Jag är så rädd...!

Ja, be om hjälp! Du är definitivt inte den första med förlossningsrädsla.

Har du funderat på att ta en profylaxkurs? Kanske en helgkurs? Kanske du då kan känna att du har lite mer kontroll över situationen och även att du kanske känner att din partner har det också. Dessa kurser vänder sig ju lika mycket till partners och deras roll är viktig som stöd.

Tror också att det är bra om du (och din partner!) annars läser in er noga på alla förlossningens steg på egen hand - att ni pratar igenom hur ni känner och hur du behöver honom.

Hjälper det om din mamma är där men kanske inte i rummet hela tiden? Kan du och din partner få födelseögonblicket som "ert" tillfälle och att din mamma lämnar er då men att hon finns där som stöd resten av tiden? Kan ni kompromissa er fram till en lösning som ni båda känner er nöjda med? Om inte så får han acceptera att det är viktigt att din mamma är där- att du känner dig lugnare redan NU är nog så viktigt. Förstår att han inte vill ha din mamma där, men det kanske det är värt- lite missnöje från honom om det är en sådan lättnad för dig- och när bebisen väl är ute tror jag inte att det spelar någon roll längre.

Jojojojo... man kan få snitt.
Känner ett par stycken som fått det som varit rädda och panikslagna!
Man kan faktiskt teoretiskt helt enkelt totalvägra att föda normalt.

Aurorna är proffs på förlossningsrädsla.
Ta kontakt.

Men det börjar bli lite bråttom...

DU ÄR VIKTIGAST! Ring idag!

Ps.... tycker också att...

Din sambo faktiskt får anpassa sig om det blir en förlossning, jag är ledsen men "vem fan tror han att han är" det är DU som ska föda, det är DU som är viktig...

Säg till din sambo att du är absolut livrädd för förlossningen och att han och din mamma är tryggheter som du inte klarar av att vara utan. Ta med honom till barnmorskan så får hon förklara för honom för hon förstår nog. Eftersom hon inte är lika känslosam som du är just nu så kan hon nog förklara det för honom på ett sätt så att han förstår bättre.

Du är inte ensam om att vara rädd inför förlossningen!!
Jag går snart in i v.38 och undrar hur sjutton ett barn ska komma UT UR mig, en sak att de kommer in men ut vet jag inte hur jag ska klara ärligt talat. Har haft några få förvärkar som gjort ont så in i bängen och då menar jag verkligen ONT, sängliggandes med sån smärta så jag inte ens kan resa eller vända på mig. Undrar varje dag hur jag ska klara förlossningen.
Jag är kanske en av de få som inte vill ha med varken pappan (vi är inte tillsammans längre) eller min mamma, visst är mamma en trygghet men jag vill inte att hon ska se mig ha så ont eller höra mig skrika :D
Alla är vi olika, men jag tycker att visst är det din och din killes förlossning, men det är DU som ska föda och därför du som bestämmer om din mamma ska vara med eller inte. Mår du bättre av det, bry dig inte om vad han säger.. Lycka till!

jag förstår din sambo precis...

Det är ju dagen då ni ska bli en egen familj, det är stort även för oss killar. Jag skulle inte heller vilja ha någon annan inne på förlossningen.

Min fru lider också av förlossningsrädsla och vi har blivit beviljade ett snitt. Efter att vi fick datum för snittet så blev hon lugn direkt och kunde börja slappna av och vara glad för att vi ska få vårt barn.

Det jag vill säga är att snacka med er BM och berätta hur du känner så är jag helt övertygad om att du får ett snitt (om det är det du vill ha...)

Nu är detta ett delat konto av mamma och pappa fajp, och detta är pappa fajps åsikter och tankar... mycket möjligt att mamma fajp tycker att jag är pucko :)