Nu har jag två små änglar.

Kramar om hårt och tröstande och torkar dina tårar......

Jag har inte varit i din sits, jag har "bara" förlorat ett barn. Men jag ville skriva till dig ändå, att jag är så väldigt ledsen för er skull! Så fruktansvärt orättvist livet är.

Varm kram

Hej!

Först vill jag bara säga att jag är så hemskt ledsen för eran skull. Det är så fruktansvärt orättvist att man ska drabbas två gånger!

Själv har jag varit gravid sex gånger och har tre barn här hemma. Barn nummer tre dog i magen för att hon bajsat i fostervattnet, barn nummer fyra dog pga trisomi 18. Barn nummer fem blev ett vanligt missfall, sen fick vi ett friskt och levande barn till. Det är inte klokt vad man är beredd att gå igenom och utstå för att få dess små under.

Jag förstår din besvikelse och bitterhet, det är så fruktansvärt tungt att behöva gå och bära på. Det blir lättare till slut och oftast får man ju ett till levande barn någon gång. Jag går i samtalsterapi nu för att bearbeta allt jag gått igenom de tre senaste åren, och jag gissar att jag får gå ett tag till.

Många kramar till dig. Ibland kan det känns skönt att veta att man inte är ensam i att ha befunnit/befinner sig i en sån här situation, det känns lite mindre ensamt då.

Men herre min je... Stackars, stackars dig. Finns inga bra ord att trösta med känns det som... Ger dig en stor kram och hoppas på att allt löser sig i framtiden!

Ett tillägg.... Nej, man kommer inte alltid att vara så bitter, inte om man själv väljer att inte vara det. Och hur du ska tänka kan ingen svara på, det beror helt på dig. Men kanske att du skulle behöva prata med ett proffs för att ventilera dina känslor och tankar lite.

Tack snälla ni.

Lillefotan- ja visst kan man utstå mycket när längtan finns där. Fast jag vet inte riktigt om jag någonsin kommer våga bli gravid igen. Dock vet jag att längtan kommer alltid finnas efter ett barn till. På torsdag ska jag träffa en kurator. Känns skönt faktiskt.

Vad bra att du ska träffa en kurator! Ta dig tiden att läka lite nu, speciellt med tanke på att du undrar om du kommer våga bli gravid igen. Jag körde på alldeles för fort känner jag nu i efterhand. När vår dotter äntligen kom hade det gått 26 månader sedan jag blev gravid med vår första ängel och jag hade varit gravid 21 av de månaderna.

De allra flesta vågar igen, längtan är så stor. Fast jag sa under den sista graviditeten, aldrig mer igen. Hade det inte blivit något barn den gången vet jag inte om jag orkat bli gravid igen.... psyket orkade liksom inte mer. Jag hade gärna velat ha fler barn, men jag kommer inte våga igen, inte när jag nu väl fick mitt barn. Men du kommer så småningom komma fram till ett beslut som passar dig och er familj bäst på den punkten.

Lider så med dig, som går igenom detta nu. Kram

Så ledsen att läsa - beklagar verkligen. Förstår din känsla av hopplöshet och uppgivenhet. För 8 mån sedan lämnade min lille Isak (vårt första barn) denna värld i en ålder av sex månader. Vi fick reda på att han hade en genetisk sjukdom. I februari avbröt vi en grav i vecka 14 då det visade sig att Isaks lillebror bar på samma sjukdom (25% risk vid varje graviditet). Livet känns allt annat än rättvist, men det finns nog heller inget som heter rättvisa. Man har inte så många val, det är lättare sagt än gjort men man måste försöka kämpa vidare. Det går inte en sekund utan att jag tänker på Isak på hur han var på hur han skulle varit nu om han fick leva...Vill samtidigt så gärna ha barn också i livet, och därför kommer vi kämpa på i vår resa att få ett syskon utan Lchad.

Stor Kram till Dig

kramar om....

en varm kram och all styrka i världen vill jag ge dig.

Tack. Hoppas att man snart ska kunna tänka lite klarare på saker och ting.

Skickar massor av kramar....
Karina

Jag är så hemskt hemskt ledsen för din skull
Många kramar från Nadja.

Heej! Vill först beklaga sorgen.
Mitt barn fick bukväggsbråck, så jag förstår dig.Mitt barn är nu påväg att bli en liten ängel....
*kramar*!

Jag har fick först 6 barn varvat med några missfall med stor spridning i graviditetsveckor,därefter förlorade jag ett barn i gravvecka 35, år 2007,fick ytterligare ett missfall efter det dödfödda barnet, och så fick nu februari i år en flicka med ryggmärgsbråck,,
Du får jättegärna höra av dig ifall du vill "prata"..

Så ledsen du fina mamma...så ledsen över er enorma förlust av era älskade barn....så ledsen att mörkret drabbar er igen...så ledsen....

Mamma till Fisen o änglabarnen Adam o lille lucas

Är så ledsen, nej livet är inte rättvis. Hoppas ni orkar bära allt. Fick själv två änglar igår, nu har jag fyra. Men jag har ochså 3 friska barn. Ge aldrig upp, låt inte orättvisan och sorgen förtära dig. Livet är så bra. Jag är mycket ledsen själv och vet inte hur jag ska gå vidare, men detta klara vi. Vi är starka!

kram