Jag undrar vad ni har för sagorutiner med era 1-åringar?
Min tjej är så rastlös och sitter inte still någon längre stund, det blir lite svårt med sagoläsningen då. Samtidigt så märker jag att hon verkligen gillar rim och ramsor, och hon verkar väldigt ivrig att härma just nu. Så det hade varit kul att kunna läsa litegrann för henne.
Är jag för tidigt ute eller har jag bara en tjej med för mycket myror i kroppen just nu? Hur gör ni?
Det är först nu, då vår dotter snart är 1,5 år som vi börjar kunna läsa för henne. Innan ville hon bara ta böckerna och helst tugga på dem. 
Sen hade hon inte heller ro att sitta still. Nu kan hon komma med en bok ibland och vill sitta med oss och titta. Fast helst vill hon bläddra själv.
Favoritboken just nu är "I djungeln", där man kan dra ut flikar eller snurra så det kommer fram andra bilder.
Min son är 2 år nu och det går fortfarande inte att läsa böcker för honom. Han tar ofta fram böcker och vill att vi ska titta tillsammans men han älskar att bläddra och bläddrar så snabbt så att man inte hinner läsa. Jag brukar istället berätta historien med egna ord under tiden han bläddrar och visa på bilderna. Och så läser jag en mening här och där när jag hinner. Undrar när han ska fatta något av det jag läser ?? Han är nog lite sen med språket för han säger bara ca 15 ord ännu men det kommer nya ord varje dag nu så kanske kan vi läsa böcker på allvar när han är 2,5.
Enigmia: Ja, det är likadant med vår tjej. Hon älskar att bläddra, fram och tillbaka. Inte lätt att hinna med att läsa då.
Men huvudsaken de tycker det är roligt.
Miffyböckerna! Med flikar och hål i, och kartongsidor. De var jättebra.
Jag har läst några brittiska studier om varför det är bra att läsa för barn.
Naturligtvis bygger man ordförråd osv, och övar koncentration och allt det där, men en väldigt viktig sak som man gärna glömmer är att all läsning lär ut hur man gör!
Att man öppnar boken, bläddrar från sida till sida (och på ett visst håll), att bilderna föreställer saker, att de svarta krumelurerna är betydelsebärande (Nej, vi kan inte vända ännu, mamma har inte läst klart) osv osv. Och det har man jättestor nytta av när man börjat skolan, man är redan "primad" på hur man ska göra när man läser!
Alltså läser man för sitt barn även när man visar böcker som barnet tuggar på och bläddrar i och ibland säger MUUUUU när man pekar på grodan.
Jag började läsa för min dotter då hon va nån månad bara, jag tycker om att läsa å tyckte det va en bra kvällsrutin. Nu har det blivit ett måste för henne, hon springer själv till bokhyllan och hämtar böcker när hon känner att hon bara vill sitta en stund.... Tycker man själv om att läsa tror jag att det smittar av sig på barnet, allt jag gör vill min lilla tjej prova
Min 11 månaders pojke älskar när jag läser för honom... Han tycker bäst om Max-böckerna och Molly-böckerna med flikar som han kan lyfta på.
Min kalle är 13 mån, och vi försöker läsa en stund varje dag. (egentligen mer för att han ska få höra mkt av både engelska/svenska då vi ör nyinflyttade i London, och inte så mycket för att han är rastlös)
men vi och hans storasyster som är 3 brukar sitta ner i soffan och äta äppelbåtar och bläddra lite i nån bilderbok varje dag, och jag uppfattar de som att de blir mkt lugnare och tycker att de är mysigt.
Leo (14 månader) älskar när vi läser för honom. Vi får gömma hans Max-böcker, annars komemr han dragandes med dom och SKRIKER tills vi läser.
Och det räcker inte med en eller två gånger. Nej då, det ska läsas samma bok om och om och om igen. Inte så givande för oss föräldrar, men Leo älskar det
Han gråter när man säger att sagan är slut och lägger undan boken...
Lovis älskar böcker och har gjort sen hon va kanske 5 månader. Vi kan läsa massor av böcker, ganska långa, i rad och hon vill bara ha mer och mer.
Vi har läst sen han var pytteliten (nu 17 mån). Ibland kan han lyssna ibland vill han bläddra själv och peka och fråga "e det?" om alla bilder. Läs på du och ta det i den takt som funkar för din dotter.
Vår dotter är 18 månader och älskar verkligen böcker, men det har kommit de kanske senaste tre månaderna, innan dess så satt hon inte still och ville bara bita i böckerna och knögla sönder sidorna. Vi har inga sagorutiner alls kan man säga, utan när hon kommer med en bok så läser vi den för henne och hon tittar själv en del i dem ensam. Men böckerna blir ju ganska hårt åtgågna på det sättet att hon har dem framme hela tiden.
Jag tror inte att man ska känna sig stressad am barnet inte är intresserad av böcker eller inte har ro att sitta still, det kommer. Men man kan ju prova med enkla böcker med bara några sidor. Just nu är favoriten hemma hos oss en stor bok som det inte är någon text i alls utan bara bilder, men inte alls som de första pekböckerna utan den har väldigt detaljerade bilder, med djurpark, bondgård, skog och park. Det är ju inte läsning, utan vi tittar på bilderna tillsammans och pratar om vad som händer. Det kan kanske vara ett tips om inte läsning fungerar.
Vår första son hade inget intresse av böcker vid 1 års ålder. Kom först vid 1½ år. Yngsta sonen älskar böcker redan (är nu 1 år). Så det är nog olika. Man kan ju inte tvinga dem att lyssna, så det är nog bättre att vänta tills intresset finns.
Vi har läst för dottern sedan hon föddes och hon älskar böcker. Det första hon gör när hon vaknar är att hämta en bok. När hon skall sova vill hon också alltid läsa. Ta det i barnets egen takt. Barn är så olika. Sedan behöver ju inte barnen sitta stilla när man läser. Även om det såklart är en fördel om de är kvar i samma rum;) Vi brukar ofta spela med i böckerna. Hoppar det en groda så hoppar dottern eller mamma;) Tjuren kan stångas lite med hornen (fingrarna) om någon smyger kan man smyga in tillsammans under täcket, hästen på bilden blir inte bara lite gnägg utan kanske också en vild galopp i knät osv. Då blir det lite mer spännande att läsa.
Mikas favoritbok är förresten Kalle Kanins Nattbok. Den är från Goboken, tror jag, och hon har ärvt den av sina kusiner. Där finns en del andra material än papper insatta på sidorna: en handduk man kan känna på, sandpapper som ska föreställa en smörgås o.s.v. Dessutom vet hon redan att bubblorna som kommer upp ur badet säger "bubbelibubbeli" och om man pekar på vattnet i kranen låter det "sch..." (det är vi som låter alltså). En annan rolig sak är att om man frågar henne "vad säger toaletten?" så svarar hon tvärsäkert och glatt "näääää", eftersom det är just vad toaletten säger i boken "Toaletten hungrig", som handlar om en hungrig toalett och vad den vill äta. "Stoppa dockan? Näää, ska vara lesakslådan" o.s.v. Den kan jag nog inte rekommendera egentligen, eftersom barnen dels lär sig att stoppa saker i toaletten och dels att besvara alla frågor med "nääää". 