Jätteångest för livet efter mammaleidgeheten!!

Vår dotter började dagis när hon var 18 månader. Jag jobbar mycket kvällar så hennes veckor blir ungefär 11 till 16,5 timmar på dagis. Jag har aldrig dåligt samvete när jag lämnar henne, just för att jag vet att hon inte är där för mycket. Det finns mycket jag missar, men jag prioriterar hellre mitt barns vistelse på dagis kontra med någon av sina föräldrar över oron över att bara en av oss kommer med vår dotter när vi är bortbjudna.

Jag ville komma till att man kan jobba utan att barnet behöver gå så många timmar på dagis. Jag vill ju hellre att hon är hemma med pappa de 2 eller 3 kvällar i veckan som jag jobbar, än på dagis 40-50 timmar/veckan om jag bara skulle jobbat dag. Vill ni verkligen, så går det.

Jag tror inte att ditt barn skulle fara illa av dagis- tvärtom så tror jag att det kan fungera jättebra. Var inte orolig!
Började själv väldigt sent på dagis när jag var liten (var nästan 5 år) och det var jättejobbigt att komma in i gängen som bildats. Gick ju såklart bra tillslut, men jag skulle aldrig neka mina barn dagis eftersom jag inte vill att mitt barn hamnar i utanförskap.
Att dom kommer in i en gemenskap och lär sig social kompetens med andra är nog idag viktigare än det var tidigare.

Några tips till dig som funderar över att stanna hemma;

www.hemmaforaldrar.se/tips_till_hemmaforaldrar.htm

Jag har inte läst några svar. Jag vet precis hur du känner, hade sådan ångest då min dotter var knappa året och jag visste vad som skulle bli sedan. Men det vänder - jag lovar dig! Att se sina barn vara så glada med sina kompisar och vara så trötta och lugna då de kommer hem är hela vinsten.

Jag har varit dagisanti sedan jag var liten, jag for illa i omsorgen och hatade alla till slut, där grundlades mitt anorektiska beteende, jag åt aldrig i omsorgen utan grät. Vid tre års ålder var jag mager som en mask och fick kikhosta och fick dessutom flytta hemifrån i många månader för att jag fick en syster precis då.

Och jag älskar dagis! Mina barn trivs och har så kul, jag trodde de skulle bli institutionerade och puckade, se så fel man kan ha när man lever i en rädsla eller fördom. Har haft dagmamma med för det kändes mindre farligt att börja med men det var inte alls så bra som dagis.

Mina äldsta är nu 15 och 17 och är hur bra som helst och har bra minnen från dagis och fritids. Mina yngsta är 2 och 6 och lite tuffare än mina äldsta var och de får goda omdömen på utvecklingssamtalen, det känns gott!

Min dotter som jag hade sådan ångest inför att lämna bort är 15 nu och jag minns inte att jag hatade vardagen, bara innan beslutet var fattat för sen rullade livet på som aldrig förr.

Men hur kommer du finna tid att plugga och vara ghemma med ditt barn? Dygnet har ju bar 24 timmar..