Man beklagar inte "sorgen"

Det betyder ju mer "jag beklagar allt som har skett som får dig att känna sorg" bara lite mer sammanfattat och förenklat.

Ja det var vad jag försökte få fram för ett tag sedan.

"jag beklagar sorgen" är opersonligt, opåträngande.
"jag beklagar förlusten" är... intimare.

för att inte tala om ifall man skulle säga "jag beklagar förlusten av...."

Måste säga att jag är sjukt förvånad över att ingen håller med mig. Det är helt okej att det är så, men jag trodde verkligen inte att jag var ensam om att tänka så här.

När jag funderar på vad jag själv sagt så har jag inte använt "beklagar sorgen", det har istället varit "beklagar det som skett/det inträffade/det som hänt".

När jag sedan själv gått igenom sorg funderade jag inte så mycket över vad folk sa...det gick in genom ena örat och ut genom andra i prinip.

KattenKorven: jag känner att du kanske inte riktigt förstår vad som sägs.. beklagar betyder ju kanske inte riktigt jag är ledsen, ledsen bär inte upp ordet beklagar om du förstår vad jag menar.. Du kan inte översätta ordet beklagar med ett lättare ord som ledsen.. Sen vet jag inte riktigt vilket annat ord jag ska använda för ordet beklaga.. men ledsen fyller inte upp beklagans skor..

Beklagan är mer en sympati i ord.. Man visar att man sympatiserar och känner med personen..

Sen tror jag att de allra flesta vill höra något sånt som att jag beklagar sorgen.. Eller någonting tröstande för det är tröstande.. Har varit väldigt nyfiken på det där med sorghantering och de allra flesta i jobbiga situationer säger att det spelar ingen roll vad man säger hur du beklagar eller bemöter, huvudsaken är att man gör det och att man säger något till den som sörjer och inte bara låtsas som att det regnar.. Så egentligen att hänga upp sig på en fras är ganska larvigt känner jag

Ja, man fokuserar då inte på det känsliga, utan på känslan som den drabbade upplever.
Då jag beklagar t.ex. ett dödsfall så är det väl först och främst den drabbades känslor som jag beklagar. Tycker inte alls det blir opersonligt att beklaga någons sorg, men så brukar jag lägga till "...kan jag hjälpa dig med något så ring!" eller likande. På så sätt blir det väldigt privat ändå.

Det är ju den mest ärliga känsla man kan ge "jag är ledsen för din sorg"

genom detta enkla uttalande "jag beklagar sorgen" så finns liksom en underliggande mening också...inte uttalad men som ändå är reell.
dvs jag delar din sorg med min begreppsförmåga om det svåra i detta och jag hjälper dig om du behöver"

så har jag förstått detta begrepp...

bara lilla jag skrev 2009-08-06 14:44:26 följande:

Enligt Nationalencyklopedin betyder beklaga faktiskt just "uttrycka ledsnad eller olust över" något. Så jo, det tycker jag att jag kan.

Sen om du tycker det här är en fjantig diskussion måste du ju inte vara med, det är helt valfritt :)Jag skulle verkligen tänka tvärtom. Jag beklagar att en person dött, men jag beklagar inte att någon är ledsen för det tycker jag är en helt naturlig följd av dödsfall. Tycker det är bra att lägga till frågan om du kan hjälpa till med något. En annan variant skulle kunna vara "jag sörjer med dig". Också väldigt personligt. Men kanske lite för högtidligt?

Nej, det känns inte alls konstigt. Äkta medkänsla skiner alltid igenom och det tror jag är betydligt viktigare än ordagrant vad som sägs.

klart som fan att man beklagar sorgen!! varför beklaga missfallet om man inte är sorgsen?
om nån är sorgsen är det ju sjäkvklart känslan som är beklagansvärd. det betyder inte att man tar ifrån känslan, bara att man som sagt beklagar den.