heej!
här har ni världens lyckligaste mamma, skriver med en hand för på andra armen ligger hon, vår innerligt efterlängtade Nea! Det är underbart och ofattbart...
Förlossningen gick, men efter att jag krystat intensivt i tre timmar kom plötsligt fem personer rusande in, varav en var gynekolog och sa; bebisen är trött, vi ska ta ut den NU! Och sen sa hon till en BM; Ring hit barnjouren. Det blev brutalt både fysiskt och psykiskt. Hon låg med en hand längs med huvudet, det var därför jag inte kunnat krysta ut henne. De klippte upp mig och la en sugklocka och under några lååånga minuter låg jag med paniken att hon inte skulle klara sig. Men ut kom hon och hon skrek direkt så jag fick henne i min famn. Tack gode gud!
Nu mår vi iallafall bra alla tre, även om förlossningen inte blev den positiva upplevelse jag hoppats på. Men att hon finns här är allt som betyder något.
Har tänkt skriva förlossningsberättelse sen när jag nån gång har tillgång till två händer.
TACK för alla tankar och påhejningar!
Och GRATTIS Hella!