt att förstå hur din sambo kan vara så ointresserad av dig han förklarar en utredning som svammel.
    Varför är han ihop med dig? Vad ser han hos dig som gör att han stannar? Med tanke på att han verkar mest oförstående.
  • HellviHumle
    Ysta skrev 2009-03-19 19:00:52 följande:
    Är ledsen att jag inte svarat er idag men jag orkar inte just nu. Har väl i princip sprungit med full fart in i en vägg, det är så det känns... Jag äter Atarax men de hjälper ingenting och hela jag är ett stort ångestmoln just nu. Har dessutom ingen att prata med så det är katastrof på g för mig. Men jag orkar inte bry mig längre, jag orkar verkligen inte mer.
    Om du är så nere tycker jag att du ska ta kontakt med din läkare.
    Om du inte har någon att prata med så kan du väl skriva till någon i tråden. Jag skulle tro att de flesta ställer upp på det, i alla fall jag.
  • HellviHumle
    Kaxelina skrev 2009-03-20 20:50:08 följande:
    Försökte att prata med min mamma idag via msn. Slutsatsen borde vara att jag är en dum jävla idiot som försöker att tro att jag något som jag kanske inte är. Jag förtjänar inte mina barn eller min man och borde försvinna från dom och säga upp mitt föräldrarskap.
    Kram!
    Vem behöver ovänner med såna "glada" tillrop från en förälder.
    Jag vet ju inte hur orden föll men tycker nog inte att man uttrycker sig så att ens barn kan få den uppfattningen ens!
    Kram igen.
Svar på tråden vuxna med adhd add as