Är det bara jag som reagerar på hur många det är som "beklagar sorgen" här på FL? Sorgen är en känsla, det ska man inte beklaga att någon säger. Däremot kan man beklaga det som inträffat. Dvs till exempel beklaga förlusten vid ett MF.
Jag fattar att alla bara vill väl, men ändå...
det kommer från saob.
Det här hittade jag i DN:s språkspalt:
Färdiga fraser finns det nog av, det ansåg en av mina gymnasievänner och jag. Vi listade beskäftigheter som den som lever får se, bättre sent än aldrig, kommer tid kommer råd, och uttryck som det var städat och fejat i varje vrå ? vem farao fejade nu för tiden?
Vi avvisade också skoningslöst standardformuleringar för särskilda tillfällen, som det enkla hjärtliga gratulationer, för att inte tala om om du hör något i luften som surrar så är det Gulli och Majsan som hurrar.
Inte heller beklagar sorgen fann nåd.
Vi gjorde det inte lätt för oss. Visst åstadkom vi en hel del personliga och påhittiga hälsningar, men mycket blev också osagt när standardfrasen ratades och den snillrika formuleringen vägrade att infinna sig.
Så flyttade väninnan till ett annat land och fick ett annat språk, som hon fann vara välfyllt med färdiga fraser. Hon fann också till sin förvåning att de faktiskt fyllde en funktion. Kom man ner i brödbutiken eller till frissan visste alltid hela kvarteret vad som drabbat en granne, av glädje eller sorg, och fraserna flög, åtföljda av talande gester. Ingen behövde känna sig osedd, vare sig man skulle lyckönskas till ett barnbarn eller ett kondoleras för ett frånfälle i familjen. Man blev firad och tröstad. Inga besvärat bortvända blickar, inget famlande efter ord.
Just frasen beklagar sorgen har varit illa ute i svenskt språkbruk. Språkmedvetna har fått lära sig att det inte är sorgen som beklagas utan dödsfallet, förlusten. Men ?Jag beklagar förlusten? eller ?Jag beklagar Göstas bortgång? bus bas till en person man möter på stan känns inget vidare. Man vill helst finna något mer personligt, men gör man inte det i en handvändning är det lätt att gå över gatan och låtsas att man inte sett personen i fråga.
I sådana lägen önskar man att det fanns en fast ritual att utgå från, ett enkelt och accepterat sätt att inleda deltagandet, ungefär som ett God jul eller Glad midsommar före själva samtalet.
Men hur är det då med själva ordet beklaga? I äldre språkbruk kunde man beklaga inte bara bortgången utan även den bortgångne: ?Han dog högst beklagad?, ?Den fallne blev allmänt beklagad.? Likaså beklagade man sorgen, de efterlevandes. Man avlade visit för att beklaga sorgen, och i kort som sändes ut för att meddela om en persons frånfälle kunde det stå ?Sorgens beklagande undanbedes. S b ö k?, vilket senare skulle uttydas som ?sorgens beklagande ökar saknaden?.
Det finns inget språkligt rationellt skäl att invända mot konstruktionen beklagar sorgen. Det kan ses som en komprimering av hela tanken ?jag beklagar att du har drabbats av den sorg som förlusten av en anhörig innebär?. Att det sedan finns mindre formella och mer hjärtliga sätt att uttrycka sitt varma eller djupa deltagande är en annan sak. ?Tråkigt det där med drottningen?, lär en hälsning ha lytt från en undersåte till Sveriges konung Gustaf V med anledning av hans gemål Victorias död. (Lägg för den för all del inte till listan över användbara fraser.)
Giftgrodan, jo jag har läst krönikan. Den är också länkad högre upp i tråden. Men jag håller inte med. Står på Ribbings sida i denna fråga.
Klart man beklagar själva sorgen men även det inträffande.
Man vill ju delge sin empati i sorgen.
Varför irritera sig över människors välvilja?
rätt som det är så kan man bli utan den, och det skulle då inte vara något positivt.
Kan man inte använda "beklagar sorgen" då man inte vill fokusera på den förlust som den drabbade lidit?
Så det känns inte alls konstigt att man egentligen säger "Jag är ledsen över att du är ledsen" eller "Vad tråkigt att du är ledsen" i en situation där det är högst rimligt att man är ledsen och kanske till och med mår bra i längden av att sörja?
Ja, det är tråkigt att ledsamma saker händer - men det är inte ledsamt att folk blir ledsna.
Men man förstår ju vad en person menar om den säger "beklagar sorgen" .
Man ska inte övertolka en del uttryck tycker jag...alla vet ju att man säger så och menar att, man förstår att personen är ledsen och att det var tråkigt det som hänt.
Man kan tolka mycket och alla gör det olika....
Är inget att haka upp sig på tycker jag.