Pengar till 17-åring

Måste bara få fråga...är det hans lön? Hur länge har han jobbat då?

Ja, man får hoppas det...

Jag hade svårt att lära mig att hålla i pengarna men idag är jag stenhård och har koll. Man måste ju för att få allt att gå ihop... Det är bara bra om du lär honom genom den hårda vägen, då vet han själv sen hur det slutar...

3 veckor. Han har 52 kr i timmen, jobbar 6 tim om dan hos Kommunen. Inte så mycket kanske?

Jag känner igen mig, i din sons beteende alltså! Mina föräldrar hade en period när de gav mig (när jag var tonåring alltså) pengar till vissa saker och sen gjorde jag annat för de pengarna. De blev förbannade men gjorde inget åt saken, så jag visste ju att det inte var någon fara.
Min kompis gjorde så en gång, därefter gick hennes mamma några gånger med henne när hon skulle köpa sl-kort eller annat. Sen gjorde aldrig min kompis så mer! Vi tyckte förstås att hennes mamma var "dum i huvudet" men nu i efterhand tycker jag att det var jättebra gjort!

Hur mycket får en 17-åring där ni bor?

Skönt att höra Bettiz!

Oooops, det skulle inte vara tummen ner, utan tummen upp!!!

Oj, min son har ett sommarvikariat o tjänar 107 kr i timman. Det är ju rena slavlönen att jobba för 52 spänn ju. Gud va dåligt att ungdomarnas jobb inte skall uppskattas mer.

Min son jobbar för ett kommunalt bolag, men de har avtalsenliga löner åt alla sina sommarjobbande ungdomar.

Förra året tjänade sonen lite sämre, men i år räknades lönen upp ett snäpp eftersom han kunde sitt jobb.

Herregud vilken skillnad!!! Det är ju inte klokt! Jag vet iofs att min äldre son jobbade med parkarbete åt ett privat företag när han gick på gymnasiet och fick betydligt mer, men nu tar de inte in folk under 18 tyvärr..

Han borde ha sökt fler jobb hos olika företag men det var knappt att jag fick honom att söka kommunens ungdomsjobb som parkarbetare, där är de i stort sett garanterade jobb iaf. Men de FÅR inte jobba mer än 3 veckor där, bara för att det ska räcka åt alla. Nåt sommarvikariat hade gett mycket mer, fast det är väl svårt när det är så stor ungdomsarbetslöshet. När jag var 17 vikade jag som städerska på sjukhuset och då var det ju "riktig" lön.

Jag fick studiemedlet och då skulle det räcka till det mesta. Resten fick man jobba ihop. Sen om familjen gjorde saker tillsammans, tex gick på bio så betalade mina föräldrar, men inte annars. Tycker din son behöver skärpa sig lite. När man är 17 är man snart vuxen och ska kunna ta ansvar för sin ekonomi. Hur ska det annars gå när han blir myndig snart?

Om han börjar tjafsa om de regler du sätter upp ska du bli arg, inte ledsen.

Ops.. jag måste ha varit väldigt bortskämd mina sista somrar innan vuxenlivet? Mina föräldrar tyckte gott att jag kunde ha mitt sista sommarlov i fred, utan att behöva jobba när jag fortfarande var under 18 år. Jag fick 1000kr i veckan, för visso var dom bortresta (ute med båten) ofta och jag vägrade följa med så det skulle ju räcka till verkligen allt men ändå.

Personligen tycker jag inte att 3700 är så himla mycket, det kostar att käka ute, gå på nått tivoli, bjuda ut nån tjej, festival eller vad han nu gör, det går fort att göra av med det när man är ledig.

Dock är det väldigt fult av honom att sno dina pengar, men det verkar han ju ha förstått.

Jag skulle heller aldrig låna ut pengar på de viset till mina barn (under 18år), jag är ju försörjningsskyldig även under sommaren.. jag skulle inte begära att sonen skulle äta lunch hemma varje dag eller så utan ge honom pengar att röra sig med ist. I alla fall skulle jag inte låna ut första summan, den skulle jag ge honom, sedan om han är oansvarig med de pengarna skulle han kunna få låna mer utöver de första pengarna jag har gett honom.

Jag tänker att det kan vara bra att en person som börjar bli vuxen lär sig att man får pengar genom att jobba, dessutom rör det sig bara om 3 veckor för min son, så han har mycket ledigt.

I princip får han sammanlagt 6300 kr för den här sommaren, det är bara det att han fick 2000 i förskott på lönen kan man säga (genom mig) och resten av lönen till hösten. Han har i vanliga fall sitt studiebidrag på 1100 per månad, nu på sommaren har han haft tillgång till 1350 kr per månad ungefär (innan lön), om han inte hade bränt allt på en enda månad..

Så det låter ju inte så lite iaf nu när jag räknar på det.

li bi skrev 2009-07-26 17:42:29 följande:

Exakt li bi! Håller med

Kan du inte först och främst sätta dig ner med din man och fråga hur han ser på det hela med pengar? Gör upp om hur mycket sonen ska få varje månad, vad det ska räcka till, hur ni gör ifall han ber om pengar och vilka saker ni kan bjuda på ibland.

Eftersom du vet att du har svårt att stå upp för dig själv gentemot din yngre son kan det ju vara bra att ha en överenskommelse med din man att luta dig mot för din egen skull. Då behöver du inte oroa dig över din sons argument. Är det något argument som biter på dig så kan du ju dels fråga din äldre son ifall argumentet verkar rimligt (som att alla andra får ju . . .) och sedan ta diskussionen med din man. På så sätt förhindrar du spontana infall och löften och får en chans att hinna bli starkare.

Nu kanske det låter som att jag tycker att du är oförmögen att fatta egna beslut men det tycker jag inte. Som sagt kan det däremot vara skönt att veta att man inte är ensam om sin åsikt.

Tack Cuthalion! Du har många kloka råd!

Tyvärr så känner jag inte att jag kan resonera med min sambo i den här frågan. Han vill köra på en mycket hårdare linje än vad som känns ok för mig. Han vill nästan inte att min son ska få nånting utöver studiebidrag och lön och jag kan inte hålla med honom riktigt eftersom jag är försörjningsskyldig och har underhåll från pappan. Men jag tycker samtidigt att jag kan vara för slapphänt ibland, så det skulle kanske vara bra att mötas på mitten nånstans. Men han är hårdnackad och vägrar rubba på sina åsikter. Jag å min sida skulle kunna göra det till viss del, men inte bli så sträng som han tycker att man ska vara.

Han är inte barnens biologiska pappa så det blir liksom jag som fattar de slutgiltiga besluten även om de inte blir så förnuftiga alla gånger. Det tycker naturligtvis han är frustrerande. Men han är mycket strängare vad gäller uppfostran över huvud taget än vad jag tycker att man ska vara och det känns frustrerande för mig. Resultatet blir att vi mest blir irriterade på varann. Jag är faktiskt glad över att vi inte har gemensamma barn pga detta! :-/ Vi skulle nog sällan komma överens i uppfostringsfrågan..

Jag har ingen kontakt med deras biologiska pappa så det går inte att prata med honom heller. Dessutom är han så överdrivet snål att han bara ger dem en biobiljett till present och julklapp! Det var bla därför jag sökte mig hit för att jag är så villrådig. Min äldre son vill lägga sig i så lite som möjligt och jag har inte så många andra att diskutera om detta med.

Men hur som helst behöver jag bli bättre på att sätta gränser och inte ge med mig för lätt och inse att jag inte är en elak mamma bara för att jag inte låter honom få allt han vill ha. Jag behöver tänka efter ordentligt innan jag lovar honom nånting som jag kanske ångrar sen.

Nu är det ju iaf så att eftersom jag har väldigt låg inkomst så kan han hur som helst inte få en massa dyra saker, så på det sättet är han inte extremt bortskämd. Han kan omöjligt få så mycket som kanske vissa av hans kompisar som har föräldrar med högre inkomst får.

Jag tycker det ska bli sååå skönt när underhållet betalas direkt till honom när han blir 18 i januari. Han kommer då att få betala hem 500 för mat och då kommer han också att få köpa allt han vill ha SJÄLV. (Har jag sagt, och jag hoppas jag lyckas hålla fast vid det..)