Ensambarn-saknar ni syskon?

Jag är egentligen inte heller ensambarn utan har en halvsyster som är 18 år äldre. Hon flyttade dock hemifrån när jag föddes och vi har inte direkt haft en nära relation (pga åldersskillnaden). Jag saknade egentligen inte ett syskon förutom när jag blev lite äldre och det var problematiskt i förhållandet till min pappa - det hade varit skönt att ha någon som visste precis hur allt var hemma. Nu när jag är vuxen känner jag lite samma sak, att det skulle vara skönt med en annan person som har samma mamma och pappa och som man delar barndomsminnen med.

Nu är jag glad för min äldre halvsyster. Min mamma har en demenssjukdom och jag vet inte hur jag hade klarat allt själv.

Jag saknade nog aldrig syskon under uppväxten. Visst kom det vågor när jag ville ha småsyskon, men inget övergående och ingen jättestark längtan. Jag hade det riktigt bra utan också . Däremot kan jag säga att som vuxen så saknar jag det enormt!! Jag kommer definitivt att kämpa för att vår son kommer att få syskon även om jag av bekvämlighetsskäl gärna skulle låta honom vara ensambarn

Saknade syskon när jag växte upp och nästan ännu mer nu när jag är vuxen. Ingen att snacka minnen med eller "snacka skit" om föräldrarna med. När mina föräldrar blir gamla är det jag ensam som måste hjälpa och stötta dem, hade varit enklare om vi varit fler som kunde dela på bördan. Dessutom får jag ibland ångest för att tänk om jag skulle dö, då skulle min mamma inte ha något barn. Det är en av anledningarna till att jag själv velat ha en stor familj nu när jag själv skaffat barn. Kanske egoistiskt...

Jag har saknat syskon både under uppväxten och som vuxen, skulle varit trevligt att ha någon som delat uppväxten och som man var nära på ett annat sätt än vänner.

jag har en halvbror 8 år älsre, under min uppväxt saknade jag inte syskon, men nu när jag är äaldra , hade jag velat ha en syster :)
min son e 2 år, jag e inte sugen på en till just nu av bekvämligheten, det e ju så lätt med ett barn.
men jag vill nog ha en snart för min sons skull, så att han har ett syskon.

Ja

Jag har alltid saknat syskon, hela min uppväxt gick jag och drömde om syskon och jag har alltid tänkt att jag ska ha många barn. Nu väntar jag mitt 4:e barn och jag är så himla glad att mina barn har syskon ( och pappa också för den delen, det hade inte jag ).
Men jag tycker inte att man ska försöka få ett barn till för att ert barn ska få ett syskon, utan det ska vara för att ni verkligen vill ha ett barn till. Det finns många fördelar med syskon, men det finns också många fördelar med att vara ensambarn.

Är ensambarn och har aldrig saknat syskon som barn. Hade många vänner, är inte bortskämd och blev fenomenal på att pyssla på egen hand.

Nu som vuxen kan jag dock sakna ett "blodsband" att vara nära, särskilt som jag ser mina föräldrar bli äldre.

Jag är ensambarn och jag ville alltid ha ett syskon,önskar fortfarande ibland som vuxen att man hade ett syskon:)

vi har beslutat oss för att ge vår dotter(hon är 9 mån) ett syskon

Jag är ensambarn. När ja va liten saknade ja inte syskon men idag när ja är vuxen hade ja gärna haft syskon.Jag har hela min uppväxt fått lära mig att även att ja är själv kan ja inte få allt även om ja nog va rätt borstskämmd.

Tänker en del på framtiden då min mamma ev kommer o behöva hjälp då står ja själv o ska fixa allt. Jobbar med gammlingar o ser en del o det har satt igång tankarna. Är tufft om ens föräldrar blir väldigt krävande. Tur är att ja nu har familj som stäler upp. Nu är mamma tack o lov min mamma än s länge piggelin.

För mig va det självklart att på ett eller annat vis få syskon till stora tjejen. Det fick hon som tur va Nu kan ja tänka mig en till.

Gammal tråd men aktuellt ämne. Vill bara tillägga att även om man är uppvuxen i en trygg familj utan skilsmässa, med två syskon så behöver det inte blir bra.
Mina två systrar - 1 år mellan varann är som hund och katt och bråkat under hela uppväxten, och har idag ingen kontakt med varann. Jag har knappt kontakt med ena systern, vi träffas 1-2 gånger om året. Kusinerna ger varandra paket. 

min andra syster har jag mer bättre kontakt med, men ses nästan aldrig. hon har dock ett temperament som gör att hon kan explodera på familjemiddagen eller orsaka drama.
min mamma har ångest för detta och lägger all energi på att min syster inte ska få utbrott om hennes vilja inte sker.
hon har knappt tid med oss andra. 

familjemiddagar kan bli stela för man vet inte hur relationerna mellan de två äldsta systrarna är å mamma däremellan som försöker göra det bästa av situationen. 

själv önskar jag att jag hade en mormor eller farmor. Båda gick bort när jag var ung. Å jag har saknat och målat upp en charmig bild över det. en farmor att åka och fika hos, hjälpa till och prata minnen. 

 Jag har en vän som har två syskon som hon knappt har kontak med, och en annan vän, vars bror en dag bara stack och familjen vet att han lever mm men han vill inte ha något med familjen att göra.