Runt 40 och vill följas åt för att försöka få en sladdis..

Jag är 40 år, och är i valet och kvalet att skaffa en till.
Har 3 egna barn 2 är tonåringar, en är snart 12 år, min man har 2 egna barn som är tonåringar, men som han inte träffar så ofta.
Han kan tänka sig en till, och jag funderar och funderar, längtar i bland efter en liten till, tänker kanske blir en liten flicka, då jag har 3 pojkar!
men har haft det väldigt jobbigt med dom, och har även nu, med skolan, annars inte så mycket problem.Men ibland längtar jag efter en liten, som är min mans och mitt tillsammans, men vet att jag måste bestämma mig snart, men blir samtidigt lite rädd när jag läser så mycket om missfall, när man blivit 40 år, så det är jätte mycket tankar och funderingar!

otroligt vad lika våra liv låter när man läser dina rader.. jag har tre tonårssöner och min nya man har två tonåringar som han inte heller träffar så ofta.. och jag vill oxå ha en liten tillsammans med min man..
Har ju redan råkat ut för ett ma i vecka 11 och sen kämpat för att mensen ska komma tillbaka så visst är man lite orolig nu när vi försöker och livrädd att det ska hända igen.. men rädslan är dock mindre än önskan att få ett gemensamt litet pyre

Hej
Jag är också 40 år, har hängt här inne mycket för ett par år sedan när vi genomgick IVF behandlingar.
Vi har tre barn tillsammans tre tonåringar som vi fick alla när jag var i 20 års åldern. Vi försökte få fler men det blev inga, vi tog reda på varför och min man har slöa och få spermier pga prostatit inflammation i prostatan.Vi bestämde oss för att göra IVF när jag var 36 år det var skit jobbigt. Vi har väl mer eller mindre kommit till ro med att det inte blir fler men hoppet finns där att det kanske kan bli man vet aldrig fast chansen är säkert liten men men, det där med barn längtan har kommit över mig igen och jag kikar lite här inne ibland

Hej Sossin..
Hoppet är det enda som inte överger en.. Jag har samma känsla som dig.. har vi tur så lyckas vi annars får man ju vara glad att man faktiskt fått barn ändå.. finns ju så många som aldrig får glädjen att vara föräldrar alls..
Men ändå går jag här och hoppas på mirakel som faktiskt sker, och jag har ju ändå blivit gravid en gång de senaste året även om det inte gick hela vägen..
Lycka till alla oss som vill ha ett barn även om åldern kanske inte vill vara med oss

HEJ ALLIHOP!
Här är en till som har nästan samma familjesituation som er, tre egna pojkar i nästan vuxen ålder samt sambo med 2 barn. Jag har i alla år drömt om ett litet barn till men som ensamstående har man inte så mycket val. Nu har min sambo och jag kommit så långt i vårt förhållande samt insett att tiden tickar iväg och man inte direkt är purung längre.... Jag har dock inte kommit så längt att jag plockat bort min spiral och tror väl i min enfald att det kommer gå fort när den väl är borta... Jag skjuter på det och vill igentligen avvakta lite innan jag blir gravid.... vet inte om det är rädsla eller om det är dumdristig planering.. vad tycker ni?

Milk and Honey

Lycka till du med och alla andra visst finns det hopp kvar.
Jag känner också att det är ok om det inte blir fler jag försöker fokusera på
att barnen växer upp och man får ett annat liv ett friare där man kan hitta på många
mysiga saker på tu man hand etc...
Känslan av att vilja ha fler barn kanske man får leva med att den kommer över en ibland.
Givetvis är jag överlycklig över mina barn.
Ja den som lever få se.

glimma 2010
Känner du att du vill ha fler barn kanske det är dumt att vänta, nu vet jag inte hur gammal du är men
ja vänta inte för länge

Lycka till

Hej sossin!
Har passerat 39 strecket och blir över 40 om jag skulle bli gravid innan sommaren.... tyvärr kan man ju inte beställa sånt och all oro över de problem som finns för oss äldre gör att man funderar en och två gånger.

Jag har inte försökt så jag kan inte sätta mig in i dig sorg, men innan man får med sin partner på tåget har jag haft många tankar att jag inte ens skulle få möjlighet att få försöka igen.

Vi har ju trots allt våra stora som vi får glädja oss åt där många i omgivningen säker tycker det är gott nog, därför är det en inre sorg som blir så svår att prata om..

Jag ska lyssna på ditt råd och försöka få en tid hos gyn.....

glimman 2010 skrev

Vi har ju trots allt våra stora som vi får glädja oss åt där många i omgivningen säker tycker det är gott nog, därför är det en inre sorg som blir så svår att prata om..

Det säger allt bra skrivit
kram
Sossin

Att nämna att man vill ha en till vet jag skulle skapa stora rubriker i familjen då de tycker att jag gjort mitt på den fronten. Men det tycker ju inte jag....... därför har man inte nämnt nått för någon. Har ni öppet berättat för er omgivning att ni försöker igen?