Bordsplacering??

Hihi, tack för alla svar! Det låter ju ändå som att det finns "hopp" även för såna som mej på ett bröllop Finns det i alla fall NÅN som man känner sej trygg med så blir det ju lättare att börja prata med andra sen.
Tänk om jag skulle bli bjuden på typ sambons kusins bröllop, som inte har en aning om vad jag är för en, och så ska de höra med svärmor vad jag gillar och hon ska försöka placera mej rätt med det lilla hon vet om mej. Hon vet att jag gillar handarbete och fotboll så jag skulle väl få nåns farmor på ena sidan och nåns 7-åriga unge på andra... :D

Bordsplaceringen var nog det svåraste att få till bra på vår bröllopsfest. Alla ska ha någon att prata med. Alla ska kunna prata med dom som sitter närmast. Vi hade en gäst från England som inte kände någon annan än sin sambo som satt vid honörsbordet. Vi hade blinda halvdöva ja alla varianter och alla skulle trivas. Samtidigt som vi hade många som inte kände andra än oss.
Tänk lite på att sprida ut de personer som kan prata med alla. Min moster hade kunnat sitta var som helst och hade haft trevligt ändå. Då kommer lätt samtal igång. Att göra smågrupper med personer som har liknande intressen är också ett bra tips du redan fått. Dom svåraste tyckte vi var några respektiva vi inte kände.
Ha gott om tid på dig och gör om många gånger och be om råd.

ts, en av våra gäster hörde av sig till oss och bad att vi skulle placera hennes sambo bredvid henne + någon social person som kunde datorer bredvid/mittemot honom. Sambon kände ingen annan och tyckte att det kändes läskigt att bli utplacerad hur som helst.

För oss var det inga problem. Vi löste det på ett bra sätt, även så att sambon fick en datorkunnig och social person mittemot

Prata med brudparet och förklara hur du känner. De flesta människor är lyhörda om man förklarar sin situation.

Okej. jag uppfattade att du skulle göra en bordsplacering.
Jag skulle ringt till den som anordnar festen och talat om vad problemet är och och att jag gärna skulle vilja sitta bredvid någon jag känner. Vi hade några som önskade Bordgranne och det gick att ordna o de flesta flesta fall, En tjej hamnade mitt emot sin sambo.

Jag kan inte låta bli att tycka att det hela är en smula löjligt. Kom som du är, sitt vart du vill, prata med vem du vill, ät och drick och HA KUL!! tänker jag mer. Efter några drinkar är alla vänner ändå Jag kan köpa att man placerar om det kommer ensamma som bara känner brudparet, men att tussa ihop folk i olika konstellationer... Känns, som nån sa, att det kan bli väldigt stelt? Och är jag väl ledig och går på bröllop så skulle jag inte vilja sitta med andra uskor och diskutera om bajstorkande och gaggiga pensionärer, utan bara glömma bort det för en stund. Sen har jag en ganska stark integritet, antar att det har med aspergern att göra; varför ska jag sitta och redovisa för en helt okänd person vilket lag jag håller på i Premier League bara för jag råkar tycka om fotboll?? Jag tänker mej som en vanlig fest; det är väl sällan som det är de man går dit med som man går hem med, så att säga?? Men det är väldigt kul att höra hur ni tänkte och gjorde, eller bara göra som jag; tycka och tänka fritt Sen kan jag ju aldrig föreställa mej hur det är "i verkligheten", i och med att jag aldrig upplevt det.

På mitt bröllop hade vi bordsplacering, för det är lite roligt och för att det är mer praktiskt än att 80-90 personer ska placera sig själva (utan att någon stackare inte får plats där hen vill sitta)...

Dock hade vi som regel att man ska känna _minst_ en av de fem personer man sitter närmast (två bredvid och tre "mittemot"), samt satte alla par så man hade sin partner mitt emot sig... Och självklart även huruvida vi trodde personerna som hamnade i närheten av varandra skulle ha något utbyte av varandra och/eller trivas med varandra.

Rent praktiskt gjorde vi så att v ritade upp rummet/borden, skrev alla namn på små lappar och lade sedan pussel. (för att underlätta gjorde vi "dubbellappar" av de vi visste skulle sitta ihop - personer i ett par, föräldrar & mindre barn osv)

Vi la ner mycket tid på vår bordsplacering till vårt bröllop. SKulle aldrig funka med fri placering, då det skulle bli grupperingar och folk som skulle bli utanför. Dessutom ville vi hade lite traditionellt. Det blev kanonbra och jag tror alla hade trevligt.

jag hatar bordsplacering! uppkörda skitfasoner. jag anser att jag, och andra vuxna människor, är fullt kapabla till att sätta sig ner själva.
varför ska jag fösas ihop med dumskallar jag inte vill veta av? hur trevligt blir det då?

skit i bordsplaceringen, snälla ni, låt det aldrig hända igen att jag får se mitt lilla namn på en skylt.

till saken hör att det är alltid de som GÖR placeringen som säger att "alla hade sååå trevligt", i helvete heller.
de drabbade gillar det inte.