förlossningstips!

Tack för tipsen!

Tack! Väntar första barnet och har ju ingen aning om vad som väntar, har just undrat hur sjutton man ska kunna "föreställa sig sin förlossning" som det så fint heter, eller ha en "plan" för hur man vill föda. Visst, lite tankar om bedövning etc. har man ju, men resten?! Kommer lita fullt på personalen, låta kroppen "ta över" och försöka slappna av som du säger. Ser fram emot den dagen med skräckblandad förtjusning! Belöningen är ju det finaste man kan få. Det är nog viktigt att försöka att INTE stressa upp sig inför förlossningen för mycket. 95% av alla förlossningar löper ju normalt!

Tack för tipsen vi först föderskor vet ju inte så himla mycket om sådanddär
men vi vill ju lära oss.....

Öresund: Precis så resonerar jag oxå.

Ett tips till: Ha ett öppet sinne inför bedövning eller ej !
Eftersom man inte vet vilken smärta som komma skall, så är det ju svårt att veta ifall man behöver bedövning eller inte.
Skit i att vara "duktig" utan lyssna till din kropp istället. Om det går bra utan så ok, men om inte, ta emot bedövning!!
Varför jag säjer detta är för att jag själv hade bestämt att absolut inte ta bedövning vid min första förlossning. Följden blev att jag inte orkade eller ville delta till slut, ville bara få dö....faktiskt. :(
Andra förlossningen tog jag ryggbedövning(annars hade jag aldrig vågat bli gravid..) Den funkade jättebra och jag upplevde min förlossning på ett helt annat sätt, jag var aktiv,fick vilopaus i värkarbetet(medan jag fortsatte öppna mej) Hela upplevelsen blev positiv istället för en upplevelse med dödslängtan..
Tänk på att alla är olika med olika behov, så följ din kropps behov istället för att lyssna på andra för mycket! :)
Ta med gott fika/dricka/godis också!!!! det är inget höjdarfika som serveras efter förlossningen...och man är ofta jättehungrig!!! :)
LYCKA TILL !!!!

// Annette
V.40+11

Tack för tipsen! Men det första tipset Alison känns lite som det är sagt med ironi eller ...

Tbulle...
Tyvärr inte...
Det var det sista tipset min mamma gav mig innan vi åkte in, tänkte strypa henne då. Hade ont tyckte jag (det var bara förvärkar då...) men det var inget mot vad som skulle komma. Men som jag sa tidigare, visste jag att man skulle njuta av pausen var värkarna lättare att ta.

Ett tips från en mamma som har en 13 åring o väntar en liten i mars-o6

* försök motstå smärtlindring som kan göra dig dimmig i huvudet.
Jag för min del ångrade mig grymt att jag gick med på petidin....känns som jag gått miste om en förlossning, var helt väck i huvudet en lång stund efter han kommit ut...FY...

När det nu blir dax vill jag vara med i min förlossning o inte vara någon som efteråt bara kände..." jaha så var det klart, skulle ju kunna föda en till på stört"...

En sanning för er som väntar tvåan:

-eftervärkar är något som man ofta inte upplever speciellt mycket med nummer ett!
Efter barn nummer 2 (och det sägs bli värre för varje gång) så har man helt plötsligt värkar även efter förlossningen....

Mitt tips är att under värkarna andas in genom näsan och ut genom munnen utandningen ska vara lite längre.

Här kommer några råd från mig också...

-När ni har som ondast - glöm inte bort varför ni är där!
Det är det enda jag ångrar från min förlossning och något som jag kommer att tänka på till nästa gång; jag var så fokuserad och inne i värkarna och smärtan att jag "glömde" varför jag var där. Självklart visste jag att jag var där för att föda, men det försvann liksom i smärtdimman. När Sigrid kom ut var jag mest bara glad över att smärtan var borta, det kopplade inte att min dotter var här nu. Mycket av glädjen försvann på det viset.
När ni har som ondast - kom ihåg att ni snart ska få träffa er älskade bebis!

-När Sigrid hade kommit ut var jag oerhört lättad över att smärtan var borta. Besvikelsen var stor när moderkakan inte ville lossna av sig själv och bm var tvungen att pressa ut den - jag trodde att all smärta var över och förbi!
Sedan kom eftervärkarna vid amningen... besviken igen.
Jag visste att det kunde göra ont, men när man blir så lättad av att man tror att helvetet är över, så fortsatte det lite till...
Det behöver visserligen inte upplevas så av er, men var beredda på att det KAN göra lite mer ont efteråt.

Lycka till allihopa som går i väntans tider!

Hej! Tackar för tipset! Väntar mitt första barn och jag ser framemot förlossningen.

Mitt tips är att inte planera så mycket. Vissa nära vänner till mig planerade allt från sjukhus, musik, kläder, smärtlindring etc etc. Ingenting blev som de tänkt, och cd-spelaren förblev ouppackad. Följden blev att de kände sig besvikna - även om de givetvis var lyckliga över bebisen.

Det enda jag planerade var att stanna hemma så länge det bara gick. För övrigt var jag helt öppen för förslag så att säga. Och stanna hemma, det fick jag då rakt inte. Ingen dramatisk färd till förlossningen här inte. Istället körde jag själv (jag övningskörde då och tog varje tillfälle i akt) till ett inbokat ultraljud i vecka 42+0. Vi blev inlagda samma eftermiddag pga lite för lite fostervatten. Men först fick vi åka hem (då körde min man) och hämta lite saker, så det var väldigt sansat allting.

Förlossningen gick bra, jag tänker med glädje tillbaka. Jag fick dropp samt att de tog hål på fosterhinnorna och tolv timmar senare kom hon. Tog ingen smärtlindring utom lustgas.

Så det klart, tycker man det är kul att planera kan man väl göra det. Men det finns ju risk att man blir besviken...