FrökenLindström skrev 2009-07-30 11:11:02 följande:
Varken eller. Det JAG menar är att han knappast dör av att skrika, jag är ju i rummet hela tiden, och han ser mig. Vi lägger oss hela familjen samtidigt så han blir inte lämnad helt själv, utan får ligga i sin säng bredvid vår. Däremot låter jag det gå fem minuter mellan gångerna jag pratar med honom, ger honom nappen och stoppar om honom igen. Igår skrek han ju inte alls när det var dags att sova. Vill man somna med sitt barn i famnen är det ju toppen, men det fungerar inte i vår familj, särskilt inte som det kommer syskon snart. Hur ska jag kunna förklara för en ettåring att han måste vara försiktig? När han sover mellan oss sparkar han och slår med armarna, det gör ingenting för vi är vuxna och tål det, men när det ligger en 1-veckas spädbarn som ska ammas så kanske hon/han inte tål det lika bra. Vi fick tips av några vänner om den här metoden, de hade en likadan situation och provade. Det funkade, kanske tog någon vecka innan det gick snabbt och smidigt och utan gråt, och nu somnar deras barn av sig självt.
kanske skulle fundera på eget rum till 1 åringen... och sen så har väll 1 åringen förmodligen en pappa som kan söva 1 åringen...
då kan du amma din nyfödda bebis utan problem..
och de finns alltid lösningar till allt.. men när man är 1 år så kan de va så att man stör varandras sömn.. så blev de för mig.. ja hade inte tänkt att min dotter skulle få eget sovrum när hon var 8 månader utan 1 år.. men de varje gång jag skulle lägga mig så vakna hon.. så efter en vecka fick jag nog och sa att nu får hon eget rum så båda får sova.. visst de blev jobbigare ända fram tills i måndags.. har varit som en ny människa.. hon sover hela nätter i stort sett och hon vaknar inte när jag ska sova.. så de är super skönt att man får sova...
OBS! jag är ensam med min dotter...så jag har ingen att lämna över henne till bara så där.. så jag måste ju göra allt...men jag tycker bara de är mysigt... de är ju livet..