ukochana: Det är som en vanlig mens.
Jag orkar verkligen inte med progesteronet något mer. jag kanske gör fel när jag slutar nu men eftersom mensen är här så känner jag inte för att fortsätta.
Jag har bytt nick!
JennyCecilia: Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känner mig så ledsen för eran skull. Vad du har gått igenom! jag läste din presentation. Nu ska det vara din tur att lyckas.
Väntan är nog alla här inne experter på tyvärr, och tyvärr har man fått inse att det inte finns något facit. Jag tycker att det är bra att ha delmål men även planera sådant som inte har med barnatillverkandet att göra. Ut och resa, ut och äta god mat, en romantisk weekend m.m. Om jag har något annat mål så blir det lättare och jag mår bättre. Så detta är mitt tips.
Men du måste också tillåta dig att sörja det som har varit och inse att man får vara ledsen, man behöver inte vara glad varje dag. Hoppas att du har någon som du kan prata med som du känner förtroende för. Detta är mitt andra tips: hitta någon att prata med (det är skönt att ha någon annan förutom mannen också).
Man får tänka som Mulpa skrev: LIVET ÄR EN KAMP!! Bara att det är hårdare mot vissa än andra..!!
Tänk på vad starka vi är och speciellt du...
Supergrattis saknaden! Nu ska den bädda in sig i magen i sådär 8 månader till.
