Jag tycker man blir stark av att lyssna på sin inre röst. och på sin djupa känsla för vad som är rätt eller fel.
Jag tycker man blir stark av att man vågar stå för det, att man vågar tänka efter alldeles själv.
Man blir också starkare av att inte fråga alla andra vad de tycker hela tiden heller. Jo, man kan fråga, men sen reflekterar man svaren med vad man tycker själv i så fall.
Glömde skriva en sak. Min dotter gör mig stark. Barn är så rättframma och man kan få inspiration. 
Det är så svårt att diskutera psykisk styrka, tycker jag. (upptäcker jag här)
Jag för min del, låter inte folk sätta sig på mig. Eller jag kan vara lite mesig ett visst tag, men sen när det gäller, så är det stopp. Då står jag på mig. Då kommer styrkan! (så har jag låtit mig lappas till lite under tidens gång innan) Men så reser jag mig upp helrätt och blir stark.
Min sambo är lite mer sådär som lövet beskrev. Härligt att någon kan beskriva just det beteendet. Han kan vara sjåpig med småsaker. J a g tycker att folk kan sätta sig på honom (fast han själv menar på att det gäller saker som inte har så stor betydelse för honom), men jag menar att han viker undan och är lite feg.
Men sen när det gäller, så har han en otroligt stor människokännedom. Han tar det jättelungt i krissituationer. Han är ödmjuk och jag känner då att han har ett mycket starkare psyke än jag.
Ja, det är lite konstigt det där.
Jo, jag har faktiskt tänkt den tanken härhemma.