Vi har två adopterade flickor och väntar nu en biologisk liten lillebror i höst. Så fråga igen om ett år hur det har fungerat :)
I alla fall är det hittills helt odramatiskt för vår äldsta tös (5 år) att hon ska få ett biosyskon. Det är liksom ingen skillnad i hur hon hanterar det jämfört med när hon väntade på lillasyster förra gången. Hno
Jag har tack och lov fått väldigt få dumma kommentarer nu kring min graviditet. Men det kan ha att göra med att jag inte träffat så mycket folk :) Jag är föräldraledig nämligen och träffar ju mest kompisar etc som vet läget. Jag bävar för en del kollegor när jag ska börja jobba nu snart igen. Men men. Nu känner jag mig emellertid så trygg i vårt beslut om biobarn denna gång, att jag inte kommer att ta åt mig. Så vida inte mina två större barn är med och får höra dumheter. Då blir jag sur...
Jag brukar bara säga att vi medicinskt inte kan bli gravida själva, fast numer kan vi tydligen det, och vi är jätteglada åt den här chansen. Det här miraklet. Precis som att våra två adopterade flickor är mirakel som kom till oss. Tänk, att någon lyckades para ihop just oss med just dem. I varsin världsdel. DET om något tycker jag är ett mirakel.