Vi med upprepade missfall som följs åt. Part 3

Irma: Gôtt! Det var inte en Margaretha? Vem som helst är bättre än MM iaf. Vet inte varför han envisas med att alltid träffa oss själv; hade inte haft ngt emot att få en annan läkare för vul.
Hur som; har hört av drLM att det finns några riktigt duktiga läkare på SU också, så det så.

Känner precis som du; tänk om man få missfall igen. Inte nog med ett det vore allmänt pyton, det skulle pajja semestern också. Är det en knasig tanke?
För mig är första vul:et vad graviditetstestet är för vanliga vaniljare. Innan ett bra vul kände jag mig inte gravid alls. Fast jag medicinerade och slutade med alkohol så klart.

Det kommer gå FINT!

Irma: Barbro känner jag inte igen. Men hon är säkert bra. De har ruskigt dåliga maskiner på SU bara; hoppas du får en bättre än den de använde på mig. Man såg nästan ingenting; jätteskillnad på vul:et i Hbg vad gäller kvalitet.

KLART det skall!

Jag skyller på magkatarr; har haft det gånger fler, så det borde funka. Då täcker jag in ev magont, illamående, nerdragning vad gäller kaffe och ingen alkohol. Toppen!

Snigelkatt: Hoppas proverna något bra. Något som enkelt fixas med lite ASA och/eller innohep. Tänk så käckt det vore att VETA vad som är fel istf att behandla blint.

*vinkar-till-alla*

Välkommen även här, Plupp.

Det där med slumpen och kromosomförändringar är bara skitsnack. Jisses vad förbannad jag blir på läkare som kommer släpande med den där salvan. "Var glad att din kropp tog hand om det; det hade säkert ändå inte kunnat överleva. Blablabla..."
Det ÄR en jäkla skillnad på att få 1-2 mf och att få 3 eller fler. Det är väldigt vanligt att få 1-2 mf; 3 eller fler är det färre som får. Ju fler mf desto ovanligare; enbart in otroliga undantagsfall beror det på slumpen varje gång. Ju fler missfall man får desto större säkerhet är det att något är fel. En teori (som vinner allt mer mark i forskningsvärlden, en värld i vilken tyvärr få svenska gynläkare hänger med) är att det beror på överaktivt immunförsvar. Detta kan bidra till infektioner, till proppar, till att NKceller anfaller fostret (som kroppen tror är en "främmande kropp") etc etc etc. Läs gärna Beers otroligt bra bok.

Eller googla på Leif Matthiesen och/eller Göran Berg (framstående inom området här i Sverige). Ole B Christiansen är också ett stort namn om man vill leta info.

Hur som helst... *tar-ett-djuuupt-andetag*

Det KAN naturligtvis bero på kromosomförändringar också, men då lär man hitta något under utredningen.

NB att det alltså är läkarna jag blir sur på, inte den som upprepar deras mumbojumbo. ,-)

Irma: Nej, han säger bara att han inte hittar felet. Betydligt bättre. Det var en annan läkare på SU som sa något om slumpen när jag fick mitt MA; snacka om att jag bet huvudet av honom illa kvickt. Bettan är inte nådig när hon blir retad.

Irma: Framtida patienter hade gett mig medalj.

Sorgligt nog ja.. men vi som kämpat hårt förenklar kanske, förhoppningsvis, för dem som kommer efter. Sprider ljuset. DrLM försöker nå ut mer med all sin kunskap, vilket är oerhört positivt. Hoppas alla gyn som jobbar med mfpatienter får tillfälle att lyssna på honom. Fantastisk man.

bebislängtan: Skall den ändå komma så är det ju lika bra att den "får tummen ur". Avvaktar du op innan ni drar igång igen?

Fy då. Ingen höjdare alls. För jäkligt att du måste vänta så på op också. Typisk Sverige.

Hej, alla.

Välkomna Angelica och Amatory. Beklagar era missfall.

Angelica: Vad slitigt att inte veta. Fast det är ju långt ifrån ovanligt att liten är betydligt mindre än man trott. Speciellt när man inte har 100% koll på sin ÄL (själv tempar jag och nu sist använda jag stickor också), men det kan ju ändå ta ngn dag efter innan det "klickar" och sen innan ägget fäster. Hoppas det ser bättre ut nästa titt.

Amatory: Vad skönt med löfte om vul nästa gång. Jag har fått lovat varannan vecka sedan v.6+2 (nästa är på måndag, är typ 8+5 +/- 2-3 dgr).

*vinkar-till-övriga*

imagine: Välkommen hit till oss. Beklagar så oerhört att du har behövt gå igenom så mycket. Vad fruktansvärt. *kraam* Hoppas innerligt att du skall få glädjen att få ett jordebarn.
Har du fått någon form av behandling tidigare? Har din utredning påvisat något?
Vill även passa på att tipsa om en annan eminent tråd (finns kanske mer forskning att ta del av via den, om du är intresserad).
www.familjeliv.se/Forum-7-137/m42548947.html

Var på vul idag igen. Tyvärr såg vi inget hjärta och Myran var bara strax över 7mm (i v8 är 15-20mm normalt iaf). Så det har skitit sig igen. För femte gången.

Nej, jag såg liten med pickande hjärta i v6+2.

Livet är hysteriskt orättvist skulle jag vilja säga. Vet snart inte hur jag skall fortsätta ta mig framåt längre.