Jag mår illa av att se barn som inte ens kan prata lämnas bort i en grupp. Vi har bestämt att jag ska stanna hemma länge minst 2-3 år innan jag återgår till arbetslivet. Jag får höra så mycket gott om pedagogiken på förskolan mm. Berövar man barnet något? Är det något jag kan göra själv? Är det något jag ska tänka på när vi låter sonen vara hemma länge under de formativa åren?
Tack för att du vågar lita till din magkänsla 
Jag blir lika glad varenda gång jag "möter" föräldrar som tänker själva. Vardagspedagogiken är inte fy skam. Allt du gör med ditt barn i vardagen och när ni är ute i olika miljöer och träffar olika människor lär dem något. Socialt samspel, att finna sig i nya situationer mm.
Vill du läsa mer så besök www.hemmaforaldrar.se och läs tipsen:
www.hemmaforaldrar.se/tips_till_hemmaforaldrar.htm
Eller det här: hemmaforaldrar.blogspot.com/2008/03/instngda-i-pedagogikens-namn.html
Vår dotter fick vara hemma tills hon var 2 år och några månader, det fungerade mkt bra och vi planerar att göra samma sak den här gången.
Barnen lär sig allt de behöver o lite till när de är hemma. Gör vanliga saker bara så hänger den lilla med. Diska, tvätta, städa, laga mat, trädgårdsarbete osv kompletterar du med att läsa sagor, lyssna på musik m.m. tillsammans. Jag har min 2½åring hemma o jag kan inte tänka mig att dagispersonal kan ge mitt barn så mkt tid som jag kan!
Och du.....inte vill du väl låta dagis forma ditt barn? Nej, ni gör helt rätt!
Det jag framför allt är orolig över gällande förskola är att i en stor grupp är det lätt att försvinna. Att sonens behov av närhet inte kan tillgodoses eller hans andra behov. En dag hittade jag två små flickor som rymt från förskolan - ingen hade märkt att de var borta när jag kom tillbaka med dem. Är sonen hemma kan jag SE honom och hjälpa/finnas till hands för honom på ett sätt förskolan inte kan. Men det jag funderar på är om han missar något inför skolan/livet om han inte deltar i förskolans pedagogik.
Jag tror inte du behöver oroa dig - många generationer barn har aldrig gått på förskola. O vi är helt normala....trust me! 
Om ni fortfarande är hemma när han är i 3-4 årsåldern kan ni väl överväga ngn form av regelbunden aktivitet med andra barn. Tex klapp o klang, sagoläsning, rytmik, skogsmulle, gymnastik. O försök hitta en vardagskompis vad det lider som ni träffar ngn gång i veckan o gör något kul med. Det finns säkert någon annan som delar er syn på detta o som också är hemma.
tänkte undersöka möjligheterna att bli "hemmaförälder", ekonomiskt osv... fö rhur det än är vill jag ju t hand om mina egna barn, menar det är ju därför jag skaffat dem...någon som har tips på HUR man blir det och vart jag kan se fakta om det?
Jag har sagt upp mig från mitt jobb för att jag ska kunna vara hemma med vår son som blir 1 1/2 år snart. Jag känner att han ska få samma trygghet som jag hade när jag var barn, att ha en mamma som är hemma. Vi ska ansöka om vårdnadsbidrag från kommunen. Vi har räknat på att vi ska klara oss på det.
Här är en till som är hemma Tre små barn, samtliga under 2.5 år
Men vad får man för ekonomiska ersättning då man är hemma med sina barn? Jag har en 5 månaders, en snart 3 åring och en snart 5 åring...
Jag arbetar själv som förskollärare, men det känns så knäppt att läman mina egna barn till en förskola för att sedan gå o jobba på en annan. Ett alternativ är att bli dagmamma , men tänkte leta lite möjligheter...