Usch, jag blir så arg..

Hjälp... Det hade förmodligen helt brunnit i mitt huvud om jag hört det där Numera. Innan sönerna hade jag förmodligen bara blivit stum och liksom inte trott mina öron... Det är ju helt otroligt!

Jag har fem syskon och jag är inte direkt lik någon av dem i temperamentet! Fast det kanske har att göra med att jag är sån där plattfotssvensk och det vet ju alla att de är på ett visst sätt

Nästa gång får du drämma näven i bordet och fråga vad det är för ett humhum SKITSNACK och ska du ens behöva sitta och LYSSNA på det där egentligen?! *morrar*

Risken att man ska dö i hjärnblödning ökar med 100%. Man blir spyfärdig, förtvivlad, hjälplös, förbannad, allt... Tyvärr finns det idioter, och tyvärr råkar våra barn ut för detta.

Be dem förklara sig. Det är bättre än att tappa fattningen även om det kokar inombords. Ställ en massa frågor typ "Hur menar du nu?" "Vem är plattfotsindian?" "Hur är en plattfotsindian?" "Hur vet hon/han det?" "Varför är det roligt att bunta ihop och slå ihjäl 'negrer'?" osv. Träng in dem i ett hörn till det knappt återstår något, och pulvrisera slutligen det sista lilla av deras vedervärdiga åsikter. Och var på din vakt mot dessa människor!

Hoppas att du inte jobbar inom vården, för den människosynen och sådana cyniska och plumpa skämt lämpar sig verkligen att komma ur munnar på vårdpersonal. Egentligen inte ur några munnar... *suck*

Kan säga att jag hade blivit FÖRBANNAD och definitivt inte kunnat hålla tyst! Kanske inte det bästa, men det där hade fått igång mig på alla cylindrar direkt.

Jag vet, det är helt fruktansvärt. Och jag säger ifrån till viss del, ofta blir jag bara förstummad och tror inte mina öron. Detta är ju ändå mina kollegor som jag tycker rätt bra om och delar min vardag med, och så bär de på sådana här åsikter... Det som känns jobbigt är att vi är tt litet företag, så man vill ju inte gärna "göra sig ovän" med alla de andra, men visst - något måste jag ju göra.

Mår dåligt när jag tänker på den dagen då vi kommer få barn. Ett mörkt underbart, gränslöst älskat mirkel för oss - men en "neger" för dem???

Usch. Önskar att ni alla var mina kollegor istället, eller att åtminstone någon mer på mitt jobb kände som jag. Just nu skrattar alla med - utom jag...

Vi importerar en del från Asien, Vietnam & Taiwan, på mitt jobb och jag vet inte hur många gånger jag fått höra suckar och irriterade kommentarer från chefen om "dessa kineser". Han har vetat se'n sommaren -05 att vi ska adoptera från Kina.
Likaså om det är något pilligt/enahanda/tråkigt jobb som ska utföras så är det mer än en gång kommentarer i stil med "Vi skulle be Mr H.. att skicka hit några kineser åt oss" fällts för att inte tala om alla gånger folk suckat över att detta är ett riktigt "negerjobb".

Tidigare i våras kom en kund in på mitt kontor, vi har pratats vid på telefon ett par gånger men aldrig tidigare mötts. Det var en man i 50+/60- - åldern. Vi började prata om en gemensam kollega som flyttat till Thailand och innan jag visste ordet av satt han och höll en monolog om hur svenskar flyttar utomlands och utlänningarna kommer till Sverige och tar över. Han undrade om vi, i vår lilla stad, var förskonade från utlänningar eller om de fanns här också. Han predikade om alla problem som dessa utlänningar orsakade osv osv. Jag förstod att han syftade på problem i invandrartäta områden, något som finns och inget man kan blunda för men inte sätter man sig och pratar så inför en helt ny främmande människa. Han har ju ingen aning om vilken relation jag har till "utlänningar", invandrare eller nå't annat överhuvudtaget. Jag hade på tungan att säga nå't i stil med att "nej, vi har inte så mycket utlänningar här så därför ska vi ändra på det snart" men kände att jag inte orkade utan satt mest och hummade lite för mig själv och ångrade mig efteråt.

Inskränkt och främlingsfientlig är bara förnamnet på vad denne man var. De värsta rasisterna är nog inte alltid 20 år med rakade huvuden och bomber-jacka utan äldre, till synes helt vanliga människor.
Vi jobbar också på ett litet företag, nära både kollegor och chef så jag förstår absolut hur du menar och jag är inte den som säger ifrån i första taget heller - tyvärr, utan blir snarare tyst och undvikande men jag tror att det kommer att bli ändring på det snart!!!!

Ja, ni - vad ska man säga när man får höra den ena kommentaren, dummare än den andra... Jag håller med dig Marie - att den värsta rasismen inte alltid kommer från dom man tror, utan till synes från helt "vanliga" människor.....

Jag har också kollegor som har sagt de mest dumma kommentarer. Häromdagen när jag pratade med en kollega och frågade vad hon pysslade med, så svarade hon "Ja, du - jag håller på med ett sånt där jävla negerjobb"....
Jag trodde jag skulle ramla baklänges - "Vad är det du sitter o säger????, vad menar du????", svarade jag henne. Och då skruvade hon lite på sig och försökte göra nån pinsam bortförklaring... Jag blir mörkrädd och fruktansvärt ledsen!

Jag har väldigt svårt att hålla tyst när jag hör såna här idiotiska saker, men det som är mest frustrerande är ju att det hjälper liksom inte hur många gånger jag säger ifrån eller försöker fråga vad fasiken dom menar. Kommentarerna fortsätter ändå att komma då och då... Människor som säger så, har jag väldigt svårt att respektera!

Usch! Jag hade själv blivit fullständigt rasande!! Vi har hitintills "endast" råkat ut för otrevliga blickar (min son är född i Nigeria) men ännu sluppit trista kommentarer. Jag har ännu kunnat hålla tyst men kan nog inte göra det den dag det ev kommer. Har även lite förvånat konstaterat att det är ganska många trots att vi faktiskt bor i en storstad (Stockholm).

Kan inte säga annat än ett stort SUCK!!!!

Blir så arg och besviken på att så många människor är okunniga i Sverige år 2009, trodde att vi kommit längre än så......

/C

Det tror jag inte! Ert barn kommer att vara ert barn och de kommer säkert aldrig ens tänka tanken "neger" om just det barnet. Det barnet kommer säkert bara vara "solbränt" Folk är i allmänhet så märkligt inskränkta att det verkligen bokstavligen är "mina barn och andras ungar"... Folk de _känner_ är det ju annorlunda med! Men vadå, man kan väl känna alla bara man liksom lär känna dem? Hm...

Jag har turen att inte ha särskilt många bland mina kollegor som häver ur sig dumheter. En person, som jag för övrigt ogillar av en mängd anledningar, tycks tro att allt ont i världen kommer från Chile. Han är lite halvrasistisk annars också, men just chilenare kan liksom inte göra något rätt i hans ögon. Har han en elev (vi är lärare) med chilenskt påbrå som det bara inte går att hitta något fel på, så tror han bara att han/hon är en ovanligt skicklig ögontjänare. Han och jag har grälat om detta några gånger, men det har blivit bättre sedan vi fick ett par kollegor från Chile. Nu vågar inte den här mannen prata lika mycket skit längre.

Annars är där några, som jag tack och lov inte behöver ha särskilt mycket samarbete med, som använder ord som "neger" för att beskriva en svart person och som verkar ha en del fördomar. Några andra har fördomar (i något fall snarare dåliga erfarenheter) av vissa invandrartäta områden, men har inget emot någon särskild folkgrupp eller invandrare som individer.

Det finns i alla fall en positiv sak med de fall av rasism jag sett på jobbet: Den tycka vara på utdöende. De två värsta rasisterna vi haft har båda gått i pension. Den ena är till och med död. Mannen med den märkliga uppfattningen om chilenare närmar sig 60 med stormsteg. Ingen som använder ordet "neger" är under 50. Jag hoppas att det betyder att vi går åt rätt håll.