HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?

våran strax 2-åriga dotter går inte på dagis. för mig (oavsett hur andra föräldrar gör eller tänker) känns hon alldeles för liten. jag tror tveklöst att det bästa för henne är att få vara hemma men samtidigt komma ut mkt bland andra barn och vuxna, öppna förskolan är vi regelbundet på.

har dock märkt att ALLA föräldrar frågar om eller när hon ska börja på dagis. ibland känner jag att dom tittar lite konstigt på en när man säger att hon inte ska gå på dagis, känns som om jag måste komma med en bra anledning liksom.

så länge vi har möjlighet att ha dotter och kommande barnet hemma så kommer vi ha det, även om det blir snålt i plånboken för det tycker vi att det är värt.
min sambo hatade dagis och satt gömd i kapprummet bakom sin jacka och jag gick hos dagmamma när jag var liten men sen vart min egen mamma dagmamma.

går ofta förbi förskolor och ibland även sett dagisbarn på går gård...slutsatsen? tjaa, jag vill INTE att hon går på dagis helst =/

men men alla kan inte välja.

Pemmel

Jo, så är det ju. Egentligen borde man väl då skola in direkt efter BB, så hade barnen inte blivit oroliga alls av dagis.

Jag tycker det är ett konstigt resonemang. Har flera kompisar som jobbar inom förskolan och de skulle inte drömma om att lämna ett så litet barn som en ettåring till dagis pga sina erfarenheter inom barnomsorgen. Ettåringar behöver en förälder eller närstående, de behöver stå i centrum och bäras ganska mycket.
Visst har de utbyte av andra barn, men de har absolut INGET utbyte av att inte vara med en förälder. Man kan gå till Öppna förkolan så att barnet får träffa nadra barn, och ha en förälder nära.

Har man inget val, så tror jag att svenska dagis ändå håller en bra kvalitet.

Pemmel

Jag tycker 3 år är lagom. Då är anknytningen helt klar. Det finns undersökningar som visar att det itne är bra att separeras från föräldrar innan 3 år.

Men 3 år är en omöjlighet för de allra flesta, det inser ju jag med.

Jag skulle inte sätta mina barn på dagis innan 2. Jag vill att de ska kunna prata och göra sig förstådda.

Vittra och Svalis

HÅller med

Stora dotter började när hon var 2 år o 1 månad. Liten tyckte jag, men det har varit bra.

Lilla dottern börjar i augusti, då hon är 18 månader. Och det ska bara bli skönt. Jag ser henne definitivt inte som en "bebis på stapplade ben". Hon är en social vilde som hänger oftare i takkronan än sitter på golvet, hon är kaxig och socialiserar med andra barn, har inga problem att ta för sig även bland mycket äldre barn. Hon säger ifrån och är inget tultande mähä som vissnar bort när mamma inte är i närheten. För ett år sen trodde jag aldrig jag skulle säga såhär, men fan, den ungen, om inte behöver, så kommer iaf ha stor glädje av dagis.

nallemaja

Jag tror generellt att man lämnar tidigare ju större samhälle.

Ligger det något i det? Jag bor i en by 3 mil från Malmö och resonerar de flesta som att de vill vara med sina barn den första tiden. Även förskolepersonal resonerar så, om man pratar med dem. Att man ska vara hemma så länge man kan, för att föräldern är bättre för barnet än en dagisfröken när de är små.
Egentligen förstår jag inte hur någon kan tycka annorlunda för så små, dvs att en personal är bättre för ens barn än vi föräldrar?