USA tråden.

Här sitter jag på lektion och skriver här...fy på mig...
Hoppas att jag kan hitta nån annan som har engelskspråkiga barn när jag kommer hem. Det vore verkligen kanon att ha en lekgrupp så att han får prata lite engelska. Har lekt med tanken att börja prata engelska med honom själv, men det känns lite mysko.

Sötsugen - Vi flyttade ju hem i början av sommaren och vår plan är definitivt att försöka hålla engelskan vid liv hos Albin (han fyller 6 snart). Nu är det ju bara knappt 4 månader sen vi flyttade hem men ännu pratar han engelska även om det tyvärr märks att han inte känner sig riktigt lika säker med det. Han och Ida kan också prata det sinsemellan fortfarande vilket är lite kul! Helt oventenskapligt har vi bestämt att vi då och då helt enkelt pratar engelska hemma, allihop! Utöver det bunkrade vi engelskspråkiga barnböcker innan vi åkte. DVD:er har ju oftast engelskt tal valbart även om de är köpta i Sverige så det pushar vi för att de väljer om de tittar på film. Likaså pushar vi för tex Noggin på datorn hellre än Bolibompa.

KS - instämmer helhjärtat i att det är svårt att byta språk om man lärt känna en person på ett visst språk. För mig känns det fortfarande bakvänt att prata svenska med mina föräldrar, med min ena bror går det bra för det har vi gjort så länge, med min andra bror känns det naturligare med finskan.

Ang. att inte lära sina barn sitt modersmål. Jag tycker också det är väldigt synd, dels för att det faktiskt kostar väldigt lite förutom engagemang. Men också för att det är en viktig länk till släkt och ursprung. Min ena bror har barn som inte kan ett ord finska. Jag märker att deras och mina föräldrars relation tyvärr blir lidande, mer och mer ju äldre barnen blir (antagligen eftersom dialogen blir viktigare och viktigare i umgänget). Ändå kan mina föräldrar helt ok svenska (de har bott här sen slutet av 60-talet). Släkten de har kvar i Finland kan de inte kommunicera alls med eftersom de pratar väldigt begränsad svenska

På vårt dagis hemma i Sverige fanns det en (svensk) mamma som pratade engelska med sin två flickor. Barnens pappa var amerikan... eller kanske kanadensare?... skit samma... Flickorna träffade i alla fall inte sin pappa regelbundet (tror han flyttat tillbaka), så mamman ville väl försäkra sig om att de kunde prata med sin pappa och den sidan av familjen när de åkte och hälsade på.
Men deras situation är väl lite unik, antar jag.

Ah Hedda, sant dar blir jag knapp pa. Jag vet inte riktigt hur man kan prata om en saks monetara varde for sma barn. Det ar nog nagot som man inte fattar forran man gar pa lagstadiet.

Sloseri med mat kanske man kan lara dem att inte syssla med i stallet?? Fast da sa hamnar vi ju pa hela den har "ata upp all maten tills den ar borta" mentaliteten i stallet och det skapar ju atstorningar!!

We're damned if we do, damned if we don't!!

Om man bor i Stockholm finns en engelsk forskola och ett par engelska skolor, men det brukar vara valdiga kolistor for att fa plats pa dem. Om man nu skulle vilja halla igang engelskan pa sa satt.

Jag tror ocksa att dvd och barnprogram pa engelska ar bra, kanske aven engelska larobocker, jag har ett par jattebra for Eamon som vi borjat lite smatt i, det ar bocker som man kan anvanda hur manga ggr som helst, wipe clean learn to write/ numbers/ etc.

www.amazon.com/Wipe-Clean-Letters-Wipe-Clean-Letter-Writing/dp/B000ESSRT4

julmusten:
Att äta upp all sin mat på tallriken har vi aldrig tvingat dem till (och believe me you, det har orsakat lite krystade moment med svärfamiljen, där det är höga-höga krav på kusinens ätande). Det handlar inte om det. Att sluta äta när man är mätt/inte hungrig längre, det är helt ok. Det är ju så en annan borde äta också, men det är en helt annan historia .
Men grejen att ta en tugga av något för att sedan inte vilja ha mer. Be om något, som vi måste fixa till, för att sedan ångra sig. Jag kan ju knappast tvinga någon att äta och det är inte vad jag vill heller. Men för mig är det inte ok att slänga 98% av ett äpple, eller vad det nu kan vara, för att bara... ja... bara för att man var sugen på -en- tugga?

Det ÄR irriterande. Men samtidigt är jag inte heller ute efter att rensa tallriken... You're right! We're damned if we do, damned if we don't!

Jag haller helt och hallet med Hedda, och jag har borjat kora lite nazistmetoder med Eamon dar, att det blir ingen mer mat forran vid middagen, om du inte vill ha det har du bett om sa far du vara utan. Jag later applet med en tugga ligga kvar pa en tallrik i koket/kylskapet och det ar det applet (eller vad det nu var) han far att ata nasta gang han vill ha.

Det funkar hyfsat ok for han brukar numera ata det han far nar han ber om det. Samtidigt sa tvingar jag honom inte att ata, utan han far vara hungrig helt enkelt om han kranglar/tjafsar.

Hedda - skulle det funka att spara äpplet till nästa gång barnen ber om något? Välling kanske är svårt att spara (vet inte riktigt hur välling är skapt då jag aldrig haft ett välling-barn) men tex ett äpple kan man ju sno in i lite plastfolie och lägga i kylen. När barnet sen vill ha något igen är det ju bara att säga nix, "men du, du har ju lite äpple kvar sen i förmiddags, det kan du ju ta!" mer som ett konstaterande än att göra det till en tvångsgrej.

För övrigt är jag helt på din linje om måltiderna. Vi har iofs en smaka-regel men det är verkligen en pyttepyttetugga och om det sen inte passar så är det helt ok att lämna. Likaså är det helt ok att inte orka allt (men vill de ha mer på tallriken säger vi att du får lite nu och kan ta mer när tallriken är tom, just för att inte hamna i situationen att de tar en tugga och sen ändå inte orkar allt).

Haha, Mealla - vi är visst inne på samma "elakingspår" du och jag

hewa; funderade lite i dina banor med, att prata engelska allihop vid vissa tillfällen. Hörde om en familj som pratar ett språk vid matbordet och det andra i andra sammanhang, kanske det är nåt som skulle kunna funka. Antar att man får testa sig fram.

Mealla; det har jag också funderat på. Det finns ju mycket "home schooling" material här borta, det funderade jag på att kolla lite på innan det är dags att åka hem. Tänkte man kunde ha "learning time" visst ofta och då använda sånt material och göra roliga saker på engelska. Det gäller väl bara att vara motiverad och ha orken själv med.

Antar att det kommer att bli mer av en passiv engelska än aktiv kanske men jag vill i alla fall att han ska förstå det så kanske det blir lättare att ta upp talet senare.