Bordsplacering??

Jag VET att våra gäster hade det trevligt på vårt bröllop! Alla har sagt det till oss och det skulle de inte göra om de inte menade det.. Om vi inte hade haft bordsplacering så hade det blivit grupperingar och ingen hade pratat med någon de inte kände sedan 30 år tillbaka ungefär..

Dessutom ville vi ha honnörsbord och vi hade 60 gäster, det hade inte funkat med fri bordsplacering, eftersom vi ville ha de som betydde mest för oss närmst oss..

poängen är ju att man ska få prata med vem man vill. varför tvinga ihop folk?
men ok, alla hade säkert trevligt.

För att i vår släkt hade det t.ex. varit så att mina mostrar och någon av kusinerna hade satt sig ihop och inte släppt in någon annan.

Dessutom ville vi som sagt var ha de som betydde mest för oss närmst oss (t.ex. våra syskon och bestman/tärna). Sen är det så att min släkt känner varandra efter så många år på middagar och fester.. Sen hade vi kompisar som inte träffat någon annan och då ville vi inte att de skulle bli utanför. Vi la ner många timmar för att vi skulle få en bra bordsplacering. Sen tyckte vi inte att de som alltid pratar eller bor ihop skulle sitta vid varandra, det är nyttigt att prata med andra ibland också.

Efter middagen bröts borden upp och det blev fri placering.

Jag var på ett bröllop i helgen där de gjorde det sååå bra med bordsplaceringen Man fick sitta nära sina närmsta liksom och ändå några "nya" i närheten så man kunde prat mde någon "ny". Jag satt med min man, hans systerdotter, hennes kille som vi känner väldigt väl. Vid borde satt även 3andra som också kände varandra väl och vi hade en del gemensamt så det gick lätt att prata. Väl genomtänkt frånbrudparet *eloge till dem* . Tror alla var nöjda med sin placeringar och det är viktigt att man känner sig trygg. Vi försökte göra samma när i gifte oss och de flesta verkade så nöjda vilket gläder mig.
Håller med andra, kontakat brudparet och berätta din situation och oro kring detta, de flesta är öppna och villju att gästerna ska känna sig trygga och ha trevligt
Ps Efte middagen blev det lite mer fritt och man kunde "lytta" rundor lite och prata med andra om man kände för det vilket också kändes jättebra, blev mycket mer avslappnat på något vis vilket jag gillar

Jag förstår själva grejen med bordsplacering då det garanterat skulle bli kaos om typ 100 pers själva ska gruppera sej, ordna och styra vem som ska sitta vart så det blir bäst enligt dom själva, lättare att kolla på en lapp och gå och sätta sej. Men det jag ställer mej mer frågande till är det här ihop-tussandet. "Han och han jobbar med data, dom sätter vi bredvid varandra!", eller "Han och hon är singlar, dom får sitta och prata!". Visst att bröllop är ett underskattat sätt att träffas, men... Ett av mina "problem" är att jag har svårt att se saker ur andra synvinklar än min egen och jag hade blivit vansinnig om jag fått sitta bredvid nån helt okänd kille som jag förväntades underhålla Men det är jättekul att höra er, olika varianter och främst tankarna bakom det hela.

Ännu en sak, hade ni såna här "lekar" vid bordet; t.ex. att alla skulle göra något så fort bruden reste på sej eller liknande??
Vad och varför??

Vi hade inga lekar direkt, däremot blev det så att tjejerna kom fram och pussade min man när jag var på toa. Men det var inget som någon aviserat, men alla hade varit på många bröllop och då blev det så.. Tyvärr missade alla killarna när min man gick på toa så jag fick inga pussar..

Sen började några av våra kompisar banka i bordet och då skulle vi stå på stolarna och pussas. Vi förstod först inte vad det betydde, men blev snart varse om det.

Grundregeln för en lyckad bordsplacering är att alla ska ha en trevlig middag och kunna prata med dem som sitter bredvid. Om du lyckas åstakomma detta spelar det mindre roll om du inte placerar äldre släktingar närmare brudparet än den yngre trevliga kusinen.

Några grundläggande regler om bordsplacering kan vara bra att ha i minnet:

* Man särar inte på förlovade par, de bör ha varandra till bordet. Regeln kommer från den tiden då förlovningarna oftast var relativt korta och utmynnade i giftemål. Par som varit förlovade i flera år och bott tillsammans länge kan idag lika gärna räknas som gifta (när det kommer till bordsplacering). Par som är gifta/sambo antas få ut mera av kvällen om man placerar dem med någon annan. Om de bara var ute efter att prata med varandra skulle de inte ha gått ut på fest alls. Man särar alltså på "gifta par" för att ge dem en chans att prata med nya människor.

* Att man kommer till festen med någon t.ex. en make/fru/sambo, ger inte någon automatisk rättighet att få en bättre placering eller få vara ensam om en bordsherre/bordsdam om antalet vid bordet är ojämnt.

* Barn kan vara svåra att placera. Enklast är att ha ett barnbord, men var noga med att inte placera någon där som hellre skulle suttit hos de vuxna. Placera barn och ungdomar med andra i samma ålder eller med deras föräldrar. Det kan vara ganska tråkigt för en 40-åring att ha en 13-åring till bordet under en tre timmar lång middag. Småbarnsföräldrar placerar man bäst nära kanten så att de enkelt kan ta sig ut om de behöver se efter barnen.

* Toastmaster bör placeras så att alla kan se honom/henne, samtidigt som han/hon kan hålla kontakt med kökspersonal och värdpar. Allt för att underlätta dennes uppgift.

* Man placerar så långt det är möjligt varannan kvinna, varannan man. Vilken sexuell läggning personen har spelar ingen roll, en homosexuell man ska inte ha en man till bordet och vice versa.

*Brudparet och deras föräldrar sitter oftast tillsammans vid det så kallade honnörsbordet. Om prästen är närvarande sitter också han här.

* Enligt traditionen har brudens föräldrar betalat bröllopet och är därför värdpar och ska alltså ha de finaste sittplatserna, med undantag av hedersgästerna (brudparet). Därför sitter brudens förädrar närmast brudparet på båda sidor. Bredvid dem sitter brudgummens föräldrar. Därefter fyller man på med i första hand prästen om hon är närvarande. Därefter säger traditionen att man ska fylla på med släkt från båda sidor, ju äldre destu närmare brudparet ska man få sitta. Många väljer dock att placera tärnor och marskalkar eller syskon här. Traditionellt placeras syskon och brudföljet på någon av tungorna, men nära honnörsbordet. Har man en E-form kan de gärna få platserna mitt framför brudparet. Det är en "fin plats" och brudparet får samtidigt några unga att prata med.

* Man blandar släkterna så mycket som möjligt för att alla ska få lära känna varandra.

* Sätt inte alla "roliga" eller "pratiga" på ett ställe.

* Är föräldrarna skilda och har nya partners som är med på bröllopet placeras dessa längre bort, ej på honnörsbordet enligt etiketten. Här gäller blodsband och föräldrarna är där i egenskap av föräldrar till brud/brudgum. Om en förälder är avliden/icke närvarande kan man naturligtvis placera en annan nära släkting eller "bonusförälder" på dennes plats. Om man inte har en traditionell bordsplacering kan man naturligtvis frångå dessa regler om man känner att det skulle fungera bättre på något annat sätt.

Varför bordsplacering:

Därför att vuxna människor inte alls kan placera sig själva så att det blir bra. De kan placera sig så att det bli rbra för en del. MÅnga av de andra gästerna kommer däremot att sitta dåligt.

Ex. Människor har en tendens att lämna luckor mellan sitt sällskap och nästa. Då kan det ofta bli kanske 2st stolar lediga mellan "roliga gänget 1" och "roliga gänget 2". Så fortsätter folk att sprida ut sig och kvar är enbart små luckor som de stackare som kommer sist får fylla i. Då får de troligen sitta ihop med sin partner i en lucka mellan 2 gäng som enbart pratar med sitt eget gäng. Och paret får jättetråkigt.

Eller så kommer nästa gäng som är en familj på 4 och måste splitta sig eftersom det inte finns 4st stolar kvar som står ihop.

Eller så hamnar 2 gäng som inte har ett skit gemensamt bredvid varann och skapar dålig stämning.

Eller så hamnar gäster som behöver lite språk-hjälp långt ifrån alla som skulle kunna hjälpa dem att tolka.

Kort sagt, det är oftast betydligt bättre att festens värdpar som känner alla tänker ut en smart placering av alla i förväg. och det går ju utmärkt att sätta tex ett par mitt emot varandra, och se till att alla har någon de känner i sin närhet!

Eftersom vi "träffades" genom att vi båda gömde oss på fester när det var dags för "sällskapslekar" av detta slag, så var allt sådant strikt förbjudet på vårt bröllop :)

Jag tillhör väl en av dem som uppskattar bordsplacering på just bröllop. Det är alltid lite pirrigt och nervöst men fördelen är att man ofta kan få lära sig helt nya saker om brudparet från dem som sitter bredvid. Jag älskar att pumpa mina bordsgrannar på den typen av information.

Jag är normalt ingen hypersocial person som gillar att träffa nya människor hela tiden men just bröllop är mitt stora undantag. Ofta har jag haft rätt kul, inte alltid, men ofta. Och hade det varit fri placering hade jag aldrig vågat sätta mig bredvid några okända bara för att prata. Med bordsplacering har man chansen till nya vinstlotter.

Hej!

Vi valde bordsplacering främst för att inte min släkt skulle sitta i ett hörn och hans i ett annat.
Det fanns så klart gäster med som inte så gärna vill bli placerade bland totalt främmande människor och vi försökte lösa det genom att placera dem bland folk de känner.
Men ni måse så klart inte ha bordsplacering om ni inte vill! Det kommer att bli bra vilket som! :)

Jag är inte så orolig för mitt eget bröllop, utan snarare om jag skulle bli bjuden på något... Som jag skrev innan så har jag svårt att se saker ur andra vinklar än min egen, jag tror att alla hatar att bli utplacerade lika mycket som jag, så det lär bli en riktigt "tråkig" bordsplacering hos oss Sen så lär det inte bli så många på vårt bröllop, så vi varken har stor släkt eller många vänner. Eller jaa, så klart att man kan få stor släkt om man bara vill, om man bjuder alla kusiner med respektive och barn och föräldrars kusiner osv. Men där har jag redan nu satt stopp. Vi bjuder de vi umgås med. Jag har aldrig sett någon av min sambos kusiner, i helsike att vi ska bjuda dom på mat och sprit osv bara för att min sambo var bjuden på deras bröllop när han var 4 år typ... Om det nu inte är nån som sambon absolut vill bjuda av en viss anledning såklart! jag läste igenom det jag skrivit och det är inte bara på mina villkor, vilket det nästan låter som
Näe det jag som sagt är mest nervös för är om jag skulle bli bjuden nånstans, kompisarna börjar ju komma upp i den åldern nu, och om man redan nu ska gå och noja sej över att inte få sitta med sambon, utan tvingas underhålla någons farmor eller nåt

Miss Cee - jag håller med dig om nästan allt i ditt långa inlägg!

Fester utan bordsplacering blir kul för de som redan känner varandra men ofta är det ju folk med som kommer som "respektive" och som inte känner så många andra och lätt blir utanför.

Själv brukar jag ibland användas som "säkert kort" dvs jag placeras vid sällskapets minst intressanta person eftersom jag "kan umgås med alla". Vilket jag iofs kan men det är inte alltid roligt! Som tur är är det ju bara en middag - efter första dansen (som tråkmånsar långtifrån alltid erbjuder bordsdamen) slipper man honom och kan prata med vem man vill!

Första gångerna jag blev placerad "själv" var jag kanske 19år och tyckte väl det var sådär roligt, men om man ser det som social träning kankse det blir lättare?

Det är trots allt många tillfällen i livet man måste konversera okända personer, vid fikabordet på nya jobbet tex.

Jojo men vid fikabordet på jobbet så är ju konversation ett måste för att det ska fungera att jobba ihop. Sambons kusins sambos mamma eller vad det nu kan vara, är det ju inte säkert att jag nånsin träffar igen

Fast är det farligt att prata med någon som man kanske inte träffar igen? Dessutom kanske ni träffas om något år igen, vid ett dop eller liknande och då är det ju skoj att känna till varandra lite grann..

Ett tips om man tycker det är obehagligt att prata med folk på tex en middag är att ladda med några "historier" innan. Fundera ut episoder att prata om redan innan alltså, inte roliga historier.

Tex berätta om när systern gifte sig (om det är ett bröllop) och skruva till det lite genom att fokusera på brudnäbbarna som gömde sig under bilen så brudgummen fick kravla under bilen o hämta dem o fick motorolja på skjortan.

När det är sånghäften brukar jag berätta om att jag tidigare sjöng professionellt i en teateruppsättning - bara det att ordinarie kören sjöng för bra så mitt jobb var att "sabba" sången!

Alla har arbetskamrater eller släktingar som man kan berätta om och har man förberett sig innan kan det vara lättare att berätta "spontant". Och glöm inte bort att många är lika nervösa som du är inför att prata med "främlingar"!

Farligt och farligt... Om du läst tråden så ser du att jag har ett socialt handikapp som gör det ganska svårt för mej i såna här situationer. De blir helt enkelt väldigt obehagliga. Och en annan grej som jag varit inne på är att detta gör att jag har en ganska stark integritetskänsla. "Första bästa" sådär har helt enkelt inte med mitt liv att göra; vad jag jobbar med, vad jag gör på fritiden osv. Ska tilläggas att jag inte har något normalt liv, hade jag bara kunnat svara "Förskollärare" och "Spela fotboll" så hade det inte varit några problem.
Jag sitter ju hellre med folk jag känner och kan vara avslappnad med och HAR TREVLIGT, än sitter och våndas och känner att jag måste svara på pinsamma frågor, vända ut och in på mitt liv, låtsas vara intresserad av andras liv, ständigt kolla på klockan och hoppas att man slipper undan snart. För att jag gissar att väder och vind klarar man av ganska snabbt...

Jo jag vet, men ska värdparet ta hänsyn till det?

Jag tycker inte man placerar ut parvis, förutom förlovade par.. Tänk på alla som kommer dit själv? Ska de bara sättas ihop med någon då? Nej bättre att blanda alla!

Näe jag begär inte att nån ska ta hänsyn till det, jag bara förklarar allt ur min synvinkel! Alla tycker inte att det är så "intressant att träffa nytt folk".
Vad är det för speciellt med förlovade par??

Förlovade par brukar man enligt etiketten sätta tillsammans eftersom de "enbart har ögon för varandra". Tanken kommer från tiden då folk inte bodde ihop i 10 år innan de förlovade sig, utan en förlovning kom rätt snart i en relation och man väl antog att de nyförlovade inte skulle vara till så mycket glädje för övriga gäster. Jämför med nykära kompisar som bara vill prata om och med varandra.

F.ö. tycker jag det är skitdrygt att hamna bredvid något par som BARA vill prata med varandra och som har noll intresse av att ens försöka lära känna någon ny.
Är lättpratad och hamnar rätt ofta som "fogmassa" mellan olika sällskap eftersom jag är bra på att prata med folk, men ibland frågar man ju sig hur den som gjort bordsplaceringen tänkt.

En lyckad bordsplacering är guld värd, har man trevligt bordssällskap brukar kvällen gå FORT. Bjuder man på sig själv och har ett gott humör vid ankomst brukar det gå riktigt bra, oavsett om man sitter bredvid någon man känner eller ej.

Vilken tur att jag är förlovad då! Jag skulle tycka det var guld att få sitta med honom, för han är ju även min trygghet. Känner jag mej trygg så får jag lättare att slappna av och "bara vara" också. Min sambo är ju mer min stöttepelare än min största samtals-kamrat, prata kan vi göra hemma Och OM det skulle bli riktigt jobbigt och jag skulle behöva gå ut så vet han om det och kan dra en liten vals om taskig mage eller nåt, utan att jag själv behöver förklara vart jag tog vägen. Har man bara nån som man känner sej trygg med så känns det som att allt kan flyta på mycket bättre än att tussa ihop 4 st datanördar från olika världar, bara för att de är just datanördar.