Inlägg från: Manchester |Visa alla inlägg
  • Manchester

    Usch, jag blir så arg..

    Jag har turen att inte ha särskilt många bland mina kollegor som häver ur sig dumheter. En person, som jag för övrigt ogillar av en mängd anledningar, tycks tro att allt ont i världen kommer från Chile. Han är lite halvrasistisk annars också, men just chilenare kan liksom inte göra något rätt i hans ögon. Har han en elev (vi är lärare) med chilenskt påbrå som det bara inte går att hitta något fel på, så tror han bara att han/hon är en ovanligt skicklig ögontjänare. Han och jag har grälat om detta några gånger, men det har blivit bättre sedan vi fick ett par kollegor från Chile. Nu vågar inte den här mannen prata lika mycket skit längre.

    Annars är där några, som jag tack och lov inte behöver ha särskilt mycket samarbete med, som använder ord som "neger" för att beskriva en svart person och som verkar ha en del fördomar. Några andra har fördomar (i något fall snarare dåliga erfarenheter) av vissa invandrartäta områden, men har inget emot någon särskild folkgrupp eller invandrare som individer.

    Det finns i alla fall en positiv sak med de fall av rasism jag sett på jobbet: Den tycka vara på utdöende. De två värsta rasisterna vi haft har båda gått i pension. Den ena är till och med död. Mannen med den märkliga uppfattningen om chilenare närmar sig 60 med stormsteg. Ingen som använder ordet "neger" är under 50. Jag hoppas att det betyder att vi går åt rätt håll.

  • Manchester
    FMGA skrev 2009-08-20 00:27:26 följande:
    Tror inte att det är fullt så enkelt att fördomar bara är en generationsfråga (vilket iofs ingen heller har påstått) eller att åsikterna försvinner när fördomarna möter barnet som står som representant för dem. För din arbetskamrat är tydligen hennes syskonbarn inte syskon med varandra och hon verkar heller inte se dem som individer, utan de har egenskaper utifrån ursprung - som t ex indian. Jag tror att synsättet är ganska vanligt, det är väl bara så att det finns ett visst mått av finkänslighet vuxna emellan - man kanske inte ger uttryck för de allra värsta åsikterna om andra folkslag inför någon man vet har genomfört en utomeuropeisk adoption. Men detta behöver knappast innebära att våra barn undgår att utsättas för unkna åsikter. Barn kan vara mycket duktiga på att känna av stämningar och notera skillnader i bemötande, dessutom brukar barn kunna snappa upp föräldrars åsikter och föra dem vidare till andra barn.
    Jola skrev 2009-08-20 11:32:11 följande:
    Ja, jag tror folk helt enkelt inte tänker på vad dom säger. Trångsynta som en del är. Hur många gånger har inte vi fått höra ordet Polsk hora, Polsk städerska eller någon annan jäkla polack i olika sammanhang. Jag försöker att se förbi sådana kommentarer fast jag helst av allt skulle vilja säga ifrån...men det är svårt. När jag är ute på stan och möter barn som jag antar är adopterade så kan jag inte låta bli att titta lite extra, jag kan helt enkelt inte låta bli, jag känner mig skittöntig och känner att föräldrarna ofta tänker "dra, du fattar ändå ingenting och dessutom är du gravid och då fattar du ännu mindre". Men jag har ju också adopterat, men det syns inte och det kan jag tycka är tråkigt ibland. Hur som helst, igår fick jag den där berömda komentaren jag aldrig fått förut och varit så glad över det. "Vad säger din mans mamma nu om att din man äntligen ska få ett eget riktigt eget litet barn?" Jag blev så paff så jag tänkte bara att jaha, där kom den och sedan sjönk den personen i mina ögon ganska så rejält.
    Precis som Jola så ser jag också att det här med fördomar även drabbar européer. Ibland tror jag nästan att det är värre. De verkliga rasisterna triggas förstås mer av människor med annan hudfärg, ögonform etc, men "vanliga" människor vill sällan framstå som rasister. Många känner nog att det inte är riktigt OK att sitta och prata om "negrer" eller "gulingar", särskilt bredvid någon som adopterat från Afrika eller Asien, och än mindre ihop med någon som själv har det ursprunget. Däremot verkar det inte vara så noga med hur man luftar sina konstiga åsikter om östeuropéer.

    På jobbet, där ändå en stor majoritet är vettiga för det mesta, skojas det om polska städerskor, ryska horor och svartjobbare från Östeuropa även om jag (med dotter från Ukraina) eller min kollega som invandrat från Polen är närvarande. Samma personer som säger de sakerna skulle förmodligen tycka att det vore högst opassande att prata om "negerjobb" och skulle verkligen inte drömma om att göra det när min kollega med ursprung i Afrika är med.

    Jag är glad att vi oftast slipper höra fördomar mot människor från andra delar av världen, men önskar att folk tog samma hänsyn till människor från våra grannländer i östra Europa.
  • Manchester
    morgonsolan skrev 2009-08-25 12:36:00 följande:
    Kan säga att vår utredning genomgående handlade om att vi ville adoptera för att det inte var medicinskt lämpligt att skaffa fler "egna barn". Att vi hade ett eget barn, men nu ville adoptera. Att vi ville ha ett adoptivsyskon till vårt eget barn. Att vi sörjt förlusten över att inte kunna ge vårt eget barn ett eget syskon osv ...osv...osv. Ja.. vi skickade in många nya formmuleringar.. lite trist om givarlandet skulle tro att vi inte kommer att se det barnet de ska lämna i vår vård som vårt eget menar jag!
    Det låter ju närmast som tjänstefel! Den som ska avgöra om ni är lämpade att adoptera tror alltså själv egentligen inte på adoption som familjebildning? Menar att adopterade barn är ett tröstpris för den som inte kan få "egna"? Jag skulle ha fått tokspel, börjat skälla ut människan och antagligen till sist blivit utan medgivande för att jag verkade allmänt obalanserad. Tur att du verkar vara mer tålmodig!

    Om en person som inte kan något om adoption och inte kommit i kontakt med adopterade eller adoptivfamiljer tidigare säger något obetänksamt så kan jag acceptera det. Visst brukar jag rätta, men jag gör det med ett leende. Men en människa som jobbar med adoptionsutredningar FÅR bara inte uttrycka sig så dumt! Då finns inget utrymme för leenden.
  • Manchester
    Luscinia skrev 2009-08-25 13:47:50 följande:
    Det här med formulering kring mina syskon har varit en debatt med vår handläggare hela tiden. Jag har alltid sagt mina syskon och hon har då sagt "du menar dina styvsyskon", vilket har varit fruktansvärt irriterande. Hon vill självklart också skriva styvfar om min pappa, vilket jag tycker är absurt när han faktiskt adopterade mig som liten! Men, jag kan ju inte säga att mitt förtroende för henne någonsin har varit särskilt stort... är bara glad över att det hela snart är över!
    Även detta hade gjort mig galen. OK om din pappa först _länge_ varit din styvpappa och sedan adopterat dig när du blev myndig eller så, då kan jag kanske begripa att människan skulle ha varit lite förvirrad kring vad hon skulle kalla honom och dina syskon på hans sida. Men om han adopterade dig när du var liten så är han verkligen inget annat än din pappa!
Svar på tråden Usch, jag blir så arg..