barn i "koppel", sele med lina

Ah tack för tipset, får se vilken sele det blir

Jag funderar på att ge svar på tal ,nästa gång jag får någon på mig ,då jag kommer med min dotter och hennes groda, jag gillade det som någon här i tråden sa, så sant, så sant..."Det ser bättre ut med ett koppel på, än en bil!"Säger väl allt !

Jag förstår visst. Är fullt medveten om att selen inte är ny. Men hur många känner du som växte upp i sele? Just det, inte en majoritet i alla fall.Nej, jag tycker inte det är klokt att låta en ettåring springa på trottoaren vid en trafikerad gata. Men man behöver inte heller ha ettåringen i koppel. Man kan ha den i en vagn eller hålla den i handen. Det handlar om ansvar, och jag tycker inte det är ansvarigt att varken hålle en ettåring i koppel eller att låta den springa vilt.

Och jag förstår inte varför man ska ha hund i koppel Funkar ju bra utan när man lägger manken till, men just det, det ska man ju inte behöva göra. Samma gäller min dotter, har inte behövt sele på henne och hon har förstått allvaret i min ton när jag begränsat hennes ev. farliga eskapad. Lägg manken till och slipp sele. Det är verklig frihet.

Nä tonen spelar inte roll för alla barn...Häromdagen blev jag ordentligt arg på min son (i en farlig situation) och röt till riktigt ordentligt åt honom för att han skulle lyssna. Han skratttade och sa: "Jag är inte ett dugg rädd"... och det vill jag ju inte att han ska vara heller - bara att han ska lyssna lite, lite

¨Det skulle jag gärna göra!

Förresten. Vad är problemet med att barn är trygga i sig själv, går iväg och utforskar? Häng med då på hans upptäckarstråt! Har sett ett otal föräldrar som går ut med sitt barn och har bråttom! Hur tänker man då? Det är dömt att falera. Då kommer man föda katt och råttaleken dessutom utöver barnets frustration att inte få titta klart på det intressant denne hittat. Vad gäller dagis är det deras ansvar att ha koll på barnen såklart. Där spelar det inte någon större roll vilken typ av barn det är.

Alla som inte använder sele har INTE lugna, snälla barn som inte vill springa hit och dit men i stället för att slappa med en sele kanske man kan visa sina barn hur det ska gå till och om barnen är så små att de rusar blint och inte ens kanske förstår att trafik är farligt kanske de ska sitta i vagn. Jag har haft syskonvagn och om den lite äldre inte gått bredvid min vagn utan försökt rusa iväg har jag satt barnet i vagnen TROTS protester. Det tar inte så många gånger innan de fattar att de måste gå lugnt bredvid vagnen om de vill gå..

När jag inte hade barn och när jag hade min äldsta dotter ifrågasatte jag verkligen det här med sele. Varför då, liksom? Uppfostra barnen istället, tyckte jag.Sen fick jag min son. Han var en annan sort. Han älskade att gå och springa - och det är ju sunt. Han tyckte inte om att åka vagn eller sjal när han kunde springa själv. Till detta hade han sedan noll själbevarelsedrift. Vi pratade, förmanade, höll handen, klämde ner i vagnen (= panik hos gossen) osv, osv). Hålla handen var lönlöst, han slet sig om han fick se något spännande. Det blev till att springa tätt efter och ev hålla i kragen eller rycka tag i barnet i sista stund vid fara. Dessutom hade vi storasyster, vi kunde ju inte lämna henne i sticket och bara springa efter lillebror. Vi skaffade aldrig en sele. Den hade kunnat spara oss mångta ryggskott och många halva hjärt-attacker. Så här i efterhand kan jag defintivt se sele som en säkerhetsgrej. Likväl som att trycka ner ett barn som vill springa i en vagn och sela fast. Vad är skillnaden? Selen är ju i så fall mycket friare. barnet är nöjt och glatt och kan springa inom en viss radie. Jag tycker inte man ska använda sele av pur lathet. Ofta är den onödig, men som säkerhetsgrej när man har orädda springbarn är den ju suverän. Får jag fler barn som min son, skaffar jag en sele.

Det är attityden som bekväm förälder med förevändning att man vill ha säkra barn utan någon som helst självkritik som jag vänder mig emot. Jag har förklarat exempel på när det är bra att vara utan sele men i och med att ni enbart ser livet utifrån era ögon som föräldrar ser ni inte värdet av att försöka lösa saken utan hjälpmedel i första hand.