Jätteångest för livet efter mammaleidgeheten!!

Min dotter började på förskolan vid 11mån, och nu är hon 14mån och vill knappt följa med hem när jag skall hämta henne.
Jag jobbar 75% oregelbundet så det är ca 3 dagar hon går 7-14 och 1 dag 14-16.30, samt en dag är vi helt lediga.

Förstår om det är jobbigt att många runt omkring skall "tycka", försök och känna efter vad som är bäst för er. Kanske kan besöka lite olika förskolor ect?

Kan man söka vårdnadsbidrag sista halvåret tills vår flicka är 2 år. Alltså bara för vt 2010?

jag är osäker på vårdnadsbidraget men om du ska studera på distans så har du ju rätt till studiemedel så då har du ju en fixad inkomst ifall du vill vara hemma med din dotter. Eller har jag missat något?

Jag kände exakt likadant som dig, jag ville inte alls sätta min dotter på dagis.
Men hon började när hon var 1.5år först gick hon 4 timar per dag och nu så går hon 5 och en halv timme om dagen och hon älskar det. Blir superglad när man frågar om hon vill till dagis och hon vill inte alls gå när man hämtar henne.

Vi är mpnga som har valt att vara hemma mycket längre än föräödraledigheten. Det går bra om man skär ner på konsumtionen och bor enklare än vad man skulle göra om man förvärvsarbetade. Genom att inte förvaärvsarbeta spar man dessutom massa pengar i from av: ingen dagisavgift, lägre resekostnader, mindre pengar behövs till korrkta kläder och genom att få mer tid och ork kan man laga mer mat från grunden, laga / sy om kläder etc.

Många kommuner har infört vårdnadsbidrag med 3000 kr / mån till barnet är 3 år.

Fler hemmaföräldrar och tips för de som väljer hemma-alternativet (samt nya bekanta) finner du på www.hemmaforaldrar.se. De har ett jättefint samtalsform med fin och stöttande stämning.

Själklart kan du vara hemma längre än 1½ år! Ni är själva vårdnadshavare för ert barn och har varit myndiga sedan 18 års ålder, så det beslutet fattar ni själva!

Stå på dig!

Jag kände precis samma sak månader innan Ludvig skulle börja på förskolan då han var 14 måns. Kände mig som en hemsk mamma mm, men började arbeta 50% och stornjöt av att se Ludvig på förskolan. Vad han lärde sig, den sociala biten han fick osv. Jag ångrar det absolut inte även ifall jag jätte gärna hade varit hemma längre.

Vi har sparat alla dagar under barnens första år. Och så haft turen att få flera barn. Vi klarar oss ganska bra på en lön, så för oss har det funkat utmärkt att vara hemma med barnen. Jag jobbar en dag/vecka, och då är min mna hemma. Men det funkar ju inte för alla...

Jag har också lite panik när jag tänker på att de här åren "snart" är slut (har mest varit hemma i 7 år nu), för nog blir det ett annat liv med jobb och dagistider. Jag hoppas kunna hitta mig ett jobb på ca 50%, gärna några timmar mitt på dagen så skolbarnen kan komma direkt hem... Drömma kan man ju alltid...

men vad får du ut i fp nu då?
Och vad är det minsta ni kan klara er på?
Finns det en mellanskillnad nu, så sätta undan det ...leta efter jobb som kan göras hemma alternativt jobba då din man är ledig.
Plugga kanske, många kurser kan man fixa på kvällarna, tänker i första hand å distansstudier.

Det går att ha barnen hemma för de allra flesta om man är beredd att trixa och dra ned å sin standard...inte för alla, men för många.

jag är bara lite nyfiken på vad ni arbetar med som väljer att vara hemma länge? Är det så att ni inte tycker att arbetet är så kul eller viktigt? Eller tyckte ni det innan ni fick barn och bra prioriterar annorlunda nu? Jag är fortfarande mammaledig men ser mycket fram emot att börja jobba sen igen. Jag saknar verkligen arbetet och att träffa vuxna människor på ett annat sätt än i form av barnprat.
Detta är ingen kritik alltså utan bara nyfikenhet.

jag har valt att ha barnen hemma länge, men jag jobbar ändå och kommer göra nästan 100%..mannen o jag kommer nog gå ned på 90% under ett år eller två och finansierar det med vårdnadsbidraget o går lite omlott.
Så vi jobbar men barnen är hemma :)
Stortrivs med mitt jobb även om jag gillar att vara hemma också med barnen, tror däremot itne det skulle gynna oss - vår familj- i längden att inte jobba.