Vad händer om man "överger" sitt barn

Jätte bra sagt, som vanligt.

Jag har fått intryck av att ts barn är sjuk och väldigt krävande så att ts inte orkar ta hand om henne/honom längre. Det finns familjehem och stödhem för barn med sjukdomar och ts ska väl inte bli utskälld för att hon gör det som är bäst för barnet. Adoption tror jag inte att ts egentligen menar utan mer att få överlämna ansvaret till någon annan, med stöd av LSS kanske.

Socialtjänsten försöker i första hans tillsammans med vårdnadshavarna bestämma vilka kontakter som skall tas i utredningen. Om pappan är vårdnadshavare måste ju även hans åsikt inhämtas. Vad säger pappan om saken? Socialtjänsten har dock rätt att genom SoL 11 kap 2 §, utan samtycke, inhämta de uppgifter som behövs för att utreda barnet (användes dock oftast vid anmälan - inte vid ansökan. Men om socialtjänsten inte får inhämta alla uppgifter de behöver i en ansökan kan det ju leda till en felaktig bedömning och att du får ett avslag). För att få en så bra bedömning som möjligt kan uppgifter behöva inhämtas från tex förskola eller skola. Har svårt att tänka mig, utifrån det lilla som står, att det skulle vara befogat att kontakta din arbetsgivare. Vet inte vad du tänker men familj - om det är andra barn du har eller om det ex är dina föräldrar du syftar på? I Första hand försöker man kolla på om det finns någon i nätverket som är beredd att hjälpa dig ta hand om barnet och då kan ju dina föräldrar exempelvis behöva kontaktas.

Det finns situationer då det bästa en förälder kan göra är att överlåta vårdnaden om sitt barn till någon annan. Att sätta sig tills doms över andra och kategoriskt förkasta en grupp människor som i många fall lidit helvetets alla kval innan de tagit det beslut de tror gynnar barnet bäst visar enligt mitt tycke på långt mer dumhet.

Fast om ts int evill lämna bort barnet egentligen så är det väl självklart att hon inte vill adoptera bort det. egoistiskt? det är ju allt gällande barn typ...

TS svårt att säga när du inte kan ange vad det gäller (förstår dig dock). Hur ställer du dig till att pappan får vårdnaden (finns han?)?

Fosterhemsplacering bör väl konna vara aktuellt eller så?
Planerar du att "få hem barnet" senare i livet eller iaf ha den möjligheten öppen?

Frågan är väl den hur vet man att barnet verkligen får det bättre i någon annan familj?

Förstår inte riktigt, vadå har man rätt att kräva hur barnet ska få ha det i ett annat boende? Vad finns det för skäl att verkligen lämna bort sitt barn? Skulle man kunna ha det på sitt samvete.

Jag tycker ocskå Queen har gett ett bra och balanserat svar. Det kan finnas många skäl till att man inser att man inte orkar ta hand om sitt barn som den förtjänar, och vill ge den möjligheten att växa upp på bästa sätt i en annan familj. Trots att all forskning visar att adopterade barn mår mycke bättre än fosterhemsplacerade försöker soc alltid avråda biologiska föräldrar att adoptera bort sina barn, vilka skäl de än har.
Ts vill inte berätta här varför hon funderar som hon gör, vilket är förståeligt, och hur hemskt vi kan tycka att det är vet vi inte om det är ett moget beslut eller om hon handlar i ren desperation.

Men självklart är det bättre för barnet att få bli adopterad, om hon inte vill ha honom/henne tillbaka. Och det är viktigt att veta från början, för att alla fosterfamiljer kan inte tänka sig att adoptera. Blir däremot barnet placerad i en fosterfamilj som önskar adoption, kan man säkert ha en provoperiod där ts tänker igenom sitt beslut.

Det är svårt att föreställa sig hur det är att ta hand om ett barn med svåra handikapp (många har mer än ett...) och stora fång rosor till de som orkar. Men det är inte konstigt och inget att skämmas för om man inte orkar. Kontakta kommunen så kan du få hjälp. Det är inte farligt och de vill verkligen hjälpa till på alla sätt som går. Lycka till ts.

Om mitt barn placeras i familjehem, är det då den familjen som tar fullt ansvar för mitt barn? Eller har jag fortfarande rättigheter som förälder?

Det är otroligt svårt att veta vad som är bäst för mitt barn, självklart utgår jag främst ifrån att h*n ska få det så bra som möjligt. Men det skulle kännas så tungt att inte få ha kontakt alls, det är därför jag frågar om det. Jag är ingen hjärtlös människa som vill göra mig av med mitt kött och blod. Den som skrev det skulle nog tänka om ifall denna person visste vad jag och min familj har gått igenom.

Mitt barn har ingen diagnos men är multihandikappad, och samtidigt världens underbaraste. Jag kräver inte er förståelse för varför jag vill göra så här, men jag är tacksam för att ni resonererar och ger lite råd på vägen. Det är tufft att kontakta myndigheterna om en sån här sak när man inte vet vad man kan kräva och hur man ska formulera sig för att bli tagen på allvar.