Hur förbereder man sig bäst inför en förlossning?

Aurora samtal kanske?

Kanske kolla upp om snitt om du inte vill föda vaginalt.

JAG är BÄST skrev 2009-03-23 12:37:29 följande:

JAG är BÄST skrev 2009-03-23 12:36:43 följande:Vad är Aurorasamatal?

Snitt tror jag inte att jag kommer att få. Jag är 21 år. Tror mest att jag kommer bli bemött med "lilla gumman attityden".

hej jag var också lite rädd och nervör för smärtan och att brista. Men så här i efterhand så var det inte så farligt alls. Men visst det gör ondare än vad man kan föreställa sig, men när jag kom in på sjukhuset så fick jag en epidural sen låg jag och min man och lyssna på radio tills det var dax att krysta=) hur lungt och fint som helst och framför allt smärtfritt... Jag var så inne i mig själv när jag skulle kryssta att jag inte ens märkte att min man höll mig i handen. Nu slutade min förlossning med sugklocka för att sonen blev trött så det bestämdes att han skulle dras ut. Förlossningen är det häftigast jag gjort och ser fram i mot att få göra den igen! Jag sprack lite och fick sy men det var inget som störde för man var så hög på hormoner de närmast veckan efter iallafall.. Hoppas att du kan få lite lugn av min berättelse iallafall. Lycka till och prata med barnmorskan när du kommer in och berätta vad du är rädd för.

Jag instämmer med tipset om Aurorasamtal. Där kan du få hjälp att dels bearbeta det du är rädd för, men även att upprätta en plan för förlossningen och ett brev till barnmorskorna där de får information om hur de ska behandla dig.
Jag hade en extrem skräck för att vara utelämnad och ligga och skreva inför en massa okända människor, så i mitt brev skrev de att bara nödvändig personal (barnmorska och en sköterska) skulle finnas på rummet. Sedan var de otroligt förstående att jag tyckte undersökningarna var jobbiga och frågade om det kändes ok och så.
För min del blev det faktiskt så att jag kände att "men kom igen nu, rappa på lite" när de skulle vara så försiktiga hela tiden, man är nämligen i ett helt annat mentalt tillstånd när det väl börjar trycka på och plötsligt skiter man i om man så fick ligga i personalmatsalen och pressa.
Men jag har en väldigt bra upplevelse av förlossningen och jag tror att det är för att det hela tiden skedde på mina villkor och jag aldrig behövde ägna energi åt att försöka komma undan jobbiga och utelämnande situationer.

Jag kände som du, skräck, men förberedde mig inget, tänker man inte på det så finns det inte...
Men en sak gjorde jag som var bra, samtal och besök på BB. Diskuterade hur det gick till, vad man kan förvänta sig och vad jag absolut inte vill.

www.familjeliv.se/Forum-2-99/m42501792.html

Snitt har inget med ålder att göra TS. Du måste stå på dig. Dom kan INTE tvinga en kvinna att föda vaginalt.

Jag är nog ganska lik dig, mycket integritet och jag vill gärna ha kontroll. Förberedde mig inte särskilt mycket inför förlossningen, ville nog helst inte fundera så mycket på det men kan inte heller påstå att jag var rädd. Hursomhelst, det finns smärtlindring att få som kan döva din smärta tämligen rejält, läsa på dig om olika metoder och vad som kan passa dig. Är du rädd för att skrika så är det ingen självklarhet att du kommer att göra det, det är ett sätt att hantera smärta men alla skriker inte. De flesta barnmorskorna är inte arga utan helt underbara och oerhört proffsiga på det de håller på med. Brister gör de flesta föstföderskor som jag har förstått men det är oftast ingen fara med det och det läker ihop. Inte heller känner du när du brister så du behöver inte oroa dig för det. Förstår att tanken på att bli klippt eller brista i underlivet är oerhört obehaglig, tyckte också det men den biten var inte ett dugg obehaglig. Prata med din BM om dina tankar.

Tack så mycket för alla svar. Känns lite bättre:)

Jag vet för övrigt inte om snitt är något jag vill ha men det som lockar med tanken på snitt är kontrollen; att man vet vilken dag och tidpunkt barnet kommer. Lugn och ro, tänker jag.

Då kommer jag med en fråga till: Kan man planera vaginal förlossning, alltså sätta tid och datum för det så att man slipper paniken?

ga forlossnings kurser, lar dig att andas och hur man kan fa sig sjalv att inte bli panikslagen, det kommer man langt pa. Att kanna att du har kontroll over din egen kropp, hur mycket det an kommer jaklas.