Hela studiebidraget?

Jag är lite kluven, men det verkar som att din son behöver lära sig att sköta sin ekonomi och då är kanske lösningen att sätta sig ner och gå igenom vad hans pengar ska räcka till och sedan ge honom studiebidraget. Varför jag är kluven är för att jag själv inte hade det så utan fick pengar när jag behövde (dock inte till vad som helst), så jag tror personligen mer på det sättet. Men som sagt ge honom en chans men prata först igenom med honom om vad som gäller

Nog tror jag att det kan vara bra när man är 16 att få pröva på att ha hand om sin egen ekonomi, att få hela studiebidraget, men det bör ske "under kontrollerade former". Bestäm vad pengarna ska räcka till och köp inga kläder till honom om han handlar upp pengarna på annat.

Jag fick så när jag började sjuan (mina bröder i nian, hade visst något med mognad att göra ), fick köpa alla kläder själv och betala frisörbesök, köpa godis, bio etc för de pengarna. Jag insåg snabbt värdet av att jobba lite!
Min bonusdotter är 16, hon har hela bidraget och sköter det exemplariskt.

Naturligtvis är det frestande för dem att handla annat än det de ska, men om de märker att de inte får ex den där jackan av föräldrarna när bidraget är slut, utan får gå i förra årets slitna tills nästa bidrag kommer, så tror jag att de flesta lär sig.

jag fick ett anfall att jag skulle ha hela studiebidraget själv men efter två tre månader gick jag till mamma och bad henne att ta hand om mina pengar igen . var aldrig så fattis som under den tiden. och hon gav sig inte inga extra pengar fick man . då inser man att man får mer än studiebidraget egentligen

Min tonåring, 17 år, får 1000 kr i månaden. Det ska räcka till nöjen och sådant han anser sig behöva. Datorgrejor små enkla klädesinköp, hamburgare ch fika mm. Jag betalar utöver detta 200 kr i månaden i telefonabonnemang och köper kläder till honom. Pengarna sätter jag in på hans konto, knutet till maestro. Men inte förrän jag anser att han har snyggt på sitt rum. En annan förutsättning är att han plockar undan efter sig i gemensamma utrymmen och placerar tvätt i tvättkorgen. Han ska också alltid ringa och meddela var han befinner sig om han inte kommer hem direkt efter skolan. Pengar som påtryckninsmedel, oerhört effektivt!

Sonen får 950 kr och dom ska räcka till kläder, ladda på mobilen och nöjen. Han ska börja ta körkort nu så då kommer en del av pengarna att gå till körlektioner med.

Jag hade krävt att barnet skulle hjälpa till mer hemma om han nu ska hela studiebidraget. Det är ju snart dags för mig att ta ställning till det också. Min pappa gav mig 300 kr/mån. Men hjälpte mig med kläder och tågbiljetter

Jag fick hela barn/studiebidraget och ett bankomatkort fr o m sjätte klass. Snacka om att känna sig vuxen när jag vid tolv års ålder fick ett eget bankomatkort!
Pengarna skulle räcka till nöjen; kläder, skor och hygienartiklar betalade min mor, och det fanns i stort sett inget krav på motprestation (förutom att ta hand om vovven [inte ekonomiskt, men motion och så], men det var å andra sidan min vovve, så det var inte för mycket begärt). Jag kan inte säga att det gjorde mig mindre medveten om pengars värde. Idag är jag ganska försiktig med utgifter, och jobbar extra för att dryga ut studielånet. Min mor har visserligen råd att ge mig pengar, men det kan jag bara inte med att ta emot (förutom när kommunal strejkade och de inte fick lov att ta in vikarier på mitt jobb, då fick jag 20k av henne, men hade jag kunnat jobba istället så hade jag gjort det), så för min del gjorde det inte att jag tappade verklighetsförankringen. Det kan iofs ha att göra med att min mor alltid har varit noga med att påpeka att man som vuxen försörjer sig själv. Sparkapitalet jag fick på 18-årsdagen har jag inte rört än så länge, jag föredrar att jobba ihop pengarna till min lyxkonsumtion. Jag gillar att ha drygt hundrafemtiotusen (efter börsraset, that is) undanstoppat ifall jag behöver nåt. Sparkontot bör ligga på 10-30 tusen för att det ska kännas bra, och det är de pengarna som går till lyxkonsumtionen, dvs svindyr ljudanläggning, fem utlandsresor hittills i år, och diverse andra prylar jag känner att jag behöver. Det är pengar jag jobbar ihop. Vad jag vill säga är: bara för att ungarna inte behöver betala allting själva under högstadie-/gymnasieåren betyder det inte att de inte vet vad saker kostar när de en gång flyttar hemifrån. Ge dem lite slack, de är inte ovetande om vad som komma skall!

Ge honom några uppgifter som han kan göra i hemmet. Är han gammal nog att ta hand om sin ekonomi är han gammal nog att hjälpa till!

Hjälper han inte till = Inga pengar!

Vad gäller vad han använder pengarna till så... Låt honom göra som han vill, sålänge han inte använder dem på tobak. Han måste få göra sina egna misstag. Är han pank eller inte har pengar till vinterkläder så får han skylla sig själv.

Jag fick hela mitt studiemedel, men jag fick klara mig på det. Resor, pizza, kläder, utekvällar, etc!

Det enda mamma betalade utöver det var moppebensinen eftersom att det innebar att hon slapp skjutsa mig och vi hade bensin hemma.

Är jag för hård?

Hmm??

Å ena sidan så kan han gott jobba o tjäna egna pengar för att se att de inte växer på träd. Å andra sidan så är det väl dags att få bidraget när man är 16 år. Fast då hade jag krävt att han skule sköta sin ekonomi, inte själv, men i pricip.

MIn son fyller 14 nästa år o vi har redan pratat om detta. Nu får han en midre månadspeng, men jag betalar för det nödvändiga. Får han sitt studiebidrag vid 16 år, så får det gå till kläder o annat han behöver. Jobb ser jag gärna att han söker oxå.

Ts
Jag tycker ingenting här hemma ändras,jag säger åt honom när han kommer hem till oss på söndagen att nu håller du ordning på rummet och han säger alltid...Jadå!
men det funkar ju inte utan tjat under veckans gång.
Ber jag honom plocka ur diskmaskinen så gör han det eller skalar potatis men det är väl allt.Rummet förfaller,där står fortfarande muggar,tallrikar(ibland)och kläderna ligger i högar på golvet,sängen står också obäddad*fy*
Säger jag att nu drar jag INTERNET,då ni blir det fart på städning annars heter det,snart gör jag det, och det inträffar aldrig.
Den här månaden kommer jag inte att föra över hela studiebidraget för uppförandet hos hans pappa brister också.
Det här med Internet kommer att minska radikalt framöver då skolarbetet blir lidande.Nu är det hårda puckar som gäller.
*usch vad jag blir trött på det här tjafset jämt*

Tack alla ni som skrivit.

Jag fick mitt barnbidrag någon gång på högstadiet. Jag hade mycket klart för mig vad pengarna skulle räcka till (mindre dyra kläder, nöjen, tidningar, sparande t ex). Jag jobbade alla sommarlov från sommarlovet mellan 6:an och 7:an. Det fanns inget krav på motprestation för det var självklart att jag hjälpte till hemma.

Mamma och pappa betalade alla mina idrottskostnade;r utrustning, läger, medlemsavgifter osv

Ville jag ha någon dyrare sak, t ex en stereo, betalade jag hälften (tog av sparade pengar) och mamma och pappa bidrog med hälften (om de tyckte att det var något relevant jag behövde).

När jag började på gymnasiet flyttade jag hemifrån och fick mer pengar, och hade då lika klart för mig vad pengarna skulle räcka till.

Jag tyckte att det funkade bra och skulle kunna tänka mig att göra på något liknande sätt när min son blir så gammal. Frågan är bara hur mamma och pappa gjorde för att få mig och min bror att hjälpa till hemma utan att muta med pengar?

Jag har elever som får MYCKET pengar (2500 - 3000 kr) varje månad av sina föräldrar utan krav på motprestation eller specifikation på vad pengarna ska räcka till. Det tror jag inte på.

Åh, vad jag känner igen det där. Pengar ska dom ha men att göra nånting för dom vore otänkbart!
Min son som är 15 år skulle aldrig kunna ha hand om studiebidraget, för när han får lite pengar så bokstavligen bränner dom hål i byxorna på honom om han inte får köpa nåt.
Jag skaffade ett bankkort till honom i tron att det skulle göra det lite krångligare för honom att slösa,(kortet går ej att använda i affärer) och det blev väl lite bättre men han tror fortfarande att det regnar pengar.
Tlläggas kan att han får 300 kr i månaden som ska räcka till godis. Ska han på bio eller käka pizza med kompisarna så betalar jag det efterhand, annars skulle jag bli ruinerad.

du kan ge honom pengarna på vissa vilkor..
säg åt honom att han måste fixa kläder och nöjen själv.
eller mer om du vill det. så betalar du kanse bara helften om det är något dyrt.
begör en sak som han ska göra hemma. eller kanske två. så kasne han gör något i alla fall..antingen tvätt och disk eller rummet. fixar han det inte så dra av lite pengar i taget..
det funkar säkert.

du kan ge honom pengarna på vissa vilkor..
säg åt honom att han måste fixa kläder och nöjen själv.
eller mer om du vill det. så betalar du kanse bara helften om det är något dyrt.
begör en sak som han ska göra hemma. eller kanske två. så kasne han gör något i alla fall..antingen tvätt och disk eller rummet. fixar han det inte så dra av lite pengar i taget..
det funkar säkert.

Jag fick mitt studiebidrag från och med första dagen på gymnasiet. Jag hade då 750 kronor att disponera och mina föräldrar sköt inte till ett öre, tog det slut så var det slut.

Jag tycker faktiskt att man måste lära sig hantera pengar och sköta sin egen ekonomi, annars blir det nog väldigt tungt när man flyttar hemifrån.

Jag tycker att 950 kr är en bra slant att få ha till tex bensin till moppen, bio och sådant som kostar. Jag har alltid fått mitt studiebidrag sedan första ring och sen har jag fått klara mig på dom pengarna. När jag insåg att pengarna inte räckte längre än en vecka så började jag jobba. För utav mamma fick jag inge mer för att jag valt att ta bidraget i ställe!

Sätt upp vilkor att han tex ska hjälpa till hemma annars blir det inge och så får du se hur viktigt han tycker att det är med pengarna igentligen. hjälper han till så är det viktigt för honom men om inte så får han skylla sig själv!

Jag fick hela studiebidraget från 7an, men då fick jag köpa mina egna kläder själv och om jag skulle gå på bio eller hitta på något annat kul fick jag även betala detta själv. (kanske att de la till lite om det inte räckte) Hade jag slösat bort min studiebidrag på annat fick jag skylla mig själv.

Håller helt med Jekas86 och Micaela! Låt honom få studiebidraget , men när han i mitten av månaden inte har några pengar så...otur! Hans problem! Man lär sig snabbast av sina egna misstag!

Går han inte i skolan så kommer inget studiebidrag heller

Jag anser att de är hans studiebidrag ...

Ge honom hela det på ett konto varje månad och låt honom klara sig på summan..

Bra att lära sig ekonomi...köper han skit så gör han...men så småningom kommer han lära sig ...