Kan icke biologisk mamma amma det gemensamma barnet?

HA HA! Nej bevare mig väl!

Kali, vad är anledningen till att din tjej inte ammar ert nya barn? Är det stor skillnad på att amma och att mata, ur närhetsperspektiv? Ångrar du att du inte ammade era äldre barn också när du insåg vilken närhet det innebar?

Vi har försökt att vara noga med vem som är vem av oss två. Vi ville inte vara två mammor. Det skulle finnas en mamma och mig till pojkarna, men vi är absolut jämstållda i vårt föräldraskap. Sen Valde vi att bara endast låta mamman vara den som ammade och så fick jag göra allt det andra. Det finns nog med jobb för en tvillingförälder! Likaså med lilltjejen. Det är en mamma (jag) och så finns min flickvän. Här är vi oxå jämställda i vårt föräldraskap. Nu säger pojkarna själva att det är två mammor i vår familj; deras mamma och lilltjejens mamma.

Det är en stor skillnad på att amma och mata. Jag vet egentlig inte hur det är att mata, för inga av våra barn har användt flaska. De har bara ammat fram till 6 månader, sen har de suttit i en barnstol och petat i sig mat. I början fick vi såklart hjälpa till och mata med sked.

Hade jag inte själv fått barn och ammat så hade jag nog ångrat att vi inte delade på killarnas amning, men vi har redan från början haft önskan om att få bära barn båda två.

Omgivningen har nog oxå snabbare fattat familjbilden när det bara fans en mamma, fär när jag var gravid var det många som sa: så nu är det din tur - coolt att ni kan dela på det.

Den viktigaste relationen för ett barn i början är att knyta an till den person som är barnet nära. Vi valde att mamman skulle vara den personen och att jag skulle skydda och ta hand om dem. Handla, städa, diska mm Mamman skulle inte behöva konkurrera om att vara barnets närmaste. Det var jättejobbigt de två första åren, jag ville oxå vara den viktigaste, men idag är jag glad vi gjorde så.

Alla måste göra det de tror är bäst för dem, men en sak är säker: om den som är närmast barnet mår bra så mår även barnet bra och det är det viktigaste: att barnet mår bra. Sen får man lägga undan de egna behoven.

Jag ammade vår son i 14 månader. Det kändes viktigt - både nutritionsmässigt, hälsomässigt (immunförsvar etc) och anknytningsmässigt. Jag har frågat min fru om hon känt sig utanför på något sätt eftersom hon inte ammade. Det har hon aldrig gjort. Hon var lika mycket mamma som jag från det ögonblick han föddes och han har knutit an till henne på samma sätt som till mig. Ibland kan jag nästan känna att de står varandra närmare än vad han och jag gör....

Så det hänger inte på vem som ammat. Närhet och anknytning får man ändå i sitt föräldraskap. Ni som inte är biomammor hamnar _inte_ utanför pga amningen.

Men visst är det fascinerande att båda föräldrarna _kan_ amma om man vill ordna det på det sättet!

Min fru fick också mjölkproduktion när vår son föddes (av mig). Hon hade dock fött barn tidigare (vår dotter). Men.. vi gjorde inget av denna mjölk och den försvann sedan utan komplikationer.
För mig och min fru har närheten inte alls suttit i amningen. Jag har aldrig känt mig utanför när min fru ammat (men många andra gånger!) och inte heller tyckte jag att det var amningen som knöt ihop mig och sonen.
Det är så mycket annat än just det där med amningen.

Tack för alla intressanta svar!

Då vi väntar barn i September först så vet vi ännu inte hur vi löser amningsfrågan. Vi har tänkt lite på att låta båda amma och precis som någon ovan sagt så finns det en del okunniga barnmorskor i detta ämne men jag tror vi kommer ställa frågan i alla fall när det är dags för inskrivning så får vi se vad hennes svar är :)

Har ingen erfarenhet av detta, men har däremot läst mkt om ämnet då jag och min man förberett oss på att adoptera. Det blir allt vanligare att adoptivmammor ammar sina barn. Det blir ju då aldrig en amning som kan fungera som enda matkälla, iom att det är en tunnare mjölk och mycket mindre om jag förstått saken rätt, men gott väl en närhet som gynnar anknytningen för alla. Förr i tiden använde man sig ju av ammor, som ofta var gamla tanter som ständigt såg till att ha mjölk i brösten för att kunna amma överklassens ungar. Som ngn tidigare nämnt så är det även mycket vanligt fortfarande med ammor i andra kulturer.
Hoppas ni kommer fram till ett sätt som funkar bra för er och er kommande bebis!

Jag har lyckats locka fram mjölk utan att vara gravid och utan hormontillskott, så jag är övertygad om att det kan gå.
Det ska även vara så att vissa män kan få igång mjölkproduktion, något som männen i min omgivning definitivt vill försöka med när det kan bli aktuellt.

Detta med mäns förmåga till mjölkproduktion är (tyvärr) en s.k. urban myth enligt en vän till mig som är amningsbarnmorska och forskar kring amning och mjölkproduktion (human lactation). Inte ens under extrema förhållanden fungerar det eftersom män inte har vare sig de biologiska eller hormoniella förutsättningar som behövs.

Hur kommer det sig då att det finns personer som säger sig ha lyckats?
Och vad menas med att män inte har de biologiska förutsättningarna? De har ju mjölkkörtlar.

Det där lät aggresivt, såg jag. Det var inte alls menat så. Jag är nyfiken på vad det är för förutsättningar som saknas.

Ska frågan barnmorskan så snart hon uppenbarar sig hemma hos mig. Vilket troligen blir snart. Hon har redogjort för detta nån sen lördagkväll, men jag minns inte svaret. Förmodligen pga att det var nån sen lördagkväll....