Vad händer om man "överger" sitt barn

Damp, ADHD osv. Det har gällt barn som blivit våldsamma och hotfulla pga sin sjukdom, samt barn som varit extremt omsorgskrävande. Vad jag vet så är det föräldrarna som talat om för sin kontaktperson inom socialen att situationen förvärrats och då via dem fått hjälp att söka placering på annat boende. Ingen utredning på släkt och arbete har gjorts.

barnet kan ju bli uppväxtplacerad på ett familjehem, då är den inte adopterad å du kan ha kontakt/umgänge med barnet.

Tycker det är egoistiskt om du vill förvägra ditt barn att växa upp i en riktig familj, med alla rättigheter som vilket barn som helst som det blir när det blir adopterat (finns gott om familjer som vill det) bara för att du ska kunna ha "kontakt"

Om du inte vill adoptera bort barnet, så kommer det att hamna i familjehem, och inte har några juridiska rättigheter från den familjen, och familjen kan när som helst säga att de inte vill längre och barnet får då flytta runt till olika "föräldrar"

Om du nu inte har något val, och verkligen inte vill att ditt barn ska växa upp med dig, så ska du definitivt undersöka möjligheten till att adoptera bort barnet. Allt annat vore oerhört själviskt. Det KAN ju vara så att även adoptivföräldrar kan tänka sig att ni har kontakt, särskilt om barnet redan är lite äldre.

Men nu vet vi ju inte om omständigheterna. Det kanske inte alls är egoistiskt att inte vilja adoptera bort barnet? Det finns ju inga garantier för att adoptivföräldrar vill att barnet ska ha kontakt med sin biologiska mamma och är det då ett äldre barn tycker jag att det vore grymt bort barnet att riskera att man aldrig mer får träffas.

Kanske är omständigheterna också sådana att TS om några år har möjligheten att ta hand om sitt barn igen?

Hade jag varit TS hade jag nog börjat med att få en familjehemsplacering. Märker man att det inte går bra eller att barnet får byta familj, då kanske det är dags att fundera på om adoption vore ett bättre alternativ för barnet men man kan ju inte utgå från att en familjehemsplacering vore sämre än adoption. Tycker absolut att man ska sträva efter att behålla kontakten med sitt barn så länge det går.

Hej ts!

Min bror har en medfödd cp-skada, en grav cp-skada, mamma vill absolut ha honom kvar hemma, men när han blev 5-6 år så kunde inte mamma längre, bla. Eftersom hon själv började få fysiska problem och omvårdnaden om min bror blev för tung för henne!
Han blev placerad på ett gruppboende och bor än idag på ett gruppboende (han är 36 år nu), mamma fick komma och hälsa på honom när helst hon ville!

Som andra sagt här inne så tag kontakt med en LSS-handläggar i din hemkommun och prata med dom, om du vill så kan du ju prata med dom anonymt från början bara för att ta reda på fakta!
Det är svårt att hjälpa dig när man inte har all fakta!

Hoppas att du finner en lösning som är bra för er alla!

Jag utgår ifrån vad TS själv säger, och spekulerar inte i nåt annat. Hon säger att hon vill att barnen ska växa upp i en annan familj.