oliven skrev 2009-10-07 13:45:58 följande:
Hej på er...hänger gärna med i er lilla grupp här om jag får.Heter Erica är 31 år och har sista 2 åren haft 5 missfall. ( 2 i v 6-7 2 st MA v 12+v9 samt ett utomkvedeshavandeskap i juni där man var tvungen att ta bort höger tub)Jag har en underbar son på snart 8 sedan ett tidigare förhållande men jag och min nuvarnade man har inte lyckats skaffa gemensamma. Har gjort utredning med prover o hysteroscopi i måndags som visade att allt vart normalt... vet bara inte hur man skall våga prova igen...vad har ni varit med om???? vad skall man göra nu när inget fel hittats, vågar man prova igen??skulle vara skönt att få kontakt med andra i samma situationkram på er
Hej Oliven!
Beklagar dina missfall, det är jättejobbigt, jag vet. Och känner så igen mig när du skriver hur man ska våga prova igen.
Jag kan berätta min historia.
Jag och min sambo har en gemensam son på 2,5 år och vi ville gärna ha syskon tätt inpå till honom.
Vi började väl försöka lite när sonen var ca 6 månader, kanske lite äldre. Och att bli gravid har vi då inga problem med, men tyvärr har ingen velat stanna kvar i magen.
Jag har haft 4 MF och ett MA under dessa 2 år. Dock har jag inte gått på utredning, vi fick tid till utredning men i samma veva flyttade vi till en annan stad 25 mil bort och då kunde de inte remittera till det nya sjukhuset, utan jag fick veta att jag skulle få börja om från början med alla papper etc.
Kände då bara att, nej, jag skiter i det här. Det är ju så oerhört psykiskt påfrestande också så man orkar ju inte hur mycket som helst.
Så i april i år fick jag återigen plus på stickan, men gladdes knappt åt det. Jag vågade inte ta till mig ordentligt för jag var hundra på att det skulle gå åt skogen igen.
Men jag hade läst en hel del om blodproppar i livmodern som kan orsaka tidiga missfall, så jag började helt enkelt självmedicinera med barnalbyl.
Samtidigt som jag tog dessa barnalbyl så fick jag också gå på täta VUL på kvinnokliniken, de var jättegulliga där.
Och när jag nådde 10 fullgångna graviditetsveckor satte de in Innohep åt mig. Det är ju också blodförtunnande, fast sprutor som jag ska ta varje dag fram till v.36
Jag är fullständigt övertygad om att det var barnalbylen som hjälpte mig och embryot att klara de första kritiska veckorna. Men det finns ju ingen som helst bevisning i just mitt fall att det var det. Och läkarna vet heller inte om att jag självmedicinerade.
Nu är jag i v.27 och har beräknat förlossning 10 januari.
Kanske min historia kan ge dig lite hopp om att det faktiskt kan gå bra.
Kram
det blir till at mysa ikväll kan jag tro