Anonym (Ge er!) skrev 2009-04-27 19:42:57 följande:
Men ärligt!!! Hur hysteriska är ni i här inne egentligen!? Inte anmäler personalen för att barnet säger så en gång? Dessutom märks det ju på ett barn på andra sätt om det far illa i hemmet..... Man får höra grymt mycket från barnamunnar i den åldern, ska man verkligen tro på allt? Sen om ett barn kommer upprepade gånger och berättar, och beroende på hur de berättar osv, så ska man NATURLIGTVIS anmäla. Jag har gett min son en örfil en gång, en reflexmässig handling. Jag mådde jättedåligt efteråt och jag vet inte vem av oss två som blev mest chockad. Men när han sparkade mig rakt i ansiktet tog min instinkt över. Det har aldrig hänt innan, och kommer aldrig att hända igen. Inte är jag en dålig mamma, inte behöver jag proffessionell hjälp för det! Snälla nån... När jag lämnade min treåring på förskolan för fyra år sedan och jag höll på att klä av honom i hallen säger han helt plötsligt "mamma, jag tycker inte om när du slår mig". Jag har aldrig slagit honom och blev jättechockad och skamsen över att han sa så. Ingen utom jag hörde honom, men ändå. Det kan ha varit något han sett på tv, eller drömt eller hört om.... eller vad som helst. Men det var verkligen taget ur luften. Skulle personalen ha anmält det då om de hört det? Och med tanke på många av svaren här inne så huserar det ett gäng praktmorsor som aldrig höjer rösten eller säger något opedagogiskt till sina barn, och det tror jag inte ett smack om. Ett annat alternativ är att de är barnlösa eller inte har haft ett barn i trotsåldern. Man har svårt att föreställa sig att den söta lilla ettåringen som bara ler en dag kommer att förvandlas till ett monster ibland. TS: Du är inte en dålig mamma för att du slagit till ditt barn en gång. Jag försvarar inte händelsen på något sätt, men det kan hända den bästa. En gång, ingen gång. Två gånger, en vana. Och att vara gravid på detta är inte lätt. Krama din dotter en extra gång och prata om att det aldrig är okej för mammor eller pappor eller någon annan att slå barn, men förstora inte upp dagens händelse för mycket. Din dotter kanske då lägger in mer i handlingen än vad det egentligen var. Många kramar till dig!
Hur vet du att ditt "reflexmässiga" slag på ditt barn inte kommer att upprepas? Det var ju reflexernas fel, de har du väl kvar?
Att du fick höra av det andra(?) barnet att barnet inte tycker om när du slår kan bero på att du varit FÖR hårdhänt och barnet uppfattat det som slag eller att det gjort ont.
För info så finns det många praktmorsor, som du benämner oss, som inte slår, smäller, klappar till, skriker, dumförklarar eller skrämmer sina barn! Vad vinner man med att göra dem illa eller skrämma dem? Förklara det för mig! Själv har mina barn även klarat sig förbi de trotsiga, jobbiga tonåren utan att jag eller deras far klappat till dem osv.
Personalen är skyldig att anmäla om barn säger att de blir slagna eller illa behandlade. Sen är det socialtjänstens jobb att utreda om det var något att gå vidare med eller om de ska lägga ner ärendet. Har du något problem med det?
Jag har inte kallat ts för "dålig mamma", däremot har jag uppmuntrat ts att själv söka hjälp för att lära sig hantera sina frustrationer och sluta vara rädd för barnet!
