Vi som förlorat våra älskade små i acrani/rmb del 6

Hej!

Nu har jag oxå hittat hit, det är lite långt mellan besöken på Familjeliv just nu. Vi var hos barnmorskan idag och som jag misstänkte ligger även lilltjejen i med rumpan ner. Tilda är ju född med kejsarsnitt eftersom hon låg i säte och vändningsförsöket misslyckades. Då var jag jättebesviken och kände mig lurad på förlossningen. Nu har det ingen som helst betydelese, huvudsaken är att bebisen mår bra. Jag är i vecka 34 så det är ju lite tid kvar, men samtidigt är bebisen så pass stor vid det här laget att sannolikheten att hon ska vända sig själv inte är så stor.

Förlossningen är beräknad till 20 oktober, men kejsarsnitt gör man ju tidigare för att inte förlossningen ska komma igång. Med Tilda snittades jag 10 dagar tidigare. Det innebär att jag antagligen kommer att få ett kejsarsnitt runt den 10:e oktober (som är en lördag). Nils är ju född den 8:e oktober och jag hoppas verkligen inte att det blir den dagen om det blir aktuellt med ett snitt - tror ni att de tar hänsyn till sådant?

Leeii: Välkommen hit, även om det aldrig är roligt att någon behöver söka upp den här tråden. Förstår att ni har det jättejobbigt just nu, men som någon annan skrev tillåt er verkligen att sörja. För oss är det snart ett år sedan vår Nils dog, men jag gråter fortfarande när tänker på allt som hände och saknaden är fortfarande stark.

Tjej84: Vad skönt att allt såg bra ut på ultraljudet!!!

Campari: Jag förstår dina tankar. Jag tror inte att man kan slappna av helt förrän förlossningen är över och man får hålla i sin lilla bebis och se att allt är bra.

Idag har det varit så synd om Tilda. Hon har inte velat sova middag på några dagar, (vilket hon verkligen behöver) och därför är hon extra trött och grinig på eftermiddagarna. Dessutom blir hon lite "klumpigare" än vanligt så hon trillade och slog huvudet i en dörrkant och fick ett litet jack i pannan och en enorm blå bula.

Ström: Jag blir så ledsen för er skull. Det var verkligen er tur att få bli gravida igen! Jag förstår att ni har det jobbigt nu och hoppas att ni får komma på en utredning så snart som möjligt. Det jobbigaste är ju att inte veta. Jag håller alla tummar jag kan för att allt ska gå bra för er och att ni så snart som möjligt ska få en liten bebis igen.

Ström: jag vet inte om det här kan ge lite hopp kanske. När jag väntade Tilda fick jag bruna flytningar och blev livrädd. Vi var på flera VUL. Jag fick några tabletter som skulle kunna motverka MF (som stolpiller fast till slidan). Allt gick i alla fall bra till slut och som ni vet är Tilda 2 år nu. Även när jag väntade Nils fick jag lite bruna flytningar och även han klarade sig över de första jobbiga 13 veckorna, även om han senare inte fick stanna hos oss.

Jag hoppas verkligen att det bara är "falsklarm" som ni har råkat ut för och att allt ser bra ut om 3 veckor.

Idag har vi varit på besök hos barnmorskan igen och nu trodde hon att bebisen kan ha vänt på sig. Jag har haft mina misstankar eftersom jag tycker att rörelserna har varit annorlunda, men jag har inte vågat hoppas. Jag ska på ultraljud på måndag och då får vi veta hur bebisen ligger. Det skulle vara roligt att få en "riktig" förlossning den här gången, annars har jag bara minnet av Nils förlossning och det var ju ingen rolig upplevelse. Det börjar närma sig 1-årsdagen för både ultraljudet när Nils skador upptäcktes och hans födelsedag. Det känns så otroligt konstigt att vara gravid igen och att glädjas över detta, samtidigt som tankarna är hos Nils och sorgen efter honom.

Sörjer: Hoppas att det kommer kännas bätter på jobbet snart. Har du en chef som kan förstå och visa hänsyn till hur du känner och mår?

Tjej84: Jag har inte haft några större problem med foglossning, vilket jag är väldigt glad för. Om jag kommer ihåg rätt så har du några månader kvar till förlossningen så jag förstår att det känns jobbigt att redan bli sjukskriven.

Jag var och tog prover igår och då låg mitt blodsocker lite högt. Jag hade 8,2 och gränsen går vid 8,0 så nu ska jag få ta nya prover och undersökningar för att kontrollera om det är graviditetsdiabetes. Jag var rätt stressad igår när jag tog proverna för jag hade mycket att göra, flera tider att passa och lämningen på dagis hade inte gått så bra. Vad jag förstår kan stress påverka blodsockernivån, är det någon som vet hur det ligger till? Det vore ju inte så roligt att åka på graviditetsdiabetes oxå.

Nu är jag hemkommen från ultraljudet och bebisen ligger åt rätt håll. Skönt att slippa ultraljud och att få uppleva en förlossning. Den enda förlossning jag har varit med om var ju med Nils och det var ingen positiv upplevelse. Nu måste jag börja läsa på om förlossning, värkarbete osv.

Sörjer- jag känner igen den där ångesten att inte ha varit duktig och de egna kraven att prestera. Det är något som jag ständigt kämpar med och det är verkligen svårt att släppa tankarna på att inte vara tillräckligt duktig. De svåraste kraven att klara av är ju de som man ställer på sig själv. Hoppas att du får stimulerande arbetsuppgifter nu. Den andra ångesten att något ska hända med bebisen den fanns redan när jag väntade Tilda, men den här gången är det tusen gånger värre. Min barnmorska försöker säga åt mig att tänka på den första graviditeten med Tilda när allt gick bra och att inte tänka lika mycket på graviditeten med Nils. Det är lätt sagt med svårare att göra.

Campari: Jag tittade lite bakåt i tråden och visst är det så att du har BF imorgon (25/9)? Har du börjat känna av några värkar? Vad härligt att det är så nära, även om det inte blir imorgon, så kan det ju faktiskt bli när som helst nu.

Ström: Vad underbart att höra!!! Grattis!

Campari: Jag vet inte om det stämmer, men tyvärr har jag för mig att man inte blir igångsatt förrän man har gått två veckor över tiden - men som sagt jag är inte säker. Jag förstår både din oro och din frustration. Jag har tre veckor kvar idag, men jag vågar inte riktigt föreställa mig hur det ska bli när bebisen kommit ut, för tänk om det händer något. Hoppas att du i alla fall snart får mysa med din lille pojke.

Idag har jag varit hos barnmorskan och fått resultatet från glukosbelastningen. Allt var normalt, så anledningen till att jag hade lite högt blodsocker vid senaste provtagningen var nog att jag var lite stressad. Så skönt att allt var bra även om jag har oroat mig över det i onödan i en vecka.

Idag fick vi hem gruppfotot från Tildas dagis. Hon hade ramlat och slagit i pannan i en dörrkant helgen innan så hon har en stor bula och ett stort blåmärke i pannan - men hon var söt ändå. Tilda älskar att vara med på kort så hon var ett av få barn som log på kortet. Hon går på en småbarnsavdelning där 12 av 15 barn är födda 2007 så det var många som inte var helt nöjda med att vara med på kortet.