Dåligt sexliv. Separation? Säga sanningen?
Jag är i valet och kvalet om att ta upp frågan till min partner om separation.
Egentligen så funkar vår relation relativt väl. Vi är bra vänner och har lika uppfattning om barnen m.m. Men problemet är att det inte känns som ett kärleksförhållande utan mer som ett vänskapsförhållande. Att vi lever ihop för att på bästa sätt ta hand om våra barn. Vi har ett barn med särskilda behov och det gör frågan ännu svårare, annars är det tveksamt om vi fortfarande hade levt ihop.
Det största problemet är sexlivet, både hur ofta vi har det och hur. Jag tycker om långa sexstunder med mycket smek, slick/sug och att göra lite olika saker. För min partner är det att få orgasm så fort som möjligt och några avancerade lekar är inte att tala om. Oralsex är då avancerat. Har inte blivit avsugen på kanske 10 år eller mer (men har själv slickat). Det är alltid jag som tar initativ, både till sex eller bara att kyssas.
Samtidigt känns det egoistiskt att separera bara för att sexlivet inte är som jag vill ha det. Eller är det? Jag vet att jag inte kommer få stöd från någon om jag separerar av den anledningen. Kan riktigt höra min frus hånfulla kommentarer "Han lämnar oss för att han inte får knulla tillräckligt mycket".
Det jag vill säga är något i den här stilen, men det känns rätt brutalt:
"Jag är trött på att alltid var den som tar initativ till sex och att så ofta få nobben av olika anledningar. Det finns alltid en anledning till att du nekar. Barnen är vakna eller ligger i sängen, stress du skall upp tidigt el. vad det nu är. Men det finns massor av tillfällen vi skulle kunna ha det men du vill inte bjuda till.
Samma sak med att bara kyssas och smekas. Jag vill kyssa dig ofta och myclet, men får bara en artig puss tillbaka och du tycker "det kan väl räcka så". Jag vill att vi sitter och hånglar länge i soffan, blir upphetsade och att det kanske leder till sex, men det är inte alltid nödvändigt.
Jag ger dig en massa av närhet, ger dig fotmassage, smeker dig, men det är sällan du tar initativ till närhet. Ofta anklagar du mig för att "du bara gör det för att få sex". Så är det kanske men jag tycker det är rätt trevligt att bara göra det lite skönt för dig och mysa lite.
När vi väl har sex så är det bara jag som tar initativ. Det är jag som smeker dig, gör dig upphetsad. Den enda gång du rör mig är att få mig beredd för att tränga in i dig.
Det är skönt, men samtidigt mekaniskt sex utan någon passion från din sida. Du har aldrig någon lust att göra något annorlunda. När jag frågar om du har några fantasier så har du inga. För dig räcker det med att få orgasm så fort som möjligt. För min del är det resan dit som är det intressanta. Med mycket ömsesidig smek med händer, mun och tunga. Vill ha lite olika lekar i sängen.
Men allt sådant tycker du bara är "porrigt". Som att jag vill slicka dig, vilket jag närmast gjorde med tvång sist och det gillade du när du fick orgasm av det. Men det känns som att det är lite för vågat för din del. För min del är det ett självklart inslag i en sexakt.
Jag vill att du skall ha en egen sexlust, ta initativ, känna samma lust som jag känner av att ge varandra njutning.
Vi har haft det avsevärt bättre sista tiden än på flera år. Men det känns som för lite och för sent. Det är inte helt kalal handen som det var tidigare, men ändå inget större engagemang.
Jag tror att antingen är du inte attraherad av mig rent sexuellt eller så har du bara en lägre sexlust. Men jag vill inte fortsätta att leva så här. Jag är i den åldern nu att skall jag kunan träffa en ny partner så är det nu det skall ske. Allt för många år har redan gått "förlorade".
Det är kanske så om vi är riktigt ärliga att det tyvärr inte finns någon genuin kärlek i förhållandet utan att vi bara lever tillsamans för att det är enklast så, bästa sättet att ta hand om barnen. Sen trivs vi ihop som vänner, men jag känner att det inte är tillräckligt.
Det finns tre alternativ, a) vårt sexliv förbättras radikalt (och att du också vill, inte bara ställer upp för husfridens skull), b) vi har ett öppet förhållande där jag träffar andra som jag har sex med eller c) separation. "
Kan man säga det? Kan man linda in det bättre? Är ganska övertygad om att det kommer att resultera i en massa motanklagelser varför hon inte känner mer lust.
